Aftonbladet – 29 september 1868, sida 3

TREAN TANEA Hyrkomötet. Gårdagens förmiddagssammanträde. Vid sammanträdets början väcktes af biskop Björck följande motioner 1) ante granskning stiftvis af bibel-, psalmoch evangeliebokssamt katekesupplagor, 2) ang. utgifvande af en sådan upplaga af kyrkohandboken, i hvilken de af 1856 års riksdags prestestånd föreslagna förändringar funnes upptagna och 3) ang. intagande i kyrkolagen af ett sådant stadgande, hvarigenom prest, som förrättat lysning till äktenskap, må vara förhindrad att sammanviga personer, hvilkas äktenskap han icke gilJar, äfvensom om införande i lysningsformuläret af den förändring, att ingenting skulle deruti nämnas om äktenskapets kristlighet. Derefter föredrogs Ekonomiutskottets memorial n:r 1, ang. aflöning till mötets kauslioch vaktbetjening, hvilket godkändes utom i fråga om arvoden åt korrekturläsarne, i hvilket afseende den förändring vidtogs, att korrekturläsaren erhöll 225 och motläsaren 175 rdr. I fråga om formen för kyrkomötesbeslutet, till hvilket förslag upplästes, yrkades af grefve (Hlamiltom den förändring, att sådana frågor, som icke vunnit kyrkomötets bifall, deri icke skulle intagas. Biskop Beckman, som ansåg beslutet vara att betrakta mera såsom en historik öfver mötet, än såsom ett motstycke till riksdagsbeslutet, yrkade förslagets bibehållande oförändradt. I denna åsigt instämde hr Torpadie. Dr Landgren ansåg deremot, att det icke skulle väcka något godt intryck i landsorten, om man finge se, huru kort och snäft somliga frågor blifvit afslagna, och yrkade bifall till grefve Hamiltons förslag, i hvilket yrkande hrr Bergstedt och Nordström förenade sig; ytterligare anförande, att en bistorik öfver mötet bäst finnes i protokolleh; att mötets befogenhet utåt är så begränsad att det icke eger att på något annat sätt än genom regeringen sätta sig i förbindelse med allmänheten, vare sig genom cirkulär i likhet med det forna presteståndet eller mötesbeslut. Detta vore endast att betrakta såsom register och under denna förutsättning ville rådman Björek att det skulle bli fullständigt och således icke utesluta de -ärenden, som innehölle afslag å väckta frågor. D:ne Widen och Sonden föste uppplärksamhet derpå, huru ofullständig kännedomen om mötet måste bli genom de summariskt förda protokollen. Hr PP. Olssom föreslog, att några af mötets medlemmar skulle vara sekreteraren bebjelpliga, att uppsätta motiveringen till beslutet. Hr Ribbing ansåg, att då mötet måste redogöra för utgången af K. M:ts propositioner, mötet borde redogöra för de afslående besluten å enskilda motioner. Sedan efter diskussionens slut votering blifvit begärd, antogs grefve Hamiltons förslag med 28 röster mot , hvilka voro afgifva för det af sekreteraren uppsta. Lekmäns deltagande i biskopsval. Kyrkolagsutskottet hade i sitt utlåtande mn:r 9, på grund af i ämnet väckta motioner hemställt, att kyrkomötet måtte i underdånig skrifvelse anmäla sin åsigt, att rätt till deltagande i biskopsval bör lekmän tillerkännas, samt i underdånighet anhålla, att K. M:t täcktes taga i nådigt öfvervägande så väl denna angelägenhet, som ock frågan uruvida vid en förändring af 20 kap. kyrkolagen ett stadgande bör deri införas, som, vid val af erkebiskop, bereder åt erkestiftets presterskap ett större inflytande, än som enligt nu öfligt valsätt kommer detsamma till godo, samt derefter vidtaga de åtgärder, hvartill denna pröfning må föranleda. Öfver denna fråga fördes under största delen af sammanträdet en ganska liflig debatt. Biskop Björling ansåg att valrätten icke borde så långt utsträckas, som utskottet föreslagit, då presterskapet i första hand hade med biskopen att göra. Framställde ett förslag i den riktning, att valrätten borde utsträckas blott till elementarläroverkens ordinarie lärare. Biskop Sundberg påpekade att utskottets förslag innebure en nödvändighet att ändra det stadgande i 29 regeringsformen, att med biskopsval förhålles efter förra vanligheten. Man ville med detta förslag uppmana K. M:t att förändra detta åt svenska kyrkan och dess presterskap sifna skydd emot opehöriga inflytelser. När detta, söm grundlagen vill skydda, vore en urgammal och dyrbar rättighet, som i hela Europa ännu vore bevarad endast åt det svenska presterskapet, då det öfverallt annars vore en rätt för monarkerna att utan presterskapets hörande tillsätta dess biskopar, så kunde tal. icke biträda utskottets förslag, som afsåge att borttaga eller förminska denna rättighet. Utskottet hade i sina motiver anfört önskvärdheten deraf att åt lärarne vid elementarläroverken bereda inflytande på biskopsvalen. Tal. förnekade icke, att många skäl dertill förefunnes, men ville icke rubba den stora grundsatsen, att presterskapet ensamt må behållas vid sin rättighet i detta fall, så mycket min