Aftonbladet – 7 oktober 1868, sida 2

hade sina yppersta skatter — minnen af hen nes bror — och der gömde hon nu dokto Richards bref. Paul skulle ha tyckt om honomp, tänkt hon, medan tårar strömmade till hennes ögon Ack, om jag hade fått se dessa två till sammans — om jag hade fått sitta och lyssn: till dem, huru lycklig, huru obeskrifligt lyck lig skulle jag inte då ha varit! Men sorgsna och upprörda äro de drömmar åt hvilka vi hängifva oss, då vi erinra os de döda. Vi kunna icke, om vi verklige älskat dem, gifva fantasien fritt spelrum, d de äro i våra tankar. Grafvens allvar, tyst nad och hopplöshet ställa sig emellan oss oc våra drömmar, och minnet af den döda bro dren lade sig som ett moln öfver Dora sinne; Jag får inte tänka på allt detta, sad hon sorgset för sig sjelf. Om doktor Ri chard hade önskat att gifta sig med mig, s hade han icke behöft vänta så länge me att göra det; och om han inte bryr sig on mig, hvad är det då väl värdt att jag tän ker på honom. Men hon lät hans bref ligga der hol hade lagt det — biand sina ungdomskatte och heliga minnen: NittonpE KAPITLET. Precis klockan tio körde en vacker vagi upp framför madame Bernards port, och ma. dame Bernard kom sjelf upp med bud oci såg både glad och öfverraskad ut, då ho: aflemnade det. En sådan vacker vagn!s sade hon; ocl sådana vackra hästar sedan! Mrs Courtenay log hemlighetsfullt, och Dor: ställde sig framför spegeln, knöt sma hatt band och sade utan att vända sig öm: