Aftonbladet – 1 oktober 1868, sida 3

andra små städerna likaså. Arequipa, dej gamla, vackra staden, har på tre minute blifvit förvandlad till en ruinhög. Jorde öppnade sig, och tillslöt sig först sedan ho: utspytt förfärliga massor af vatten. All förloradt, allt försvunnet; menniskorna h: dött af hunger och törst. Alla källor är uttorkade. Det är som om hela verlden hade gått under. Och allt detta på 2 å 3 minuter! Hvilken lycka i olyckan att detta ej skedde nattetid; knappt en enda skulle då kunnat undkomma med lifvet. I dag ha fem ångbåtar, lastade med proviant, medikamenter och förnödenheter af alla slag, afgått härifrån. Det göres allt för att bispringa de nödlidande, och på en halftimme ha 900,000 dollars blifvit tecknade. Och likväl är detta blott som en droppe i hafvet. Folket i de förstörda städerna ha naturligtvis ej räddat någonting. Då den första stöten kom flydde alla, husen instörtade, och knappt fem minuter derefter kom hafvet och ryckte allt med sig. Alla fartygen i de särskilta hammnarne, i Arica ensamt sex och deribland fyra krigsingare, bortrycktes af de 40 fot höga våsorna och slungades så att säga öfver Arica. De förluster som mina vänner i Arica och Tacna lidit äro ofantliga. Blott med tullhuset Arica ha varor för 4 millioner dollars gått förlorade. När jag tänker på alla bekanta amiljer i Arica, Iquique m. fl., skär det mig hjertat; allt, allt förloradt — personer som åratal arbetat och sträfvat i detta olyckiga land och slutligen lyckats förvärfva sig en liten sparpenning — och så alltsammans örloradt på två minuter! Hvad det nu skall bli af alla dessa förrångna städer vet Gud allena; de äro tillen lel betäckta af hafvet. Och dock måste de uter uppbyggas, Arica som hamn för Tacna och utskeppningsort för varor som gå till Bolivia. och så många andra, Iquique med ina stora och rika salpeterlager och grufror, millioner äro förlorade. — Förlusten är beräknelig. Afven här förlora handelshusen Lima och husen i Valparaiso ofantliga ummor. . På affärer är ej att tänka; hvar och en jar förlorat bekanta, vänner och nära anörvandter; dessutom fortfara stötarne ännu. m också li Vi sofva knappt en lund; i gär rä jag åtta, och fem uner natten. Halfva Callao är i DL Folet fruktar mera vattnet än jordbäfningen. ag har upplefvat många jordbäfningar, men ogen så ihällande som deuna. En förbannelse synes hvila öfver Peru. Ivad vi här under de senaste åren upplefat, gränsar till det otroliga. Bombardemen-. er, revolutioner, gula febern, jordbäfningar. Idsvådor, öfversvämningar, och det oaktadt ror man i Europa, att vilefvai ett paradis. ta NA