Aftonbladet – 29 september 1868, sida 3

Tr Nn a TT TERUBLL TGLR JARBAUUN BR AA borde åt kyrkan bevara det stöd grundiagen medgåfve, så trodde tal. det vara vida vigtigare för kyrkan att bevara det stöd, som låge i biskopsl embetena, hvilka tal. trodde bäst skulle omvärnas I genom ett förändradt valsätt. Föröfrigt motsatte Isig tal. det påståendet att biskoparne skulle vara till för presterna ensamt, då deras uppgift vore latt tillse hurudant församlingslifvet är. Hr Waldenström ansåg lekmännen lika väl Iböra ega rösträtt vid biskopsval som till kyrkorådet och kyrkomötet, och motsatte sig äfven, att biskopen skulle vara till hufvudsakligen blott för I presterna. Ty om presten icke gjorde sin skylI dighet mot församlingen, så egde väl församlinIgen att vända sig till biskopen, hvaremot presten, om församlingen ej uppfyllde sina skyldigheter mot honom, hade att anföra klagomål och söka I hjelp hos helt andra myndigheter. — Man hade Isagt att det vore ett privilegium för kyrkan att välja biskop. Tal bestred detta. Det vore en-lligt hans förmenande ett privilegium för presterskapet, icke för Kyrkan, som icke allenast innefattade presterskap utan äfven församling. — Det nuvarande valsättet hade blifvit angifvet, såsom utgörande en god borgen för ett godt val. Utdragen i sin konseqvens skulle denna grundsats leda derhän, att presterskapet ensamt berättigades välja ombud för kyrkomötet; ty lika väl i I detta fall borde man väl boppas goda val. Men Ital. trodde icke att församlingen skulle vara nöjd med ett sådant valsätt, så mycket mindre som presterskapet icke alltid visat sig vara mest kompetent i dylika fall. — Önskade bifall till utskottets förslag. Hr PP. Olsson reserverade sig deremot, att biskopen blott skulle vara till för presterskapet och trodde get icke skola medföra någon fara att medgifva lekmännen den ifrågasatta rättigheten, enär K. M:t, som skulle utse en af de tre på förslaget uppsatta, nog iakttoge äfven presterskapets rätt, och enär denna åtgärd skulle bidraga datt behålla biskopsembetena qvar. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Torpadie yttrade sig i samma syfte som de tvenne nästföregående talarne, och framställde det förslag, att framför uttrycket rätt till deltagender i utskottets förslag skulle tillsättas ordet lämplig. . Grefve Hamilton sökte skälet till sitt gillande af utskottets förslag icke i begär att deltaga i val, icke heller i missnöje med det nuvarande valsättet, utan i ett behof hos kyrkan, med hvilken talaren förstod både församling och prest, att få behålla biskopsembetena, Tal. utvecklade derefter behöfligheten af dessa embeten, och yttrade att den, som varit närvarande vid biskopsvisitationer och erfarit de goda verkningarne derat i församlingarne, den ville visst icke önska deras inragning. Visserligen vore redan nu ett godt förhållande rådande mellan församlingårise och biskopen, men de förra hade nu fått den öfvertygelsen, att ett större närmande vore beböfligt, och man borde icke motsätta sig det, äfven af det skäl att man borde önska ett stillande af den oro, som de beständiga förslägen om biskopsembetenas indragning framkalla. Då nu dessutom icke vore fråga om ett slutligt afgörande, utan blott att hos K. M:t uttala en önskan, så ville talarenbifalla utskottets förslag. Dr Rundgren hade biträdt utskottets åsigt af konserverande intresse, för att åt kyrkan bibehålla det välgörande inflytande som biskopsembetena medförde. Ännu hade visserligen icke frågan om deras indragning blifvit allmän inom församlingarne, men man hade förr sett hvad de ständigt återkommande upprepninugarne förmå åstadkomma. Talaren fäste uppmärksamheten derpå, att äfven om man blott ville medgifva lärarne vid elementarläroverken valrätt måste i alla fall den omordade 8 i R. F. ändras. — Hvad formen för utskottets förslag anginge, så hade den tillkommit i sitt nuvarande skick af det skäl, att utskottet ansett rätta uppslaget vara att föranleda frågans diskutering. Dr Strömberg erkände att biskopsinstitutionen varit till stor