Aftonbladet – 8 oktober 1868, sida 3

ritningar endast för att göra er en tjenst Jag värderar dem högt — mer än jag kan säga er. Deras förtjenst är af första rangen. Jag hoppas att ni tror mig på mina ord? ora var tyst, men hon trodde honom icke. En smula talent hade hon väl möjligen, men hennes ritningar hade icke funnit iner än en köpare, och föano var mr Templemore, 0, bitterhet — obeskrifliga bitterhet! Mr Templemore, :sade hon, ni menade väl — men ni är en rik man, och ni kan inte fatta huru er godhet vållat mig en bitter förödmjukelse i min fattigdom. Miss Courtenay, förebrå mig inte för mina penningar. Det är inte så länge sedan jag var en med bekymmer kämpande man, med ett sjukt barn, i London — det är inte så synnerligt länge sedan jag såg henne aftyna inför mina ögon, af brist på den friska luft som jag inte var i stånd att köpa henne. Det är inte så länge sedan jag förlorade hennes två små systrar, och då jag begrafåg dem begge på en och samma dag tänkte jag: Gud hjelpa mig, så att jag inte måtte hata den rike! — Ack, ni har aldrig erfarit hvad det vill säga att se en älskad varelse tvina bort och inte ega medel till dess räddning! Dessa medel har jag nu fått, men jag fruktar dock ofta, miss Courtenay, att de kommit för sent, äfven för att rädda mitt sista barn. Beklaga mig — beklaga mig, trots alla mina penningar! me Den bevekaade tonen i hans ord och sorgen i hansblickar gingo Dora till hjertat. Hennes förvåning hade gifvit rum för förtrytelse, denna bade efterträdts af sårad stolthet, och nu smälte äfven denna bort, FA FÖR BORG påutana hen? om hans fordna fattigdom — den fattigdom, som ännu en ång tycktes göra doktor Richard. Den försvanng då han Ua bbunb Deklpa hu