Aftonbladet – 3 oktober 1868, sida 2

derföre vågar jag inte framställa mig för den ungdomliga publiken, som stundom är mycket sträng. Jag har till exempel kallat Cendrillen för Rhodopis,. Ni vet kanske inte att Cendrillons prins var en af Faraonerne, och att han nu sofver som en mumie under en af pyramiderna. Och hvad skulle välde små läsarne och läsarinnorna säga om detta? Jag förmodar att de inte alls skulle tycka om det, ty som ni hör, envisas Eva att kalla stackars Rhodopis för Cendrillon, och hennes sandaler för glastoffior. Mrs Courtenay sökte se både kuunig och intresserad ut, sade att hon var säker om att det var en högst intagande berättelse och upprepade: sin önskan att doktor Richard mätte bli en författare. Jag är fullt öfvertygad att ni skulle göra lyckan, tillade hon helt naivt. Doktor Richard såg mycket road ut. Det kan visserligen vara möjligt, att jag, såsom ni så vänligt förutspår, skulle göra ycka, svarade han; men 1 sådant fall skulle jag inte längre vara doktor Richard, hvilket jag måste tilistå är den roll jag föredrage Om pi bara visste, min bästa fru, hura m gen präktig karl som blifvit bortskämd geik ny Jag önsk tt förbli , och käpner mig så säker, som iga svagheten kan till lja det, att jag en kommer att fortfara att vara det. Förändring är farlig. Både historien och det dagliga litvet äro fulla af öfverraskande exempel i detta afseende. Tag t.ex. Robespierre och sätt honom på hästryggen, och han blir kanske en hjelte. Tag Napoleon och gör honom yckad advokat, oc å sina väpner till schavotteo, och skicka unga konskriberade till döden och följa dem dit, i svället för att dö som en fjettrad örn på Sant Helena: Jag