Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 2

prassla så mjukt och rikt — det är angenämt att vara klädd i färger som passa åt ett ungt, blomstrande ansigte; men allt detta är dock näppeligen angenämt, vi känna att glädjen stängt sin dörr för och icke mera vill öppna den. Och likväl, hvarföre skulle inte äfven jag kunna upplefva någonting sällsamt och ovanligt? tänkte Dora, i det hon satte sig ned för att fund öfver sin framtid. Hvarföre skulle ig hvardaglighet nödvändigt bli min lo g känner inte som om den raka och trampade vägen vore min. Jag tycker mig se många slingrande stigar framför mig. Det kan möjligen vara en illusion, men den är åtminstone oskadlig, och jag vill inte drifva den på flykten. Hvad klädningen beträffar, så bryr jag mig inte om den. Hon tog den af sig, och för att hon icke skulle ändra föresats klippte hon tvenne våder ur kjorteln. Då detta offer var gjordt, gick hon till sängs och drömde om en underar docka, med ett alnslångt släp. Tidigt den följande morgonen gick Dora ut. Hon lyckades att finna en sådan docka som hon önskade sig, och förde den hem med sig under sin kappa, för att mrs Luan icke skulle få se den. Derefter gick hon in i sitt rum och stängde dörren på det atticke bli öfverraskad under sin sysselsättning med dockans drägt. Men mrs Courtenay, som, ehurn hon tyckte mycket om en smula hemlighetsfullhet, likväl icke tycktes förstå att tystnad var något som i sådant fall bäst behöfdes, kom hvar fem t och knackade på d ren och bad att få komma in — bara för att se huru långt hon hade hunnit, Som Dora omsor; ngde dörren efter sin mor, för hvar hoa kom, hade mrs Luan, i fall hon varit en person med observationsförmåga, måst inse att någonting hem