Aftonbladet – 7 oktober 1868, sida 3

r ) mera ej alldeles till llsyntheterna, att rika enh ) gelska sportsmän här tillbringa någon tid af högeo sommaren för att jaga ren och njuta af omvexlingen mot deras vanliga lif. I sommar ha två dylika engelska lustfärder hit företagits, den ena med ångt I båt af en lord, som dock, trots sina följeslagares t lifriga motföreställningar, mycket snart återvände , till sitt land igen, dertill förmådd af någon böld, fulslag eller dylikt i sin hand, den andra med seglande fartyg af två bröder Palliser. Med dessa intelligenta och lifliga herrar sammanträftade vi i I Green Harbour, och en liten middag arrangerades n ombord å Sofia. Jag beklagar att jag ej kan tillfredsställa husmödrars och gastromomers nyfikenkenhet, ifall bland mina läsare finnes någon tillhörande dessa kategorier; jag besitter nemligen hvarken tillräckliga insigter i den fransyska köksterminologien eler tillräckligt godt minne för att nu, efter så lång tids förlopp, kunna lemna en vederbörlig matsedel. Det minnes jag dock, att Spetsbergens delikatesser, renstek och vildgäss, 4 broderligen förenade sig med det förfinade EuroDas oxsvanssoppa och kronärtskockor, för att tillfredsställa gommens fordringar, och då mat och f vin beredt själens jordmån, kunna derur ju sedan i I lätteligen glädjens små rosor framspira. Så ock 1 här. Den, som personligen känner deltagarne i färS d C t 0 NR RR den, vet nog, att ehuru hvarken flöjt eller klarinett finnes ombord, så är det ej någon trollkonst för en af professorerna (matrosernas kollektiva benämning på alla naturforskarne) att ur en KÄPP; laddstake eller dylikt framtrolla både smäktande flöjtarier och sprittande klarinett-polskor. Och , Jomvexlande härmed klingade från vår lilla orgel , den ena efter den andra af välbekanta melodier — Jen njutning, som hvarken vi då eller åtskilliga landra gånger skulle, åtminstone ej i så rikt mått, ) få ega, såvida ej en älskvärd dam, vid ett besök lombord i Göteborg ej blott genast skådat bristen på noter, utan ock välvilligt afhjelpt densamma. Jag kom nyss att benämna dessa engelska Spetsbergsbesök lustresor, men säkerligen skulle mången anse en sådan färd vara långt ifrån Instig. Må det derföre tillåtas mig att här uppträda såsom på en gång Spetsbergens och sanningens förI svarare; må vi se saken, sådan den verkligen förhåller sig, och ej genom fördomarnes och inbillningens vanställande förstoringsglas. Medgifves det, att betraktande af pittoreska, ja ej sällan rent af storartade vyer i förening med rikligt tillfälle till jagt (isynnerhet af sjöfågel) kan innebära något lockande, så bör det väl ej förefalla alltför motbjudande att utbyta några veckors tryckande gram och thy åtföljande dåsig overksamhet un-. er högsommaren i södra Europa mot uppfri. skande jagtnöjen i ett onekligen ej obetydligt svalare klimat, isynnerhet om man har tillfälle att: ombord på eget komfortabelt fartyg fördrifva de mindre behagliga timmarne med lektyr och andra förströelser. I en skämtkalender såg jag för. ej längesedan såsom höjden af orimlighet skildrad. en turistfärd till Spetsbergen, hotell derstädes o.: s. .v., och jag tänkte då sjelf detsamma, men för l! att nu säga min på vunnen erfarenhet grundade l, tanke rent ut, anser jag det ingalunda omöjligt, att i en ej synnerligen aflägsen framtid hvarje : sommar någon komfortabel ångbåt från England i kommer att företaga en eller annan färd till sö-1 dra delarne af vestra Spetsbergs-kusten, och om ett sådant företag skulle vinna framgång, anser jag anläggande af ett hotell i t. ex. Adventbay eller Belsound ej orimligare, än på Schweizerfjellens spetsar. Men farorna, isbergen, björnarne — torde någon invända. Jag fruktar tvärtom, att flertalet af resande skulle få se mindre deraf, än de sjelfva skulle önska. Mera härom längre fram. Ännu mera besynnerligt och paradoxt torde det påståendet synas, att ej blott reguliera lustfärder hit måhända ej synnerligen länge torde låta vänta på sig, utan att kanske t. o. m. sjuklingar komma att af sina läkare tillrådas till sommarvistelse härstädes. Såsom ej läkare kan jag ej ingå i detaljer i detta afseende, men säkert är, att enhvar känner sig här andas långt mera fritt och obehindradt än t. ex. i mellersta och södra Sverge, äfvensom att bröståkommor här äro ytterst sällsynta, om ens någonsin observerade. Ingenstädes tyckes man väl vara mera utsatt