Aftonbladet – 29 september 1868, sida 3

proposition instämde. Gåråagens aftorsammanträde. Pensionering af prester. I sitt utlåtande n:r 7 har tillfälliga utskottet n:r 1, på grund af en af hr Ribbing väckt motion om pensionering af ålderstigne och otienstbare prestmän, föreslagit kyrkomötet till K. M:t ingå med framställning om behofvet och nödvändigheten af att bilda en pensionsfond för prester och dymedelst bereda dem tillfälle att, när de af ålder eller sjuklighet blifva oförmögne att sin innehafvande befattning rätt förvalta, från densamma afträda: samt uttala den underdåniga önskan, att K. M:t ville besluta och vidtaga erforderliga åtgärder för grundläggande af en dylik fond, för hvilket ändamål hvarje ordinarie presterlig lägenhet h gång, vid innehbafvarens afgång, Wnder ett år finge stå ledig och nettobehållningen af de med densamma förenade inkomster till fondens bildånde användas. Deremot har utskottet afstyrkt. bifall till en af d:r Widn väckt motion i samma ämne, skiljande sig från den förstnämnde motionärens förslag deri, ått de för ändamålet erforderliga medel skulle beredas dels genom en del af deras inkomster, som redan hafva fått lön, dels genom statsmedel. D:r Widen förordade sin motion i ett ganska utförligt anförande. Biskop Flensburg förklarade och försvarade utskottets förslag, för hvilket legat till grund, att pensionen måtte bli så pass riklig, att presten icke måtte komma i nöd, hvilket ofta skulle komnia att ske, om d:r Widens förslag antagits; isynnerhet om, såsom icke sållan inträffade, en prest finge ända till sin ålderdom använda och nöta ut sina krafter såsom extra ordinarie, hvilket kanske oftare skulle komma att inträffa, om församlingen tillätes att ensam välja sitt presterskap. D:r Somdemn kunde icke tillstyrka utskottets försläg, emedan det i likhet med det af utskottet afstyrkta vore opraktiskt. Ty om en åldrig prest skulle erhålle den af utskottet föreslågna pensionen, sknlle det vara hans follkomliga ruin, . Andra tjenstemän erhålla sina löner oafkortade, då lönen ej öfverstiger 3000 rdr, hvaremot presterna blott skulle erhålla bäiften. I närvarande stund finnas i Sverge 414 kyrkoherdar, som äro öfver 65 år, och om man blott vill tillämpa d.r Widens förslag, skulle det utgöra 621,000 rdr och om han ville gifva dem 2000 rdr stege summan till: 828,000 rdr årligen. D:r Groth fann det motbjudande att tala om pensionering af prester; ty öm en prest också kunde förlora sin fysiska -kraft, så kunde ban dock icke bli för gammal att med sin lära och sitt exempel verka för församlingens bästa. Pndast i högst få undantagsfall kunde pensionering komma ifråga. Föröfrigt hade icke tal. hört talas om något behof deraf. Yrkade afslag. Hr v. Beijer ansåg behofvet i allmänbet endast förefinnas för det obefordrade presterskapet och ansåg det vara en nog stor uppoffring att låta pastoraten vid hvarje ledighet stå lediga ett år: Det vore både enklare och fördelktigare att hvar och en för sin del afsatte ett års ön vid tillträdet af pastoratet, hvilken lön genom äntor skulle inbringa en pension under 10 år från 65 års ålder. Framställde ett förslag, som i det hela liknade utskottets, men skilde gig derigenom, att det föreslog det hvarje ordinarie prest borde till pensionsfonden bidraga med ett visst belopp. Hr Törpatlie jemförde förslaget med de bland allmögen brukliga s. k. undåntagskontrakter. Yrkade bifall. till hr v. Geijers amendement. Rådman Björck ansåg d:r Widnos förslag innebära den orättvisan, att en person finge nog mycket uppofira sig för det hela. Det