Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 3

I smyga sig ditin. Men förgäfves såg ho sign omkring på sängen och på möblerna — dockan var icke der, och förgäfves sökte hon Jatt få upp lådorna; Dora hade låst igen dem och tagit med sig nyckeln. Mrs Luans mordiska planer mot Evas docka blefvo sålunda omintetgjorda, och hon smög sig ut ur rummet, visserligen osedd, men dock icke mindre förbittrad öfver att kon sålunda blifvit gäckad. v Doktor Richard anlände på aftonen. Han. hade icke ämnat komma, men han hade varit i tafvelgalleriet, och då han icke så Dora der, trodde han att antingen hon eller hennes mor var sjuk. Han kom derföre för att höra huru det stod till. Dora log åt hans öfverraskning och svarade gladt: Nej, jag kunde inte gå ut i dag. Mrs Courtenay knep ibop läpparne för att icke skratta, och sade med en hemlighetsfull och låtsad likgiltig min; k Nej, Dora kunde inte gå ut i däg Dora har klädt en docka, inföll mrs Luan, som ej ville bli helt och hållet gäckad i sin hämnd — en docka åt er lilla flicka, doktor Richard. Doktor Richard log, såg på en gång öfverraskad och glad ut och sade: Ah, verkligen? medan Dora yttrade ett förebrående, Tant, då! och försökte att icke se allt för förtretad ut. Mrs Courtenay deremot sökte icke dölja sin förargelse. Af alla pratsamma varelser, mrs Luanv, sade hon strängt, är ni den mest ogrannlaga, Ni borde ha vetat att Dora önskade öfverraska sin unga vän. Mrs Luan tog till sitt vanliga försvarsätt och började att surra. Jog vet ingenting om det, sade hon, Dockan var klädd som en brud, hvilket