välsignelse; men då alla institutioner måste utvecklas och då talaren önskade utvidgad rätt för församlingen vid vel till församlingslärare, så ville talaren gerna bifalla utskottets förslag. Dr SanAberg höll före att den åsigten hvarken blifvit uttalad eller ktnnat uttalas af någon vid mötet, att kyrkan och presterskapet vore detsamma. Biskop Amnerstedt ansåg det vara sannolikare, att valet skulle utfalla fördelaktigt enligt det nuvarande valsättet än om lekmännen erhölle rätt dervid. Desshtom fruktade tal. attresultatet af mötets beslut, om det fattades i öfverensstämmelse med utskottets förslag, skulle kunna bli, att K. M:t och riksdagen antoge ett förslag utan att kyrkomötet erhölle tillfälle att deröfver yttra sig; framställande talaren ett förslag, uttryckande ett örbehåll för kyrkomötet att erbålla rätt dertill. Yrkade afslag å utskottets förslag. Dr Wahrheolm framhöll episkopalstyrelsens vigt för Lutherska församlingen och hemstälide, om icke uppdraget att välja biskop lämpligast kunde uppdragas åt den person, som stode ispetsen för församlingens angelägenheter. Då man icke visste hvad man kunde erhålla i stället för det nuvarande, så protesterade talaren mot utskottets förslag och yrkade afslag derå. Hr O. B. Olsson förenade sig i samma yrkande, men af det skäl, att han önskade biskopsembetenas indragning. Biskop Beckman ansåg nödvändigt att bifalla utskottets förslag af konserverande skäl, och instämde föröfrigt med biskop Annerstedt i beklagande deraf, ätt ärendet nu blifvit så behandladt, att det möjligen skulle undandrågas kyrkomötets vidare pröfning samt framställde ett förslag till förekommande deraf. Dr Falck trodde icke att man kunde vinna något genom koncessioner, utan trodde snarare att man redan hade medgifvit alldeles för mycket. Yrkade afslag. Dr Widen och grefve Hamilton instämde i biskop Annerstedts för lag, samt frih. Hierta i biskop Beckmans. Deremot visade dr ätumdgren, att då frågan om biskopsvalet finnes i kyrkolagen upptagen, behöfde man icke frukta, att icke kyrkomötet skulle bli hördt, innan ärendet företoges till afgörande. En inför K. M:t uttryckt önskan, att kyrkomötet. måtte få del af ett. blifvande detaljeradt förslag, fann talaren deremot skadlig, då det kunde se ut som om mötet förutsatte afslag på sin anhållan, då det i sjelfva verket hade rätt till det som begärdes. Sedan afslag blifvit antaget till kontraproposition genom votering, med 32 röster mot 24, som afgåfvos för biskop Beckmans förslag, bifölls utskottets förslag med 35 röster mot 19. Ifrågasatt utarbetande af en kortfattad öfversigt af de i Lutherska kyrkans bekännelseoch läroskrifter förekommande lärosatser. Hr tibbing hade hos kyrkomötet väckt moötion derom, att mötet ville hos K. M:t anmäla den önskan, det K. M:t täcktes anmoda kyrkomötets presterliga medlemmar att bland sig utse det antal män, K. M:t pröfvar lämpligt, att utarbeta en kortfattad erinran om, framställning af och redogörelse för den omfattning, betydelse och användning, de vigtigaste i våra bekännelseoch läroskrifter innehållna dogmer och satser, såsom troget uttryck af den Heliga skrift samt genom det sammanhang, hvari de äro framställda, och i sitt inbördes förhållande till hvarandra, ega, samt att denna framställning sedan måtte af trycket utgifvas. . Tillfälliga utskottet n:r 2, till hvars behandling frågan blifvit remitterad, hade i sitt deröfver afgifna utlåtande förklarat sig icke kunna annat än anse, att utarbetandet af dylik framställning är en uppgift, som tillkommer,. icke kyrkomötet, utan den teologiska vetenskapen, isynnerhet som, enligt hvad motionen gifver vid handen, den ifi rande framställningen icke åsyftade att utgöra en bok af någon för svenska kyrkan symbolisk betydelse. På sådan grund var ock af utskottet hemstäldt, att motionen icke måtte till någon kyrkomötets åtgärd föranleda. Då detta ärende först föredrogs lemnades först rdet åt hr HBibbi som anmärkte emot ut-sz fantt måg Ieleanntat SOM nr —— — — Ö—— AX TEE 0 Kr to ON KD ct rr et LI FR MH DD mm to kr Br