Aftonbladet – 28 september 1868, sida 3

SPANIEN. Det bekräftas från allt flera håll, att in surrektionen i Spanien varit förberedd un der längre tid. General Milans del Bosc (Prims vän och generalstabachef) reste re dan för 3 veckor sedan från London ti Spanien, och Prim sjelf följde efter honon den 17 September. Redan vid ett den 1 dennes i S:t Reney vid Marseille hållet möt af franska och spanska journalister gjori de sistnämnde ingen hemlighet af att et uppror med det första skulle utbryta i de ras fädernesland, och ungefär vid samma tic aftryckte sydfranska tidningar en revolutionär roklamation, hvilken var dem tillställc af Örense. en spansk flykting, som längr tid uppehållit sig i Frankrike. Om resningens utbrott berättas följande: Medan general Prim lemnade London lyckades det genom flottans medverkan de förvista generalerna att slippa bort från de öar, till hvilka de blifvit förda, och att gå i land i Cadix. Så snart deras ankomst blef bekant förklaIrade sig flottan för upproret. Konteramiral . I Topete gaf signalen härtill och två bataljoner marininfanteri slöto sig till rörelsen. Den ena af bataljonerna intog ställning på den I chausså, hvarigenom den klippö, på hvilken ICadix ligger, står i förbindelse med fastlandet, och den andra besatte jernbanan till Xeres, hvarigenom den gjorde sig till herre öfver förbindelsen med Sevilla. Staden Cadix fraterniserade derpå med trupperna. Drottningen fick den 18 underrättelse om lupproret. Då budskapet blef bekant nedtogo invånarne i San Sebastian de flaggor Ide hade uthängt i ånledning af drottningens närvaro. Drottningen sammankallade strax Jett ministerråd, som varade till kl. 4 på morIgonen. Innan det öppnades sade hon till Gonzales Bravo: Under närvarande omständigheter behöfver jag en general. I anledning häraf ingaf Gonzales Bravo sin demission. KL 1 blef Don Jose de la Concha kallad till ministerrådet för att mottaga uppdraget att bilda ett nytt kabinett. I San Sebastian hette det, att Concha ämnade låta hufvudstyrkan af sina trupper marschera till Sevilla för att om möjligt begränsa uppresningen till Cadix. Den proklamation, med hvilken öfverste Baldrich adresserade sig till catalonierna, var af följande lydelse: Catalonier! Jag har för att vara punktlig infunnit mig vid det möte jag stämt med er, och äfven om jag icke hade gifvit er det, skulle jag ha kommit 1 dag, då dynastien, utan att lyssna till de oegennyttiga råd, som för hennes båsta och vårt lugn gifvits henne från höjden af tribunen af några män som af förutseende och patriotism troget framställde folkets önskningar, långt ifrån att bättra sig eller ens hejda sig på den bedröfliga väg af osedlighet och skrymteri på hvilken hon hade inträdt, nu behandlar nationen som fiende och synes förklara henne krig. ! I sjelfständighetskriget förvånade våra fäder verlden genom sitt bjeltemod och de erhöllo till belöning Ferdinand VII:s grymma och löjliga tyranni. Under det borgerliga kriget ha vi utgjutit ofantligt mycket af vårt blod för att betry; ga vår frihet, och det finns icke ett enda folk i Europa som sett sina rättigheter misskända, sina lagar trampade under fötterna, den allmänna välmågan tillspillogifven och sina bästa söner proskriberade till den grad som spanska folket. Till vapen, catalonier! Nationen kan icke längre fördraga så mycken skandal och nedrighet. ill vapen! Striden skall bli kort, ty alla samhällets klasser, hvilka den ena efter den andra blifvit skymfade och sårade i sina heligaste intressen, hasta till att försvara dem och för att rädda sin heder och sin värdighet. Till vapen! och gifve Gud att vi ej måtte bli tvungna att begagna dem mot våra bröder i armån. Regeringen misstror henne, ty den fruktar och med skäl, att, trogen sin ärofulla tradition, hon skall lyssna till de frejdade generalers stämma, hvilka alltid fört henne till segern, och isynnerhet att hon icke skall bli döf för fäderneslandets kallelse, hvilket i denna stora kris begär, yrkar och förtjenar alla sina barns ansträngningar för att betrygga sin moraliska och politiska pånyttfödelse. Till denna dag catalonier, rättfärdiga vi denna titel af rebeller (rebeldes) som tyranniet gifvit oss. Vid början af förra seklet kallade man oss rebeller derför att vi, af en känsla, egendomlig för dessa provinsers frisinnade anda och på grundaf traditionen om deras gamla institutioner, protesterade mot den nesliga gåfva som en fånig konung gjorde af nationen genom ett testamente, hvars verkställighet en främmande armt kom att fordra af oss. Man har behandlat oss såsom besegrade upprorsmän och vi skola förblifva upprorsmän ända tilldess att segern, hämnande våra hjeltemodiga förfäder, för alltid försäkrar vår och våra barns frihet. Vi skola då bli undergifna den lag som nationen gifver sig sjelf, ty nationen skall konstituera sig i kraft af sin suveränitet och bestämma öfver sitt öde medelst den allmänna omröstningen, del moderna folkens rätt, och genom cortes, som skola antaga titeln konstituerande församling, en titel som alltid bland oss qvarlemnat ett ärofullt minne. I väntan härpå, mina kära vapenbröder, frihetens soldater, antingen I utgån från folket eller I kommen från armåen, har jag ingenting att begära Ti af er och ingenting att erbjuda, hvarken åt er eller åt alla dem som af en smula aktning för renheten af min patriotism och bestämdheten i mina liberala grundsatser, komma att ställa sig under mitt befäl. Jag begär icke mod af er, ty deraf har ni för mycket; jag begär icke tarflighet och undergifvenhet i lidandet af er, ty jag skall gifva er exemplet derpå, och I hafven alltför ädla känslor i hjertat för att någon skulle vilja vara sämre än jag. ag lofvar er ingenting, emedan hvarken I eller jag tjena någon persons eller familjs sak, och vi kunva följaktligen icke mottaga några enskilda anbud. Vi tjena fäderneslandet, och fäderneslandet, som på pånyttfödelsens dag icke erkänner de tjenster som man lånat på dess namn och som stryker öfver listan på dynastiens soldnärer, skall frikostigt och utan stora up offringar vedergälla dem som gladt offra sitt lif för att återvinna sin förlorade frihet och den fläckade hedern. Jag förklarar för befolkningarne att egendomen och den husliga härdens helgd skola respekteras af alla dem som äro under mitt befäl. Jag hoppas att jag icke skall behöfva tillämpa något straff, men om det kommer i fråga, svär jag er att det skall bli exemplariskt. Tetvo den suveräna nationen! lefve de konstituerande cortes! Utfärdad från frihetens fält. Baldrich, öfverste. Revolutionskomiten i Madrid, som representerar å ena sidan de unionistiska generaa sn RAN RA mand nn lera JG