för förkylningar än här, der man ofta måste underkasta sig-vadande i iskallt vatten o. 8. v., men ett faktum är det dock, att intet fall af hosta, bröstvärk eller ens af snufva förefallit ombord på Sophia, och ej heller höras dylika omtalas bland fångstmännen. Doktorns förnämsta praktik har derföre, lyckligtvis, hittills inskränkt sig till kurerande af några lindriga fall af magkrämpor (säkerligen till ej ringa del förorsakade af det för ganska många ovana ombytet af mat), samt framför allt till ett flitigt användande af collodiumflaskan mot på ett eller annat sätt skadade fingrar och knogar). — Jag beder emellertid uttryckligen få påpeka, att det nu sagda endast äller sommaren, ty ett vinteruppehåll härstädes är säkerligen förenadt med såväl ett minimum af af nöje som med åtskilliga faror och mödor af olika slag. Ej många torde vara benägna att följa den gamle, vid Green Harbour begrafne ryssen Staratschins exempel, hvilken derstädes öfvervintrade — om jag ej missminner mig — 34 vintrar, af hvilka 15 å mad Vår färd var emellertid fedan från första början afsedd att vara ej kun till Lyst, och derföre fingo Isfjordens renar gå temligen i fred för oss, Vår tid var så strängt upptagen af andra göromål, af undersökningar och insamlingar, att en egentliga jagten öfverläts åt de i Tromsö förhyrda fångstmännen, hvilka äfven försågo oss temigen rikligt med de delikataste renstekar. Nämna kunde jag dock om ganska lyckade fågeljagter, såsom t. ex. om en gåsjagt, på hvilken under ett par timmar ej mindre än 19 stora, präktiga fåglar älldes o. 8. v., men alla dessa fåglar äro nu aningen uppätna eller uppstoppade och derföre — requiescant in pace! Lika litet skall jag ingå i närmare detaljer om hrr zoologers laxfångst, hvargenom denna fiskarts förekomst härstädes blef fuilt konstaterad, ty då endast fyra sådana blefvo fångade, men först den elfte skulle komma på bordet och ej i spritlådan, så beröfvades vi alla let nöjet att sjelfva få spritlägga den lilla fiskportion, som skulle kommit på vår del; jag missjänker nemligen, att vi då knappast kunnat motstå — naturligtvis för det fula vädrets eller den lette Mavens, skull att taga en liten halfva på isken. Skall jag nu fylla en eller annan sida med uppknande af namn på de mer eller mindre sällsynta naturföremål, snäckor och maskar, mossor ych insekter m. m., som bär i riklig mängd insamlades? Jag fruktar, att det för såväl mig som mina läsare skulle blifva lika tråkigt. Må det lerföre vara nog att nämna, att alla funno sig rdeles belåtna med sina Isfjords-skördar, äfvensom att geologerna äfven här gjorde de dyrbaraste ynden. Talrika växtaftryck äfvensom vackra fragnenter af de nu utdöda saurierna, antröffades och npackades för att med första lägenhet hemsändas. Den 13 Aug. tidigt på morgonen lemnade vi Isjorden för att till annan plats förlägga vår verkamhetskrets. Tre af sällskapet företogo en båtärd genom Prins Charles Forelands sund för att unna kartlägga denna hittills ej med säkerhet jestämda del, under det att ångfartyget passerade itanför nämnda ö. Meningen var att under denna d anställa djuplodningar och undersökningar af ljurverldens beskaffenhet på de större djupen, nen åtskilliga missgynnande omständigheter gjorde, tt blott ringa resultater i dessa afseenden erhölos. Hvilket djup hafvet här har, kan inses deraf, tt en gång botten först nåddes på omkring 750012 s djup. De dagar, som åtgingo under dessa selsättningar, användes föröfrigt till välbehöflig vila, de gjorda samlingarnes skötsel samt — lek ned stormfåglar. Näppeligen öfverträffas denna fågel (här vanigen kallad havheest) af någon annan i glupsket och deraf alstrad dumdristighet. Under det artyget för djuplodningarne låg stilla, kunde man enom utkastade späckbitar alldeles nedanför relinen församla skaror af dessa den arktiska oceanens ösdrifvare, hvilka — till sitt yttre ej olika ofantiga nattfjärilar — på utbredda, nästan orörda vinvar glida ljudlöst fram öfver vågorna, begärligt tirrande efter något, som de uppsluka månde. äster man en späckbit på en tråd eller en krok, ppstår bland de snart dit församlade ett vildt lagsmål om den utkastade läckerbiten, och den ycklige eröfraren af densamma kan sedan släpas inga sträckor, ja t. o. m. dragas ombord. Roliast är dock att skåda det förfärliga tummel och en oreda som unnstår. då sväckbitar bindas i ÖF HH AD MH a MN mA Ffa ot Dh Rn OR AAs a än