Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 3

Småbref från Herjeådalen. I Då man från Helsingland genom Hogdals socken beträder Herjeådalen, företer sig för ögat ingen synnerlig skilnad emellan båda dessa landskap, om ej den, att odlingen här börjar förekomma sparsammare. Höga bergtoppar och djupa furuskogar möta öfverallt och gifva landskapet en pregel af djupt alljrar eg ock flerstädes, särdeles efter Ljusnan, ar storartad skönhet. Bland de måhga herrliga utsigter, förnämligast efter elfven, Herjeådalen erbjuder vandraren, finnas dock många af mera vek, nästan sydländsk natur, åsom vid Hogdals kyrka, der man vid de rika lognvattnen med dess löfrika stränder och leende ängar lätt glömmer att man befinner sig så att säga vid foten af fjellen. Ljusneelf, hvilken har sin källa i Ljusnetjernen, belägen på den 2926 fot höga fjellspetsen Ljusnestöten, har, efter sina k ningar, inom Herjeådalen en längd af 18 mil. Den utfaller vid Kärböle i Helsingland, och har derefter, likaledes efter små krökningar, 20 mils väg till hafvet. Fem fjerdingsväg nedanför Kårböle bildar elfven den bekanta Laforssen, hvars hela fallhöjd uppgår till 83,44 fot, deraf 26,2 fot i ett enda lodrätt fall. Denna fors, som vid högt vatten skänker åskådaren en högst imposant anblick, är i sommar af föga betydenhet, i anseende till det sällsynt låga vattenståndet i elfven. Till Laforssen lyckas det laxen att, trots de många hinder floden på andra ställen i sitt lopp mot hafvet uppställer, hinna, hitintill kan han gå, men icke vidare, här måste hans djerfva hopp och sega ibärdighet sätta sig för elfvens stolta böljor. Äfven ålen ser i Laforssen en gräns ör sina slingringar, och finnes derföre icke i de sjöar som äro belägna ofvanföre fallet, med undantag af dem, som stått eller stå i förbindelse med Ljungan. Ofvanför Laforssen och vidare utefter hela elfven finnes dock godt om präktig laxöring, karr, gädda, aborre, sik med flere fisksorter. Här har man någongång fangat laxöring som uppgått till 15 skålp. vigt. Under vårtiden, då floden står hög, råder stor liflighet och rörelse vid Laforssen. Då passera nemligen ofantliga partier timmer ch bjelkar denna fors och begrafvas under äldigt dån för några ögonblick i det mäktiga skummet nedanför. Då timret sedan, ofta nästan lodrätt, uppskjutes ur lugnvattnet, har man en den mest egendomliga tafla framför sig, och dertill en tafla så fängslande, att man högst ogerna lemnar den. Vattnet nedanför forssen är så djupt, att ända till 60 fots bjelkar obehindradt kunna dyka ned. De stora sågverksbolag, hvilka närmare till och vid hafvet hafva sina sågar, ega äfven i Herjeådalen betydliga skogar, hvarifrån årligen ett betydligt antal bjelkar och timmer afverkas och nerflottas. Det parti timmer som passerar Ljusneelf torde kunna beräknas till en half million årligen. Den som på afstånd betraktar denna ofantiga skogsafverkning skall säkerligen, såsom ck litet hvarstädes skett, föreställa sig att andet inom kort tid skall stå alldeles skogöst, men denna föreställning blir dock grundös, om man på närmare håll skärskådar a RETT EVE BR ERE