Aftonbladet – 8 oktober 1868, sida 2

ira sammanhang med Luthers lilla katekes jr ;h så kort, att den blott innehåller de nö-ls gaste förklaringar och tillägg till den Lu-lg werska katekesen; j att prestkandidater få söka anställning il vilket stift de önska, men skola taga prestli xamen inför den stiftstyrelse, der de sökalr rdination, och ega fortfarande enahanda(c cyldighet att i samma stift tjenstgöra, som 1 jttills ålegat obefordrad prestman; f att rätt till deltagande i biskopsval för kmän tillerkännas samt att erkestiftets resterskap må få större inflytande vid valet F erkebiskop; att en pensionsinrättving för ålderstignal: rester bör grundläggas derigenom att ordi-l; arie prestlägenheter vid innehafvarens af-i ång ett år få stå lediga och inkomsten deraf apitaliseras; ; jm en varsam revision af 1819 års psalmok; . om ändringar i förordningen om allmänt : yrkomöte, nemligen: att chefen för ecklesia-. tik-departementet eger rösträtt, såvida han alts till ledamot af mötet; att till lekmannambud endast väljes någon på kyrkostämma nom stiftet röstberättigad; att kyrkomötet nå ega afgöra sina ledamöters kompetens, tom i afseende på anmärkningar deremot, vilka genom besvär blifvit högsta domstoen underställda; att till vice ordförande förrdnas en af biskoparne; samt att motions. iden inskränkes till åttonde dagen efter em till hvilken mötet blifvit sammankaladt; om en revision af kyrkolagen, till en böran af den ecklesiastika rättegångsordningen ch presterliga befordringslagarne;isamman ang med denna revision beslöts att hemtälla om utarbetande af lagbestämmelser, varigenom vid val af själasörjare större betämningsrätt tillerkändes församlingen, samt tt i afvaktan härpå borde iakttagas, vid illsättandet af konsistoriella pastorat, att ärdomsoch tjensteårsmeriter endast skulle få nverka på tillsättande af första förslagsrumnet, men personens lämplighet och skickliget för den ifrågavarande befattningen vid illsättandet af de öfriga; att K. M:t ville låta tillse, huruvida icke vägra af borgerliga förrättningar, som åligga oresterskapet, kunna upphöra; att skarpskytteöfningar ej måtte anställas v sönoch helgdagar å tid då allmän gudsjenst hålles samt att, om kårerna då äro samlade, gudstjenst af dem jemväl bör förrättas; om antagandet af vissa delar af det nya handboksförslaget med vissa deri af f. d. presteståndet och kyrkomötet tillstyrkta förindringar; att I fråga om presteden, ett nytt, kortare formulär bör utarbetas, att orden så sannt mig Gud hjelpe till lif och själv måtte atbytas mot en bön om hjelp och nåd att löftet kunna uppfylla, och att presteden, en sång aflagd vid tillträde till eller ombyte af tjenst, ej behöfver upprepas; att beträffande ungdomöeris konfirmation och första nattvardsgång, med antagande af 4:de kapitlet i förslaget till kyrkohandbok, det måtte åläggas den prest, som beredt barnen, att, innan konfirmationen sker, uttryckligen förklara att densamma är en fullkomligt fri handling och att intet tvång härutinnan förefinnes; att en bön för hednaverldens omvändande måtte intagas bland bönerna vid vanlig gudstjenst, och att några nitälskande, kyrkligt sinnade män måtte af K. M:t erhålla uppdrag att föreslå åtgärder för evangelii spridande, från svenska kyrkans sida, bland icke kristna folk. Atskilliga af dessa hemställanden syfta onekligen till förbättringar; men några af dem afse att undvika och förekomma mera senomgripande reformer och i afseende på lera kan man säga, att mötet något väl handlöst kastat saken på regeringen, utan att närmare antyda, haru förändringen bör kunna zenomföras. Hvad angår de föreslagna förändringarne i kyrkomötesförfattningen, sås torde meningen vara allmän derom, att dicke utgöra förbättringar och torde derfårasringa utsigt vara att för dem vinna riksdagens bifall. Hvad angår förslaget derom att ecklesiastikministern skulle kunna icke blott i öfverläggninvarne, utan äfven i: besluten deltaga, såvida han blifvit till ombud vald, synes det visserligen ha en analogi för sig genom ministrarnes ställning i riksdagen; men detta är blott skenbart. För kamrarne, som sammanträda hvarje ir, gäller en valperiod af respektive 9 och 3 år. Man kan mycket väl antaga, att någon minister, som har större parlamentarisk förmåga, midt under en sådan valperiod afgår från sin befattning och att det då kan vara af stor vigt och mycket gagn, att han qvarstår inom representationen och der kan göra sina statsmannainsigter och sin talang gälande. Kyrkomötet deremot sammanträder ndast hvart femte år under en månads tid och det är föga rimligt att antaga, att en ocklesiastikminister just under denna månad skulle komma att afträda. De vigtigaste bland de förslag, som strandat på det konservativa motståndet inom mötet äro: förslaget om inskränkning af katekesutanläsningen; förslaget om en kortfattad öfversigt af de lutherska kyrkans bekännelseskritter förekommande lärosatser, samt förslaget om ett sådant affattande af prestden, att deri uttryckligt betonades, att den heliga skrift utgör den enda verkliga trosnormen och att symboliska böckerna till densamma intaga en underordnad ställning. I dessa frågor var det isynnerhet man fick vöra ordas om kyrkan, icke i den apostoiska, verkligt kristliga meningen, utan såsom m hierarkisk institution, som man nästan cunde identifiera med de biskopliga guldkorsen och de svarta kaftanerna, somt om kyrkostyrelsen,, för hvilket mystiska väsens upp