Aftonbladet – 28 september 1868, sida 3

vud, fullvuxen och allsmäktig. Hon sökte att kämpa emot den, men det förekom henne som om hon kom ut ur striden endast ännu mera svag, krossad och hjelplös. En bitter känsla af hennes maktlöshet smög sig öfver henne, och ett svagt, trängtande hopp slutade den långa kampen. Dora glömde aldrig den förfärliga spänningen af de närmaste tre dagarne — tre långa tröttsamma dagar af otålig, plågsam väntan. Madame Bernard visste ingenting — för öfrigt kunde Dora icke göra några tydliga och bestämda frågor, och hennes öppna, ärliga natur skyggade tillbaka för några hemliga forskningar. Ack, om han bara komme tillbakab tänkte hon — så att jag blefve befriad frår denna qvalfulla ovisshet — att jag antinger äter måtte få lugn och frid i mitt hjerta eller aldrig mera återse honom! Slutligen kom lättnadens dag. På morgonen af den tredje dagen kom madame Bernard upp med en bukett af så utsökta och sällsynta blommor, att Dora stod stum då den lades i hennes darrande händer, medan mrs Courtenay uppgaf ett rop af beundran. och mrs Luan stirrade. De här komma från ett drifhus, tänkte Dora, i det hon lutade sitt blossande ansigte öfver dem. Det var möjligt att han vore gift, men hon kunde likväl icke låta bli att känna sig lycklig öfver gåfvan. Hon kunde emellertid icke hängifva sig åt denna känsla Hon var klädd att gå ut, och hon gick ut och nekade sig nöjet att stanna inne och beundra dessa vackra och sällsynta blommor — Jag får inte, tänkte hon, och till sir Hr sade hon: Jag måste arbeta, förstå uu Hon gick tillbaka till sitt arbete, mer hennes tankar voro lika litet der, som hen