vore ej fråga om att stifta en ny pensionsinrättning, utan att omgestalta en redan befintlig, bestående deri, att presten erhåller fulla lönen, mot afstående af en del till en vikarie, Tal. trodde väl knappt att presterskapet skulle vilja afstå från den redan nu egande pensioneringsrätten för att få den föreslagna. Intet synnerligen betungande kunde väl för öfrigt ligga deri, att en tillträdande måste afstå en del af sin lön, då han egde den fördelen att erhålla pastorat kanske 10 å 15 år tidigare än nu vore fallet. — Biskop Amnerstedt hade i utskottet biträdt den åsigt, som der blifvit segrande. Tiden för pensioneringen kunde i allmänhet sättas mycket högre än vid 65 år; och vore isynnerhet önskvärd för de sämst aflönade, hvilkas hela lön knappt förslår till aflöning af en vikarie. Någon gång måst bildandet af en pensionsfond börjas. Tillstyrkte bifall till utskottets förslag. Dr Lamdgren. Motionärernas försläg åfsåge dels presterskapets dels församlingens fördel. Hvad den senare beträffade, så hade man börjat i oriktig ända; man borde först hafva bortskaffat den oredan som uppstår genom pådår. Ty bättre vore utan tvifvel att hafva en åldrig rest till pastor än en enka och några omyndiga barn. Då man nu med förslaget ville öka nådåren och det med dem förenade trassel, motsatte sig talaren förslaget. — Hvad presterskapets fördelar af förslaget anginge, så fann talaren dem tvifvelaktiga, då de för åtnjutande af pension nödgas afstå en del af lönen. — Yrkade afslag. Hr Ribbing. Hvarje församling borde begära att erhålla en till själ och kropp så kraftfull lärare, att han på ett tillfredsställande sätt kan sköta sitt kall... Den föregående taiarens anmärkning att man borde börjat med afskaffandet af nådåren, vore ett af de ofta uttalade misströstans skäl. Någon gång måste man börja, och borde vara glad att få ett bättre, om man ock kunnat önska att få det bästa. Visade genom beräkningar, att om hvarje pastorat stode ledigt ett år under 30 års tid, skulle vinsten deraf efter denna tid uppgå till öfver 5 millioner rdr. Af dessa medel skulle kunna pensioneras 95 pastorer och 1144 komministrar, de förra med 2000 rdr och de senare med 800 rår. Det vore således icke ett talande skäl, att tiden innan en pensionsinrättning kunde komma till ståndskulle vara så ofantligt långt aflägsen. Dr Somten sökte ytterligare visa att utskottets förslag vore omöget och i allmänhet otillfredsställande. Dr Lönnberg ansåg utskottets förslag behjeransvärdt, emedan det afsåge att skaffa en grundlåt eller en grundfond till en pensionsinrättning, så mycket önskvärdare som man icke kunde bea, att staten ville för ändamålet lemna bidrag, länge en dylik grundfond icke funaes samlad. Yrkade bifall till utskottets förslag. Grefve Björmnstjerasa ansåg, att den som hade erfarenhet om mn gammal, i sig sjelf aktningsvärd, men för föramlingen helt och hållet onyttig pastor, gerna kulle vilja utbyta honom mot en enka och omynliga barn d. v. s., mot en ung vice pastor. De af dr sonden uppgifna stora summorna vore ej behöfiga, då ej på långt när alla komme att behöfva vension, hvilken skulle vara mest välkommen för comministrarna. Yrkade bifall till utskottets förlag; i hvilket frkande dr Lyth förenade sig. Efter afslutad diskussion gillades först utskottets Ystyrkande af dr Widens förslag, hvarefter votering anställdes öfver utskottets förslag i andra punkten. Genom 25 rörster mot antogs utskottets förslag. Minoriteten röstade för afslag. Angående författning rörande främmande kristna Itracsholtinnaroe och deras rolinsaoncsäfnina