Aftonbladet – 2 oktober 1868, sida 2

; ket af don formalistiska Åsigt om sabbaten, mot ; ka vaten, mot hvilken icke alletiast Luther, ntan äfven Kristus sjelf uppträdt genoni d8 hbekanfa 45 ö må det vara lofligt att göra godt på savk försvara sitt fådernesland det måtte väl va aÅ videre vederbörlig öfning i detta hänseende endast kan viätas Penom exercis på söndagarne, så ansåg tal. dessa vapenörbtient vara ett godt, som borde tillåtas på sabbaten, så iryrket! hellre som ett förbud eller inskränkning deraf vore att åt hela skarpskyttesaken gifva dödsstöten. Tel fann det underligt, att presterskapet på se.Jnal5 tider tuippträdt mot nästan alla af tidsandans sträfvanden, al hvilka visserligen många varit antingen omogna eller rent a! printipisit oriktiga, I men bland hvilka äfven funnits många, str I JikI het med skarpskyttesaken förtjenade allt erkän I nande. Tal. hoppades att den tid icke skulle vara Jlängi attägsen; då presterna komme att lägga vi signande händer på folkens civilisatoriska stri I vanden. Grefve Björnstjerma hade mot ttskottets förslag anfört reservation, i hvi och hr Malmström instämt, samt föreslagit att hvad i lörcvatande sfseende är genom tjenstgöringsreglementet för iågande trupp stadgadt, eller att densamma skall hålla sig stilla änder den allmänna gudstjensten i den församling, inom hvaiz smråde truppen uppehåller, äfven måtte förklaras gullande för skarpskyttekårerna. När hr grefven nu erhöll ordet, förklarade han den väckta motionen vata vigtig derför, att svenska folket genom behandiing finge tillfälle att se, huru det svenska bresterskapet bemöter en af de vackraste och upphöjdaste idfer, som i vårt land på senare tider uppenbarat sig och soi gelnnda vore en obety. lighet. Tal. höll s etta hänsönde blott till det faktum, att vårt landtförsvar derigenom blifvit ökadt med 40 å 50,00) man, som visserligen icke kunnat ernå önskvärd vapenskicklighet, men som dock vore af största vigt för vårt försvar och som kostat staten snärt sacdt ingenting. På det att deninå fackra ide emellertid måtte erhålla nödig ocH verkligheten kunna motsvara förhoppningarne, måste skarptyttarne underkasta sig mycken öfning i vapnens bruk. fick då dessa vapenöfningar endast kunde ega rum söndägerne,j så vare dermed den fosterländs satt på spel, om dessa söndagsöfningar inskränktes. Visserligen hade det blifvit yttradt, att öfningarne på sördagarne väckt ovilja i landet. Tal tille bestrida åetta och trodde snarare, att det va öfningar uppträdande prest, sou väckt förargelse. Man hade äfven hört den anmärkning göras, att de blott betraktades såsom ett nöje. Äfven detta bestred tal., men skattade föröfrigt det land lyckligt, der nöjen af denna art droge ungdomen till sig iråli ontira nöjen af en helt annan bi het. — Tal. lade äffen vigt vid den omständigheten, att en inskränkning sådan com utskottet föreslagit vore detsamma som att förtjoda skarp-f skyttesaken, enär den som hade något begrepp om den för soldatbildningens bibringande erföri id måste inse, att hela söndagen allt för Dessutom vore det svårt att förklara, hva skerpskyttarne skulle nödgas intaga en exceptionel ställning och förbjudas hvad som vore den reguliera armen tillåtet; Förordade derför ett beslut i öfverensstämmelse med sin reservation. H Tal. vissto af egen erfarenhet, att de under guds fria himmel hållna gudstjensterna kunde vara lika mycket uppbyggliga som någonsin inom tempelmurarhe. Val: hadei spetsen för en trupp en gång ankommit till Luads domkyrka vid tiden för allmänna gudstjensten, och skickat in i kyrkan ett bud med anhållan om en prest att förrätta gudstjent för den 600 man starka truppeu. ingen mindö än hiskopen, Thomander, kom då ut och hölk en predikan, Som aldrig kunde gå ur talarens minne. At dagens betydelse (ät var en Kristi himmelsfärdsdag) tog sig predikante ledning att erinra, att det var på den dagen, som Kristär sog af sina krigare och öfverlemnade dem sitt exoris I reglemente. Hans arm6 var svag, den utgjordes blott af elfyva man, men reglementet var så mycket kraftigare, enär det eröfrat verlden. Predikan ar icke lång, men vid dess slut fanns icke ett torrt öga inom hela truppen. I Prosten Blolmqvist ubpträdde emot ett uttryck som tal. hört, att intet bättre sätt skulle finnas för firandet af sabbaten än aft öfva sig för fosterlandets försvar. Tal. visste ett bättre gött. nemligen iakttagandet af 3:åje budet. Detta ialkt toges icke när en mängd menniskor just under gudstjensten strömmade till för att åse skarpskyttarnes öfningar. Hr Nordström utvecklade den åsigten att utskottet, då till detsamma blifvit hänskjuten en motion om