Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 3

:pmed drastisk naturlighet, hvarom nogsan Vitlhät det smutsiga fattiiöt, vilket de nu varande tjenarne till yttermera visso drick ur! Sceneriet i hela spelet är öfverraskand å sina ställen äfven framställningen. H i iegå lar tydligen misstagit si i på sin kallelse; han är född till teatefdirer Iför, icke till komminister. Flera af de lefvan de bilderna äro mycket lyckade; de flesta me god urskilning arrangerade. Folksceneria 2e man ktiappt bättte framställda på någon tea ter öch köreh är Banska god. Nu till framställarne. — Haturligtvis ka man ej på dem använda vanlig teaterkriti Folk, som sex dagar i veckan svänga ham maten, äro ej något teaterfolk och hvad d än prosterk på n fr Hök alltid ner man kan vänta af dem. Och dock ma de erkännas, att de prestera mycket, som ä värdt allt erkännande, isynnerhet de manlig: framställarne, Atskilliga af dem ha ganskz bra satt sin in i sina röller; framför alla di jandia framställsten af Eristus, söm laght sc utan öfverdrift ger sitt parti. Afven Kai phas och Annas ses med nöje, och det mi miska spelet är ej främmande för dem; äfvei Judas med sitt röda hår, sin rödbruna an. sigtsfärg och mörkgula kostym visade i åt börderna på flera ställen, äfven i föredraget någon dramatisk talang. Detta vill ej sä; litet bland folk, som knappt ega elementä skolbildning, men som dock förstått att öf. vervinna den vanliga rädslan på scenen. Di qvinnliga framställarne deremot äro utan undantag högst medelmåttiga, de tala ett språk som genomborrar öronen och man är riktig glad när de försvinna från scenen. När de framsäga sina roller tror man att man befinner sig på en examen i en byskola; af upp fattning af rollen finnes hos dem icke et spår. De och genierna utgöra partie honteuse af speleto och genom strykning i deras roller har teaterdirektören Winkler gifvit ett nytt prof på sitt goda omdöme. Med undantag af ,folket i halfsmutsiga buldansdrägter, ledsamt påminnande om rekonvalescenter på offentliga sjukhus, äro kostymerna hycgliga nog, några äro i guldbrokad och side; Några ord på kritiker mantr rörande publiken. Den sitter der mycket andäktig; de flesta med uppspärrade taloch tuggverktyg och spelet störes hvarken genom tecken till bifall eller ogillande. Det är blott Judas, som stör deras andäktighet, och när jungfrun på scenen sammanträffar med sin son, r man bondgummorna flitigt torka sina ögon. dem förvandlar sig scenen till en kyrka, le glömma att de äro på teatern, de se, tro och — bedja! Och deri har passionsspelet in rot, sin ide. Blott för ett folk, som blindt ror, utan att pröfva, som städse bedjer och udrig dömmer, kunna dylika föreställningar sifvas; öfverflyttade till en annan jordmån, ler förnuftet börjar intervenera, skulle å pasionsspelet påtryckas en profan komedikaraker, och ånyo skulle den satsen visa sig sann, tt från det upphöjda till det löjliga är blott tt steg. Sådana trosmysterier kunna dranatiskt framställas på modernt sätt blott i n luft sådan som den hvilken blåser i Tyolens dalar. Underverk, säger Heive, voro ödvändiga under vantrons dagar och den nenniska som hade någon sanning att förunna begagnade sig af dem som puff. Men vår tid, då man vid underverk börjat orska efter fysiska eller medicinska motiv, ro de dramatiserade passionshistorierna utatta för kritisk analys, och derigenom förora de sitt ändamål. Rätt välförstå vi meingen med det allernådigste bifall, biskoarnes ordinariat skänkt till passionsspels ifvande i Tyrolen; det ser deri ett medel att ehålla folket qvar i hvad de kalla tro och et förvånade oss, efter hvad vi sett, att pasonsspelet i Brixlegg är det enda i Tyrolen. trosenhetens rustkammare är passionen, å teatern ett vapen mera för att hålla folet i bojor. Men passionsspelet på gästreor skulle de vördiga herrarne, såvidt vi änna dem, säkerligen neka sin protektion, 7 de veta nogsamt, att det ej passar för la, och att hvad i Tyrolen är passionsspel in på andra ställen helt simpelt — lustjelv.