Aftonbladet – 8 oktober 1868, sida 2

STOCKHOLM den 8 Okt. Det första allmänna svenska kyrkomötet r till ända. Att vilja lemna en fulltändig karakteristik af ett dylikt möte, i amma ögonblick det blifvit afslutadt, skulle risserligen vara ett vanskligt -och fruktlöst öretag; men vi vilja dock icke uppskjuta 1ittalandet af det omdömet, att om också syrkomötets resultater icke synnerligen öfrerträffat de misstrogna föreställningar man lerom i allmänhet på förhand gjort sig, så l. ar mötet dock förvärfvat sig rättmätiga anspråk på aktning, dels genom den stora ar-. oetsamhet det utvecklat, för att kunna inom len föreskrifna tiden expediera de förelig-! vande frågorna, dels också för de lyckade oemödandena att ur diskussionen aflägsna all wnimositet emellan de särskilta fraktionerna, varigenom förhandlingarne i formelt hänseende erhållit en prägel af humanitet, som varit egnad att göra ett godt intryck. Denna sista omständighet ökar ännu mera den allmänna ledsnaden öfver det förhastade beslut, mötet fattade under de första dagarne af sin sammanvaro, att icke åvägabringa någon officiel redogörelse för förhandlingarne. Icke blott för den framtida häfdeforskaren, utan äfven för många andra, som lifligare intressera sig för hithörande frågor, specielt för ledamöter af riksdagen och af kommande kyrkomöten, skulle det varit af vigt att kunna i kyrkomötets protokoller taga reda på den ena eller andra frågans behandling och de utredningar som lemnats, ; de uttalanden, som från särskilda sidor och ur olika Synpunkter egt rum. Om hufvudmotivet till uraktlåtenhet i detta fall skulle vara sparsamhet, så var denna sparsamhet i sanning temligen malplacerad. Då bland mötets presterliga ledamöter funnos några, som icke voro fientliga mot allt framåtskridande och som insågo att vissa eftergifter måste ske, så skulle i de flesta fall en frisinnad, om ock ytterst moderat majoritet kunnat vinnas, om nemligen ett allmänt intresse hade egnats åt valen af lekmannaombud och om icke dessa val, till följd af menigheternas likgiltighet, till stor del kommit att ske under kyrkliga auspicier. Mer än hälften af lekmannaombuden voro pietister och om äfven åtskilliga af dessa hörde till den frisinnade riktningen, när det gällde de kyrkliga institutionerna och de prelatensiska anspråken, så fanns det deremot andra, som voro mera exklusivt presterliga i sin tankegång och mera högkyrkliga i sina åsigter, än någon prelat. I de frågor, der det mera allvarligt gällde att häfda menigheternas rätt i förhållande till prestadömet eller protestantismens hufvudprincip i förhållande till en sträng ortodoxi, fanns der sålunda blott en liberal minoritet, som, alltefter frågornas beskaffenhet, varierade mellan 10 och 16 ledamöter. Men redan den omständigheten, att en sådan minoritet fanns och att lekmän hade säte och stämma i mötet, utöfvade ett hugneligt inflytande på majoritetens hållning och uppträdande. Tonen var en helt annan än i f. d. presteståndet; man kände, att det icke var tillräckligt att summariskt och med maktspråk förkättra; man måste gifva egna skäl och till granskning och vederläggning upptaga andras, och känslan deraf, att yttringarne af odium teologicum icke utöfvade någon imponerande makt på motståndarne, alstrade ett å ömse sidor aktningsfullt bemötande. Till detta goda förhållande torde ej litet ha bidragit medvetandet derom, att kyrkomötet på förhand icke hade några sympatier att påräkna, utan måste förvärfva dem. Bland de förslag, som af regeringen blifvit till mötet framlagda, har mötet bifallit det om de återstående prebendepastoratens indragning, (likväl under förutsättning att ett års tjenstgöring kommer att stadgas såsom kompetensvilkor för teologiska lärarebefattningar) samt om borttagandet af förbudet mot gemensamma andaktsöfningar utan prests ledning å tid då allmän gudstjenst hålles, liksom äfven framställningen om ändring i föreskriften rörande tingspredikningar. Med några ändringar och tillägg kar också förslaget till en förändrad sammansättning af domkapitlen blifvit godkändt. Kyrkomötet har derjemte beslutit till K. M:t aflåta följande hemställanden: att uppläsandet af kungörelser och förordningar från predikstolen måtte antingen alldeles upphöra eller väsentligen inskränkas; att de allmänna stadgandena för ordnandet af presterskapets löneinkomster må i tilllämpliga delar bli gällande äfven för Stockholms territoriella församlingar; att till kompetens för lärarebefattningar i teologi vid elementarläroverken aflägd godkänd teologisk examen vid universitetet skall erfordras; att domkapitlen må bemyndigas att, der annex eller kapellförsamling så begär, tillåta -prest i dylik församling, på eget ansvar, föra samtliga kyrkoböckerna, utfärda betyg och lysning till äktenskap; att bibelkommissionen måtte anbefallas att så skyndsamt som möjligt utarbeta en öfversättning af Nya testamentet, hvarvid mötet uttalat sin åsigt vara, att de af bibelkommissionen yttrade grundsatser, jemförda med den nådiga instruktionen, borde leda till målet: en möjligast trogen och begriplig bibelöfversättning. . att, i afseende på prestbildningen, teologicofilosofisk examen bör blifva obligatorisk i stället för den teoretiska prestoch dimissions-examen för alla som icke tagit filosofie kandidat-examen; . att prestexamen inför. konsistorium må inskränkas till de fyra teologiska ämnena och astoralexamen till praktisk teologi med kyrkolagfarenhet jemte disputationsoch praktiska prof, samt att teologico-filosofiekandidater få aflägga teologie kandidatexamen, äfven om de icke aflagt filosofie kandidatexamen; att en ny katekes måtte utarbetas, satt i ue SEEEETEESSR