Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 2

häraf, på omkring en hel mils I2ugd bokstafligen betäckt af kläckande fåglar, från fem famnars Löja till omkring 3—500 fot öfver hafvet och det svarta berget var liksom öfversålladt ar krithvita prickar, ty så tätt sutto de hvitbröstade fåglarne vid hvarandra. fuften var när och fjerran, så att säga, tjock af fågei Tätt som snöflingorna i en söädstorm surra alkor, tejstar, stormfåglar, rotges, lunnefåsjar, måsar under kiläckningstiden här omkring, och åstadkomma — isynnerhet då en fiende eller misstänkt person nalkas — ett sådant larm, att jag saknar ett lämpligt uttryck för att tydliggöra detsamma. Första eller rättare högsta stämman i. denna kakofoniska konsert spelas af grärsåsen eller borgmästaren, och hvarken intensitet eller i uthållighet skulle en samling af vårt kära fäderneslands hrr borgmästare kunna mäta sig med dessa deras arktiska titulär-bröder; det kunna vi alla intyga, som både somnade oeh vaknade vid det colloquium, som de vid Borgmästsrporten. församlade hela dygnet om, i alla slags väder, förde med hvarandra — måhända öfver oss passlösa vagabonder och våra laglösa tilltag på deras fridlysta område. Medvetna af sim goda rätt, störtade de med susande vingslag stan rakt inpå den oförskämde, som alltför nära nalkades deras bon; dock visa de ej den värdiga trankilitet, som stormfågeln, hvilken först då förmås att lemna sitt bo och sitt ägg, då han bokstafligen kastas derifrån. Innan vi lemna denna plats, låtom oss kasta em blick in i ett af båttälten, för att lära känna, buru man i dessa trakter vet att inrätta sig comme il faut. Vi antaga, att detta besök inträffar vid samma tid, som man berättar en nutidens Jean de France hafva valt för att göra en hederlig gammaldags familj sin franska visit, d. v. s., då herrskapet redan gått till hvila. Tidpunkten måste — för att samma resultat skall åstadkommas — säkerligen väljas något annorlunda, ty det ständiga dagsljuset kullkastar bär snart sagdt all regelmessighet i sömn och spisning, och framförallt spörjes en allmän motvilja för att krypa tiil kojs, före midnatt, mer — korteligen — sällskapet i båten hvilar i Morplisi armar, ofta nog så, at det höres på långt håll. Den, som då blickar in genom tältluckan, skulle näppeligen, om det nyss antydda, taktmessiga och välbekanta ljudet ej gäfve menniskors närvaro tillkänna, tro sig skåda annat än ig massa af diverse klädesplagg. Vill den besökande inträda, torde han, liksom vid andienser hos sultanen, godhetsfullt afdraga sina stöflor och placera dem utanför, ty annars utsätter ban sig för Mtchefens rättmätiga och expressiva onåd, då denne ex gång hinner väl vakna (och ännm mer, om ham är yrvaken). Vid en närmare un-dersvkning fivver han då, att denna orediga klädesplaggsmassa !åter upplösa hå åtskilliga sär-skilda delar, hvardera helt och hållet omslutande en slumrande menniskokropp; med ett ord, han har framför sig de iaWUa Spetsbergsbeskrifningarne a omtalade sofsäckarne. Då man, sedan man en g gjort bekantskap med dem, genast inser deändamålsenlighet och rörträffhghet, så kan jag ej underlåta att rekommendera dem till användande af alla dem, som äro nödsakade att taga sitt nattläger utom hus under en kallare Årstid, såsom t. x. hrr landtmätare, jägare 0. s. Y. Deras konstruktion är ganska enkel: af en tjock, grof filt sys en rundtom sluten säck, ett stycke från ena ndan (t. ex. en alu) uppklippes på ena xidan en tvärspricka, öfver kanten af denna öppniny fö sys en temligen bred öfverfallande klaff och SO säcken är ig. Öfverflödigt torde vara att tillägga, att säckens storlek bör rättas efter egareny dimensioner så till längd som omfång; dock bör man ej vara alltför snål på tyget, utan snarare göra: den för rymlig än för sn För en karl af 3 alnars längd bör derföre säcken vara minst 4 alnar Dess användande faller af sig sjelf; man inper i densamma med hufvudet åt ena och den ga kroppen åt andra sidan af sidoöppningen — och att man dervid ej bör krypa med hufvudet ned i den rymligare afdelningen för att derigenom göra den erfarenheten, att kroppen ej får rum i den andra, äfvensom att det är rätt trassligt att då komma ut ur fängelset, är en sak, som jag näppeligen behöfver särskildt påpeka, eburu man har på Spetsbergen ej saknar exempel på ett dylikt förfaringssätt af personer, oerfarna i denna specialitet af den ädla sofkonsten. Vi kunna emellertid antaga, att båttältets inmevånare under denna säckföreläsning börjat vakna. Egentligen är det blott nödvändigt, att detta inäftar med en enda, nemligen den provisoriske: kocken, ty sedan denne väl hunnit uppgöra eld, koka kaffet och servera det i ett