Aftonbladet – 8 oktober 1868, sida 2

rm rr Mrs Courtenay sökte hitta på ett svar på detta argument, men förmådde icke finna något. Doktor Richards muntra lynne var smittsamt denna morgon. Sjelfva mrs Luan bortlade något af sin vanliga tvärhet, måhända under inflytandet af den ovanligt delikata kosten. Dora sökte icke att dölja huru lycklig hon kände sig. Då de hade ätit gick Hon med Eva och satte sig vid brädden af ån och njöt der i tysthet. Den ljufva höstångan från skogen yllde henne med en dunkel känsla af sällhet. Det var musik i trädens mjux2 prassel, och att sitta sålunda, glömsk af veriden och se det mörka, ehuru klara vattnet rinna framåt och i sina fa afspegla det gröna skoglaniskapet. och den blåa himmelen var verkligen förtiusande, Denna lilla bit landskap var ett paradis henne, och hela hennes utseende sade det äfven. Doktor Richard betraktade henne medan han talade med mrs Courtenay och tänkte dervid för sig sjelf: Om någonsin en flicka blifvit skapad för glädje och sällhet, så är det hon. Glädjen är hennes kall i lifvet, lika säkert som butterhet och missnöje är hennes förträffliga tants. Utan att ana denna stränga dom, satt mrs Luan, som kunde. njuta af denna verldens goda, då hon ej behöfe betala något derför, och undrade om hon verkligen hade gjort rättvisa åt doktor Richards yppiga måltid, då ett anfall af sömnaktighet tycktes på ett tillfredsställande sätt besvara denna fråga. Doktor Richard, som såg henne kämpa mot sömnen, log och gick bort för attröka en cigarr, medan Dora reste sig upp för att gå med Eva och göra en liten promenad i skogen. Jag skall stanna här hos din tant,, hviskade mrs Courtenay till sin dotter. Jag trör att chämpapnönd stigit hönne åt hufvu