Aftonbladet – 29 september 1868, sida 3

kyrkomötet Tal. illustrerade sitt påstående om den ifrågasatta öfversigtens betydelse genom exempel, anförande bland annat olikheten i uppfattningen rörande odöpta barns salighet, hvilken katekesen medgaf, men Augsburgiska bekännelsen förnekade. Dessutom kunde det hända, att en del af läran utvecklades på de öfrigas bekostnad, hvarigenom önskvärd harmoni och klarhet ilärans förkunnande förhindrades. Yrkade bifall till motionen. Dr Toren helsade motionen välkommen såsom berörande saker af yttersta vigt för församlingen, såsom afseende att bringa läran i klar dager äfvensom att bringa till samklang och upplösa de motsägelser, som derinom tyckas vara befintliga. Deraf följde dock icke att tal. ville bifalla motionen, ty om en bok på det föreslagna sättet blefve författad, finge den lätt en nog förbindande kraft, nästan rang af en sjette symbolisk bok för Sverges lutherska församling. Då den dessutom troligen blefve af adstringerande natur, skulle många ömtåliga samveten väckas till motstånd deremot, och stora, häftiga, glödande strider deraf möjligen uppväckas, hvilka vore bäst att undvika. Motionen vore att likna vid ett eldsfrö, hvilket talaren hoppades falla i en sådan jordmån att en herrlig planta deraf kunde uppspira. Biskoparne Butsch och Flensburg utvecklade närmare utskottets påstående, att en bok, sådan som den ifrågasatta, bäst författades af den enskilde vetenskapsmannen, och lade vigt äfven dervid, att, då fråga vore icke om förändring af kyrkans symboler, utan blott derom att kyrkans lära måtte kunna fattas i sitt organiska sammanhang, den kyrkliga vetenskapen sedan uråldriga tider arbetat på en liknande revision. Prosten Amdersson, doktorerna Widen och Sandberg yrkade likaledes bifall till utskottets förslag, yttrande sig föröfrigt i ungefär enahanda syfte. Efter slutad diskussion godkändes utan votering utskottets förslag. Till gist beslöts, att frågan om remiss af den utaf hr 0. B. Olsson väckta, sedan föregående sammanträde på bordet hvilande motion om biskopsembetenas indragning, skulle företagas. Hr Strömberg begärde ordet och beklagade, det hvarken kyrkomötesförfattningen eller mötets arbetsordning innehölle något stadgande i den syftning att vissa mål borde undergå förberedande behandling af mötets lekmänn. Om detta hade varit händelsen kunde talaren icke annat förmoda, än att de 29 lekmännen skulle ha lyckats öfvertyga den 30:de om skadligheten för kyrkan af biskopsembetenas indragning. Men då detta nu ej kunnat ske, yrkade tal. att motionen måtte remitteras till kyrkolagsutskottet, i hvilken åsigt mötet vid derom framställd proposition instämde.