sl koppar, som man med säkerhet kan antaga vara veritabla, konglig-svenska qvartersmått, så väckas nog lif och lefnadslust hos de öfrige. En förbiflytande bäck erbjuder det yppersta, om ock något kyliga tvättvatten samt kan tillika tjenstgöra som sperel, och snart äro alla redo att efter väl expedierud frukost börja dagens mödor. Fångstbåten unsättes för att till zoologerna hemföra prof af hafvets rika djurskatter, botaristerna ströfva omkring i bvrg och backar efter mossor och lafvar, geologerna bebeta stenarre med väldiga hammarslag, bösss ott vittna snart om slocknade fogellif eller välplicerade hommar, lägerplatsen är så godt som om, kodast fysikern och kocken syssla derstäs. den ene ned sina magnetnålar, den andre med. 3 grytor och svfkpannor. Dock — förlät! för tt vara fullt sanningsenlig, kan man om de senare ndast tala i singelarig on Man blifver förnäm ? dessa arktiska trakter, der nan kan förhäfva sig, såsom den der ej är beronde af någon öfverordnad — och eåsom förnäm nåste man ju äta middag myckst sent, Så sker fven: först frampå qvällen samlas aBa från spridda våll — ja, exempel torde äfven kunna framletas ;å en så långt drifven förnämhet, att rean sätit in middag först dagen derpå Först hesrskar tt visst var vid måltiden, tilldess smörgåsen ned appendix bl expedierad, men sedan börja vedogörelser och frågor om den förflutna dagens ndelser och fynd. Allt intresserar alla, underttelsen om ets vackert skott eller en dito mossa. nottages med lika intresse, som den om er bom ler några menlösa myggor. Kockens ansträng-lingar belönas af sugande magars välvilliga bifall; rterna, serverade i de mångsidigt användbara leckmåtten, ratas minsann ej af någon, äfven om an ej är östgöte, ja, man gör till och med kuliariska upptäckter. Så t. ex. uppdagades en dag, tt stekta ,borgmästare äro ganska delikata, isynerhet om de serveras under namn, heder och ärdighet af ejder, och här fångad torsk erkänes af alla ega den mest förvillande ostrons:vak. — Middagen är förbi och de välbekanta tevanåtten återkomma, nu fyllda af rykande kaffe, vars smaklighet — i brist på gi le — förhöaf cigarren eller pipan. Föga återstår nu af gen, de flesta behöfva något syssla med de jorda insamlingarne, och efter en nästan blott ro forma serverad lätt smörgås-sup6 är man färig att söka skydd i sofsäckens lugna hamn, såida ej några ovanligt vackra fynd eller ett ovanligt kigt väder (och bådadera inträffa lätt nog i de arkska trakterna) mana till en liten toddy i glädjen ler förtreten. Då — fram med bleckmåtten, fram ed skämt och munterhet! Glada sånger uppstämas, som vinna allmänt bifall, ty enhvar finner ju alltid en säng förträfflig, i hvilken han sjelf deltager såom sångare — ja, t. o. m. den stämma anses här galunda dålig, som vännen Arpi förklarat eza ott tre toner, hvilka till på köpet ej passa för igon af honom känd melodi. Ja, glädjen kam iga till en ännu högre temperatur: jag skulle unna, om jag ville, anförtro något om en liten dett på Beeren Islands steniga strand, dansad d midnattssolens strålar af åtskilliga stadiga herklädda i sjömanströjor, sydvestar eller ludna pskor. — Se der en dag under en båtfärd i essa nejder, naturligtvis med små variationer. tet synnerligen märkvärdigt finnes deri, och jag ulle göra mig sjelf förebråelser öfver min vidftighet, såvida jag ej visste, hvilka oriktiga föreällningar härom räda der hemma och hvilka vödiga farhågor tillföljd deraf af många hysas. vad kan man begära mer, då man har tillräckst för kroppens behof, fullt upp med (såsom vi oppas och tro) gagnande sysselsättning samt ett adt humör — och, Gudilof, ännu har intet af It detta saknats oss! Emellertid torde mina läsare finna denna vår stelse på Beeren Island alltför långvarig och, priktigt taladt, detsamma började äfven vi sjelfva t på slutet finna. Orsakerna härtill äro att söka Is i det kontinuerligt ruskiga vädret, dels i de allmänhet felslagna förhoppningarne om de skörr, som här voro att hemta. Vare det långt ifrån s att påstå, att våra mödor här voro lönlösa, ty, fsedt det intressanta i att kunna fylla hvarje cka inom det menskliga vetandet (och här var rkligen en liten sådan att fylla), så belönades an gensägelse enhvar med några för honom kära h intressanta fynd. Och framför allt kunna geoserna med gladje se tillbaka på de här tillagta dagarne. kn stor del af de här befintliga rgen äro nemligen bildade af lager, tillhörande rgkalken, i hvilka försteningar af musslor, koler 0. 8. v. i största ymnighet förekommo och nnade ett rikt material till insamlingar. Och dock funnos dyrbarare saker att tillgå, mera äntade fynd att göra! Dadan 4oumlisan längan han dat man habang måg 2