Aftonbladet – 3 oktober 1868, sida 2

cke hade afsett något framsteg i protestanisk riktning, utan blott velat förebygga ettj? terfall till den ståndpunkt, med hvilken reormationen hade gjort till sin uppgift atti; ryta. Någon framgång för förslaget hoppaes han emellertid icke nu, utan nöjde han i, ig med att uttrycka sin tillfredsställelse deröf: er, att utskottet erkänt den heliga skrifts uktoritet, och att man således ej uttalade ig emot den protestantiska grundprincipen. )et voteringsresultat, vi ofvan meddelat, kan jena såsom kommentarie till detta br Rydvergs artiga antagande. Han slöt sitt elesanta yttrande med anförande af Augustini rd: Enhet i det nödvändiga, frihet i det vifvelaktiga, välvilja i allt! Den andra hufvudpuvkt, kring hvilken devatten vände sig, var, såsom vi nämnt, fråsan om uteslutning eller förändring af slutorden i edsformuläret. Hr Ribbing hade förelagit detta i en afgifven reservation och an ådagalade nu att enligt vanligt svenskt språkbruk de ifrågavarande orden innefattade n förklaring, att om icke eden hölles, man ifsade sig Guds nåd och barmhertighet både för tid och evighet. Såväl hr Ribbing som andre talare framhöllo det upprörande uti att på sådant sätt öfver sig nedkaila Guds hämnd och förbannelse, att afsluta ett slags kontrakt, ett pactum turpe, genom hvilket man för vissa fall afsade sig hvarje möjlighet att fly till Guds: förbarmande nåd. Och öm detta vore hemskt äfven i sådana fall, der edens hållande kunde vara beroende på menniskans vilja, så vore det så mycket mera händelsen i fråga om presteden, der löftena omfattade äfven hvad man i en framtid skulle tänka och tro, något som ingen menniska kan veta i det ögonblick då eden aflägges. Det skall säkert hos allmänheten väcka förvåning, för att icke säga häpnad. att erfara att man djerfdes från den prelatensiska sidan söka bortadvocera den påtagliga och för allom klara betydelsen af de ifragavarande orden: Så sannt mig Gud hjelpe till lif och själv. Biskop Annerstedt tilltrodde sig påstå, att dessa ord blott innehöllo ett anropande till Gud om hans bistånd att hålla det afgifna löftet. Huru ohållbar en sådan: tydning af orden var och huru föga hr biskopen sjelf var .genomträngd af en sådan uppfattning, visade sig dock, då han sjelf i nästa andetag lät undfalla sig det yttrande, att man icke skuile förändra edsformuläret så att det icke kunde såsom nu lemna garanti för att det afgifna löftet vore så uppriktigt, att man vågade sätta sin själ i pant för dess hållande. Enahanda medgifvande, som låg i dessa hr Amnnerstedts senare ord, att edsförsäkringen verkligen innefattar elt pantsättande af kropp och själ, en afsägelse af Guds törbarmande, ) icke ett anropande af densamma, gjordes äfven af andra talare på samma sida i det de läto undfalla sig att om den nu brukliga försäkringen utbyttes mot en bön till Gud om bistånd att halla löftet, så skulle eden upphöra att vara en ed och blifva blott ett löfte. För öfrigt ådagalade fem talare, och isynnerhet hr Bergstedt, med bevis hemtade från historien och språkforskningen, att dessa ord i edsformuläret utgå från den föreställningen, att menniskan kan förpanta bort kropp och Det gläder oss att kunna meddela, att kyrkomötet med 27 röster mot 21 biföll hr Kibbings förslag om de ifrågavarande slutordens uteslutnivg ur presteden. Detta resnltat vanns påtagligen derigenom att i denna fråga pietisterna slöto sig till mötets frisinnade ledamöter. Hrr Sandberg, Annerstedt, Beckman och Holmqvist nedlade högtidliga reservationer mot skräckmedlets borttagande. För öfrigt godkände mötet ordalydelsen af den frariställning rörande prestedens förändring, som af utskottet föreslagits och innefattade anhållan: a) att nytt formulär till presteden måtte blifva utarbetadt på sådant sätt, att denna ed lämpligen förkortas och från densamma uteslutes allt annat, än hvad som utgör allmänt uttryck af det hufvudsakliga och väsentliga i föremålet och uppgiften för prestens verksamhet såsom sådan; samt b) att prest, efter vid inträde i prestembetet en gång aflazd prested, ej vid tillträde till eller ombyte af församlingstjenst må åläggas ny edgång. s I f E i t 1 j l ; ; I dag har mötet, jemnt en månad efter dess öppnande, genomgått alla på dess föredragvingslista ännu återstående ärenden, så att nu mötets egentliga förhandlingar kunna anses afslutade och det endast återstår att uppsätta och justera de skrifvelser, som af de senast fattade besluten föranledas. Det vigtigaste har varit den i sammanhang med behandlingen af vissa delar af handboksförslaget stående frågan om konfirmationstvånget. Genom förseglade sedelns öppnande antogs ett af dr Fallenius formuleradt förslag, att vid det efter konfirmationsundervisningens sl lut anställda förhör presten skulle allvarligen lägga konfirmanderna på hjertat, att det stodeideras fria val att deltaga i konfirmationen eller ej. Man utgick i allmänhet under öfverläggningen om denna fråga frå n det antagande. att något konficmationstvång från kyrkans sida ej heller nu egde rum, utan att om et! sådant förefunnes i lag, det vore att söka i de påbud, genom hvilka den borgerliga lagen gjort konfirmation och nattvardsgång til vilkor för åtnjutande af vissa medborgerliga rättigheter. fdes något ytterligare vitsord om hvad de