att skarpskyttarne skulle åläggas att liksom landets öfriga inbyggare iakttaga sabbatens helgd, icke kunnat annat än tillstyrka ett svenskt kyrkomöte att bifalla densamma. Föröfrigt ansåg tal. effekten bli densamma antingen utskottets förslag eller grefve Björnstjernas reservation blefve gillad; hvadan det vore tal. likgiltigt hvilkendera som antoges. Hr Odencrantz hade funnit det tomt, om icke vid ett svenskt kyrkomöte fråga blifvit väckt om sabbatens helgd; kvadan tal. var motionären m för hans motion. IlIvilodagen vore en såfva af Gud, ett bevis på Guds godhet mot menniskoslägtet och af värde isynnerhet för arbetets il, som under denna dag finge tillfälle och anednivg att ostörd af veridsbullret anställa betrakelser öfver sina högsta angelägenheter och att aföra ordets predikan. Men äfven för presten vore tundgre kh idens existens ji rit det ovisa nitet hos ci elter annan mot dessa i kr sk ve te H: hr Ia fri va de vo lit ho let af vigt att denna dag få vara ostörd. Utan rö tt underkänna skarpskyttesakens ädla syfte kunde . icke annat än bifalla utskottets förslag, enär vapenöfningarne störde den för alla behötliga sabvatens stillhet. Dr Sonden. Presterna hade ingalunda velat notarbeta den stora ide, för hvilken skerpskyttoits. Ty då man fått se en skarpskyttekår vid tilen för gudstjenstens början draga med flygande anor och klingande spel ut till siva öfningar och ocka med sig många, som eljest skulle ha firat abbaten med gudstjenst, så hade det varit detta om gjort många till motståndare mot dessa ö ingar. Det vore visserligen medgifvet i bib ken vore ett uttryck; de hade endast tagit an-)kur öt af det sätt, hvarpå dess vapenöfningar bedrifgot tt i nödfall arbeta på söndagen: men frågan täc!l ällde h a ul att skarpskyttarne öfva sig på söndagen. etviflade det, och trodde att om skarpskytteöft dlag, huruvida det verkligen är nöd-spli arne företogos på andra dagar, skulle så storahet caror strömma till deras fanor, att de komme att på as till dubbla antalet. Vore det, frågade tal.,på dt af patriotismen hos husbön-äng mycket begä erna, om de släppte till en half dag, då de fatovä ga ynglingarne nu släppa till hela söndagen. — Jej I rkade bifall till utskottets förs Hr Malmström. Om ett behof förefunnes att vall fta för skarpskyttekårerna, borde denna lagutbi tning icke vara ny i den mening, att hon komme ) — t stå i strid mot redan befintlig lag, såsom fallet ) skåc ;re med utskottets förslag, hvilket stode i strid Syd ot tjenstgöringsreglement icke och ville sannolikt icke heller tvinga någon t besöka gudstjensten, utan hade endast rättig-d ;t att fordra det församlingens offentliga gut enst ej stördes. Att sistnämnda berättigade foran hade blifvit ganska illa tillgodoseddiutskotts förslag, enligt hvilket öfningarne ej skulle få las före, men väl efter kl. 12 middagen, visas deraf att gudstjensten ofta strede öfver denna I och i vissa orter, såsom Stockholm, väl allI gjorde det och att vidare, till följd af prestisten, kunde bända att en prest nödgades föra två gudstjenster i olika församlingar, af ilka den ena ofta komme att hållas på efteriddagen. I en församling, der detta sistnämnda re förhållandet, skulle således skarpskyttarne ra förbjudna att hålla sina öfningar på förmidgen, då gudstjenst icke hölles, men deremot ega tt dertill på eftermiddagen, då gudstjenst förttades. När genom reservationen dessa olägenter vore förebyggda och öfverensstämmelse gjord lande i stadgandena för skarpskyttekår och mån, så ville tal. yrka bifall till reservationen. Dr Samdberg yttrade sig i samma syfte som Sonden, och intygade att enligt hans erfarent skarpskyttarnes öfningar ofta hade i följe ett kickligt lefverne och orgier. Yrkade bifall till tionen. N Ur v. Stockenström. Ehuru tal. vore ledi mot af utskottet, hade han intet emot att reserför armån. Man kun-rym å d a ionen blefve antagen. I utskottet hade många mass slag blifvit bragta å bane för att icke beh u ga hinder i vägen för skarpskyttarnes exercis, g man velat tillse att söndagen icke blefve van-la ppe äng an t igad. Hade tal. då haft full kännedom om hvad skep; slementet för tågande trupp i detta afseende en n dgar, så skulle han redan då ha slutit sig till)lycks ervationen. Bestred det af en talare fällda yttaf de det, att effekten skulle bli densamma, antingen fågel n antoge reservationen elle; enligt det förr på morgonen kunde öfningarne företagas tikl h försiggå ända till tiden för e 3 icke alls skulle få hållas på f. m. d utskottets förslag ;stupa lipp n så stjenstens början, då de enligt utskottets för-ej de liga refve BEmmiltom kunde icke gilla utskottets h; agli