Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 2

skottets förslag framställde tal. den svårigheter att om skarpskyttarno tillätes börja sina inga straxt efter gudstjensteri, skulle förberedelsern deru.! upptaga deras tid under gvdstjensten oc Ink I nälla dem från densammiå. vad ar I ginge Yeservationen, så vore stadgandet Om t I gande trupp, sbssra ett undantagsförhållande, ick tillämpligt på sk stsekårerna. För att sök förena, såvidt möjligt vor Ha fördelar och unc vika olägenheterna, framställdö tat den förändrin af utskottets förslag, att öfverbefaltsfvsrne för d i Eek ade skarpskyttekårerna skulie ambefa Jas att 1ck3 roställa vapenöfningar å sönoch hl; dagar, på de tider; då allmän gudstjenst hålles församlingen, samt art 0 kårerna vid sådan ti äro fö samlade, då äfven hålla gudstjenst. Grefve Björnstjerna höll förs stt man ick borde reglementera något i ifrågavarande afseende 54 igen skarpskytteförening hittills samlats ta att hälls snåsticnst. Tal afskuddade sig beskyl ningen, att fv skulle sagt det utskottet vari ovänligt stämdt mst skarpskytterörelserna. Me afseende på den ifrågasatta möjligheten, att exer cisreglementets föreskrift icke sknille vara fullt be tryggande för gudstjensttidens ostördfiiet, anmärkt tal., A4 det lyckligtvis icke vore jurister, a exercisreglementet, utan p Yoba att tyda föreskrifter såsom or la den lyda. Grefve Stackelberg Svirmade för national keväpningsiden, men kunde icke gilla, att öfnin gartiv bölls ndagarne. Om tt verklige vore så liligt i serad för denna ides främgåns tycktes det tal. sörh man borde uppoftra en kal arbetsdag i veckan för vitt folk, och under de förbehåll skulle tal. och många, många med ho nom bii de varmaste anhängare och befordrare a samma öfnin ramställde det försiag, att för budet för öfningarne måtte gälla hela sönåssen Dr ty nm uppträdde emot den stela judisk n af sabbaten, som här blifvit uttalad a vad stället för gudstjensten beträffade kade Frälsaren sagt att intet ställe vc förme eller heligare än andra; och hvad beträffade sät iet för gudstjenstens firande, bade han sagt, at ofligt att göra godt på sabbaten, att så ledes ett värdigt sabbatsfirande i den kyrka ha: kommit att stifta icke var beroende af den judisk tiliheten under sabbaten, utan att arbete kund åtas, men arbete i välgörenhet. Nu vore visser ligen sannut, att skarpskytteöfningarne icke vor en välgörenhet i vanlig inskränkt mening, me nekas kunde ick tt de vore det sedda i stort, stor mening. Man skulle icke stänga andakter inom kyrkomurarne, utan flytta ut den i lifvet alla förkållanden. Prohibitiva lagar mot ångbåts rörelse, skarpskytteöfningar etc., de måtte vars hur talrika som helst, uträttade ingenting, ty hvar ken förmådde de hämma tidens ström, ej heller föra någon enda menniska till gudaktighet. Man hade uttalat bekymmer rörande söndagsexercisen; ja bekymmer funnes af mångahanda lag i verlden. Men om presten vore bekymrad ör skarpskyttarnes söndagsöfningar, må han då e stänga sig inne med sitt bekymmer, utan gå ibland dem och verka på dem, så att dessa ö gar skedde i Herrans fruktan, så att hela skarpskyttesaken znåtte föras in på en kristlig väg. Skedde detta så vore deras öfningar om söndagen icke syndiga. Yrkade bifall till reservationen. Hr Liedholm hade talat med många offic rare om skarpskyttesaken, men hade aldrig hört angon yttra så glada förhoppningar derom som en här närvarande. Skarpskyttesaken förde nu ett tynande lif. — Såsom ett exempel på hvilken kraft ett strängt helighållande af sabbaten förmår skänka en krigshär, anförde tal. Cromwells oöfvervinneliga här, der ingen ed hördes och sabbaten på intet vis fick ohelgas. — Instämde i grefve Hamiltons förslag, i hvilket äfven frih. Hierta, hrr Torpadie och B. Olsson instämde. Hr Bergstedt instämde i en föregående taJares yttrande, att det skulle varit tomt, om denna fråga icke blifvit väckt vid kyrkomötet, enär hon varit föremål för mycken uppmärksamhet i landet, och en oro, som behöfde stillas. Söndagen re en af de största gåfvor menskligheten erhålr lit. Denna välgerning vore så stor, att den icke borde besväras med några tvångslagar. Kyrkans Herre hate nog medel att skydda dess helighållande dessförntan. — Cromwells armö hade blifvit framställd såsom ett mönster; men för att känna dess verkliga beskaffenhet, borde man kanske lära känna dess afkomlingar, Skotlands och Irlands puritaner. I de städer der dessa afkomlingar bo herrskar under söndagen en dödlik stillhet; gardinerna äro nedsläppta för alla fönster: min vågar knappt röra på sig och det väcker undran, om en person går på gatan. Tal. undrade om sabbaten ech dess Herre äras af ett sådant firande. Snarare vore det att betraktas som en viycka än som en välgerning; ty det funnes få om ons någo. Ställe, der sabbaten i det inre, i grunden våldföres . mycket som just der. Krogarnes lörrar hållas vissernyc stängda, men genom bakportarne tillåta sig invånare Att strömma in till ofantligt antal. — Tal. ansåg frihev böra råda; ty så länge hvar och en bade frihet att fira.-2bbaten på sitt vis, bade man intet att frakta, isynneract lå den offentliga gudsyvsten ät ordnad, och ! skyddad för att blifva störd. — Yrkade bifall till reservationen. Or Nordström påpekade ytterligare, att utskottets förslag blott afsåge att göra det allmänt rällande sabbatsbudet bindande äfven för skarpskyttekårerna. Sedan diskussionen förklarats slutad och voteg blifvit begärd, anställdes först omröstning röande kontraproposition mellan utskottets förslag ch reservantens. Det förra segrade i denna omöstning med öster mot 19, men blef deremot hufvudvoteringen besegradt af grefve Hamiltons örslag med 23 röster mot 13. Emot detta beslut reserverade sig grefve Björnerna och hr Kibbing. Utskottets förslag, afstyrkande den del af moionen, som afsåg befrielse för prest aw uppläsa ungörelse om skarpskyttekåärers söndagsöfningar, odkändes utan diskussion.