Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 3

k,J öfver allt hördes temligen högljudda glädje yttringar, ty fransmannen är glad s skriker han alltid. j Alla de biträdande sångare och Ywusici in a logerades i den nybyggda Caserne Napoleor mn lett veritabelt litet slott för öfrigt efter samm 1 I modell som de hvilka på senare tider upp stått här och hvar i Paris. Ehuru anländ under natten och fram på morgonqviste började täfliv,garne redan klockan 8 på mor conen, ätninstone för sångarne som då sam lades på Hotell de Ville för att aflägga d Nu föra profven på sina musikaliska studier t I otläsning lecture å premicre vue. Dess: försiggingo emellertid för slutna dörrar. rr! Det ofticiella programmet började sålede med stor defile. Stadens egna musikkåre och sängföreningar, som par courtoisie troligen ej deltego i någon täflan, ställde sig 1 spetsen och efter kommo de inbjudna gär n sterna, hvarje liten trupp med sitt lysande -J baner mer och mindre fullhängdt med med Alla dylika trofeer från föregående ingar samlas nemligen på bancret. Det ke nog med att segra, man får också lof att tala om det för verlden. En bland de rikast utrustade i den vägen var en pariser-förening Les enfants de Lutece,, som luppträdde med 52 medaljer och 2 hederskrans Musik var naturligtvis ingen brist på. Hvarje grupp marscherade efter sin egen be-fhagliga melodi och som de följde tätt på fhvarandra blef det litet iinsk messa, af. Alia gator de hade att passera voro tätt fpackade med åskådare, likasom från hvarje flönster massor af hufvuden tittade fram. TVid place Louis XVI framför Stora teatern jvar en tribun upprest för den blifvande prisJutdelningen på aftonen. lär hade nu de olika juryerna, festkomiterade, värdar och auktoriteter tagit plats och sedan hvarje förening passerat förbi och gjort sin vördnadsfulla reverens tågade den af till sin bestämda täflingsplats. De inbördes täflingarne försiggingo nemligen på 8 ställen på en gång. Det är en rätt egendomlig blandning att se denna mängd af olika föreningar passera revy. Det erinrar något om vara skarpskyttar, ehuru här ej den gemensamma uniformen förenar alla till en kär. Här är i utstyrsel det brokigaste virrvarr. Pg del hafva ordentliga uniformer, andra bestå sig med mössor at en viss fesgn och hos andra ater är klädseln fallkomliot fri, blott med en bandrosett, en iyra eler ninat emblem som sännetecken, Ev stor del af dessa föreningar komme från den mängd af byar och KOMP:RNS som finnas ö c ska landsbygden, och ehuru de upptri got endimwancheraden, gifva de sig likväl tillkänna med sina klumpiga fasoner och sin vårdslösa klädsel, Så mycket mera sticker då at en ordentlig snygg kär, som t. ex. den från Roubaix mangranint i svarta frackar, hvita halsdukar och dito handskar, och ehuru fransmännen ännu mera än vi gifva sig sken ar att förakta vaktmästare niformen,, gjorde den i alla fall furoro. ägra af de framstäende pariserföreningarne hade också, åtminstone Selvis, sålunda sträckt upp sig. begge föreningarne från Roubaix utförde här samma roll som studenterna vid den stora sängfesten i Paris för ett år sedan. Utom det att deras blotta apparition gjorde effekt frapperades man redan vid defileringen af den verkliga finess hvarmed deras musiksällskap utförde sina stycken, som lemnade till och med Havres egen municipalvausik, som i alla fall är rätt god, ett godt stycke på efterkälken. Dessutom togo begge föreningarne vid täflingen inom sina resp. diistoner första priset med allmän acklamation, och iden slutliga Concours dexcellencex tillföll dem äfvenledes hvar på sitt håll hederskransen. Anamma det Roubaix, måtte icke det vara liten intelligent stad. Också blefvo dess söner vid sin återkomst firade med allmänt jubel, illumination och blomsterregn, efter vad telegrafen förmäler. Som det faller sig litet svårt att dela sig å S ställen vet jag ej huru de öfriga täfingarne gingo för sig. För min del valde ag Stora teatern, der Division Superieure ade sina mästerprof och der jag hoppades förnya beKantskapen med Les enfants de a Belgiquen. Dessa uteblefvo likväl, oakadt de låtit ioskrit bot voro åtskilliga andra pariserföreningar illstädes, af hvilka några Les enfants de suttcen, Choral de FOdeon, m. fl. voro utIn närkta och öfverträffade belgierne. Det är)k kunnat engageras till en täfling der an dock vis ynta ter vore att fö nta. De hade åtlinstone varit lämpliga att ingifva dessa gä-k fverallt på den frana sig till täfling. Dere-P e n te att så lingväga och säll-;n åde egendomligt och sorgligt att se dä det)u m sjeltva Paris verkli i goda r eningar, de ej af den Taylorska komi-Sl ter en bättre tanke om den franska sångens Y erkliga ståndpunkt, än hvad de nu fingo Sc ledtaga som minne från den goda staden. Här firade dessa sångare lysande triumfer k: ch bifallet från den ö verfyllda salongen var Vi ständigt stigande. n kulminationspunkt b idde de när de ny u 56 rne, som eget nog tillhörde en di bl 2re rang, men förmodligen äro de yngre Ti tjensten, inträffade för att deltaga i conurs dexcellence. Till förpjes, hade vi t dragas med en section af en underordnad vision som ej företedde något vidare mä st än att med en at töreningarne uppträdde prest, en veritabel curg, med sin bredskygga hatt och sin fotsida robe. En prest icke ott. på teatern, men uppträda på sjelfva enen, hvad säga våra ortodoxa om den ken? Den s. k. Cheveska metoden tyckes också . firat en triumf. Jag säger med flit meden emedan Socicte Amand Chevå,, som utförande endast fick femte priset, tillindes det första vid lecture a premicre e. Det synes sålunda som de skulle vara oretiskt star äfven om de öfriga förengarne ha bättre röster att förfoga öfver. Andtligen mot klockan sju på aftonen tog t myckna sjungandet, som fortgätt från ddagstiden, en ända och nu skreds genast I prisutdelningen. Enär skymningen börle inträda försiggick denna vid ljus och npors sken. Teatern och platsen voro festt eklärerade med gas och tribunen rikt plyst med ljuskronor och armar. På den Pas ohaltbelagda planen framför tribunen, som i ardagstal hedras med benämningen böroch i S m, emedan det komersiella Havre ej harme gon annan börs att bjuda på utan låter a grosshandlare här afgöra affärerna i fria ten, — samlades nu I till den församlade ren höll ett längre nighaten och derpå T propande af de lyckliga segervinnarne. n ansåg troligen att det sjungits och mu-! 2huru den stora sängfesten oc! ats nog under dagens lopp. . hvi så var dertin d afslutad var det derför icke slut på daFil 1 sista gången de XT mrande bantren, öfver hundra till antalet. fin! fvergicks genast tillkär Is nö å teatern var stor bal till ckan fem på morgonen och i expositionsR ken stor Tivolifest, utmärkt för särdeles or ngementer, som också gjorde att da pubhken få gsmål, på änkte sig till litet sk. sökte etablera ett I en slutet som dock insju n och vilda ljud,, mäs Detta lilla obehag hindrar också icke sta