Aftonbladet – 1 oktober 1868, sida 3

I dagligen. I talare, som deltogo i diskussionen, voro temBayonne blefvo mottagna med de värsta skymford; de voro i soiredrägt och voro nödsakade att omedelbarligen begifva sig till ett magasin för färdiggjorda kläder häri staden. Hr Gonzales Bravo, hvilken som bekant eger en stor förmögenhet, kommer att i Pau bebo en villa, som han köpt för någon tid sedan. General Jos6 de Concha har till trupperna utfärdat en dagorder af innehåll, att drottningen befallt att trupperna för sin medverkan vid de af tidens omständigheter föranledda operationerna skola erhålla följande gratifikationer: de högre officerarne 24 escudor i månaden, kaptenerna 16, löjtnanterna 112, underofficerarne en femtedels escudo om dagen och gemenskapen en tiondedels likaledes SCHWEIZ. Vi fortsätta i dag efter Kölnische Zeitung redogörelsen för fredsoch frihetsligans förhandlingar i Bern. Den 25 dennes förekom den federalistiska frågan, hvilken refererades af en neapolitanare vid namn Gabuzzi. De ligen af samma mening, och några väsentliga inkast gjordes icke heller mot utskottets förslag, hvilka alla med några förändringar antogos såsom kongressens beslut. De lyda sålunda: Som friheten och freden äro oförenliga med systemet af monarkiska och centraliserade stater enligt dessas nuvarande organisation; som det republikanskt-liberala systemet med det individuella oberoendet till grundval och med kommunernas och provinsernas autonomi nedifrån uppåt är det enda, som betryggar selfgovernment — sjelfregering — samt gifver befolkningarne sjelfbestämmelserätt ; som detta system ensamt kan lösa de europeiska, för närvarande verldsfreden hotande, frågorna, såsom den orientaliska, italienska, tyska, j polska, danska och irländska frågan; som en europeisk konfederation är den naturliga konseqvensen af de federativa grundsatsernas tillämpning på Europas särskilda stater — alltså uttalar kongressen sin önskan, att de folk, som kunna sätta i verket den af kongressen såsom det väsentligaste vilkoret för frihet och fred betecknade organisationen, må federativt förena sig till en kärna, till hvilken efter hand de öfriga folken kunna ansluta sig, sedan de sprängt de bojor, som hållit dem fängslade. Beträffande den konstitution, som reglerar förbindelserna mellan de konfedererade folken, kan kongressen såsom den bästa förebilden blott föreslå och förorda den schweiziska och amerikanska konfederationen, i hvilken alla organiska elementer till en sådan statsförfattning förefinnas. SYD-AMERIKA, Jordbäfningen i Peru och Ecuador. De skildringar af denna förfärliga olycka, söm tidningar och bret med den senaste sydamerikanska posten innehålla, äro ingalunda egnade att mildra det intryck, som de första telegrammerna väckte. Från Ecuadors norra till Perus södra gräns sträcker sig förödelsens skådeplats, på hvilken hafvet och jorden synas ha täflat att utveckla hela sin förstöringskraft. Hafvet uppslukade fartyg och vältrade sig långt in öfver kusterna, jorden skakade de på henne hvilande byggnaderna i ruiner, öppnade sitt svarta gap och utspydde slam och svart vatten, Den nordligaste punkten, på hvilken efter de hittills ingångna underrättelserna, jordbäfningen utöfvade sin makt, var Ibarra, den sydligaste Cobija. Den har således, åtminstone i sina väldsammare yttringar, varit inskränkt till Ecuador, Peru och den lilla, Bolivia tillhörande kuststräckan. Längre norrut synes stöten: betydligt försvagats, ty i Buenaventura på Nya Gyxanadas kust har man endast i ringare grad haft känning af densamma, dock är det ännu ovisst om den ej i bergstrakterna anställt stor skada. Hvad södern beträffar, skall Chile gått fritt, ty ett postångfartyg, som den 13 och 14 Augusti befann sig utanför Coquimbo, har ej varseblif-! vit någon ovanligare rörelse hos hafvet. I Ecuador ligga, efter en berättelse från Guayaquil åf den 26 Augusti, städerna Ibarra, vid foten af vulkanen Imbabnra, San Pablo, Cotocachi, vid foten af den likovämnda vulkanen, och Otavalo i ruiner; nästan alla invånare ha omkommit. Lika illa har det gått de i Quitos närhet belägna orterna Perucho, Puellaro och Cachiguajo, och man beräknar de dödas antal derstädes till 2000. De få, ) som förmådde rädda sig undan den förfär: liga sammanstörtningen, måste fly från den af: de ruttnande liken förpestade luften. Hufvud! staden Quito sjelf har jemförelsevis lidit föga, ): om än många byggnader, illa skadade, hota : att instörta och nägra kyrkor verkligen ligga 1 1 i ruiner. De dödas antal var här ringa. Af de ofvannämnda städernas läge visar sig att jordbäfningen skakat båda bergskedjorna. Om jordbäfningen i Peru meddelar Kölnische Zeitung ett enskilt bref från Callaol, af den 21 Augusti, hvarur vi återgifva några utdrag: ) — — Olyckan är så stor, så hårresande, ! att knappt en penna förmår beskrifva den. ! Förlusterna i menniskolif m. m. stå ej att ; beräkna. De fruktansvärda jordbäfningarne af 1831 och 1833, samt under de senare åren 1 i Mendoza och på S:t Thomas, äro ingenting 1 i jemförelse dermed. 1 Den 13:de, klockan 5 på eftermiddagen, ; sitter jag på kontoret och skrifver, då mitt; skrifbord, stolarne, alla saker i rummet bör!; jade dansa omkring. Vi störtade genast ut(t på gatan, jorden rörde sig under våra fötter :? som ett fartyg, och detta varade i 4!2 å 5 i ( j 1 f t 1 1 I minuter. Lyckligtvis var rörelsen regelbunden utan stötar, eljest funnes Callao ej mer. Klockan 6 åter samma skakning under 4 minuters tid: Alla mennisKor äro på gatorna, bedjande, skrikande, uppgifvande jemmerrop. Klockan 9 på aftonen ropas det: ,Hafvet svämmar öfver!,, och alla flydde det fortaste de kunde ut ur staden, på vägen åt Lima. Det var knappt sagdt, förrän förfärliga vågor kommo och öfversvämmade lt bron och playan (stranden), ryckande med ? sig de derpå liggande varorna. Fem gånger ; upprepades detta förfärliga skådespel. Vilsg kände stötar hela natten, men de gjordeli lyckligtvis ingen skada; äfven hafvet bleflv lugnare och sjönk tillbaka. 7 Den l4:de fortfarande stötar och allt i emellanåt en ofantlig våg. Inemot aftonen ; blef det lugnare. Vi sutto just och drucko s te, då ropet: Elden är lös! skallade. En1 häftig eldsvåda hade utbrutit, som lade 30i hus I aska och skadade 27. Vi ansågo oss olyckliga här i Callao, men de förskräckligaste underrättelserna fingo vi först i förgår afton, då ångbåten söderifrån ankom. Nyheterna äro så förfärliga, attjag innu knappt kan tro på dem. Arica, Iquique, Pisagua, Ilo, Chala, Årequipa, Moquegua och otaliga små städer finnas ej mer, äro helt och —r od 4