Aftonbladet – 26 september 1868, sida 3

Kyrkomötet. Förmiddagssammanträdet onsdagen dei 23 September. Om bibelkommissionens förslag till öfversättnin; af Nya Testamentets skrifter. (Forts. fr. gårdagsbl.) Biskop Björck hade varit i personlig berö ring med den man, framlidne domprosten Knös som tagit största delen af kommissionens arbet på sina skuldror, och i ett utförligt betänkande redogjort för sina och kommissionens vid öfver sättningsarbetet följda grunder; och ville talarer såväl på grund af sin personliga kännedom, son med stöd af nämnda redogörelse fritåga den on svenska bibelöfversättningen högt förtjente man nens minne från de beskyllningar, som vid dett tillfälle drabbat kommissionen. Hvad beträffade utskottets förslag, så såge tala ren ingen fara vid att antaga den första punkten Visserligen hade man sagt, hvad anginge den gre kiska texten, att det skulle vara vådligt att an taga den af kommissionen, i dess till K. M:t af gifna utlåtande, uttalade grundsats i afseende på textkritiken, nemligen att kommissionen färst i andra rummet borde egna densamma uppmärksamhet; men om man Icke betraktade saken ensidigt, utan äfven toge i öfvervägande andra af kommissionen i samma underd. utlåtande uttalade grundsatser, som betydligt förmildrade och förklarade den förstnämnde, så borde ingen fara förefinnas för antagandet af samma punkt. Och då kommissionen otvifvelaktigt icke alltid lyckats utöra hvad den velat, så innehölle förslaget den utväg, att en ny revision borde företagas. Talaren ville nemligen icke förneka sin åsigt vara, att kommissionen på åtskilliga ställen gått till väga med väl lätt hand vid ändringen af den gamla öfversättningen, i hvilken talaren trodde, att större ändringar här och der kuponat och bort vidtag: I afseende på svenska språket Hådö Kommissio neh uppställt tvenne grundsatser, den första att det borde vara tydligt och rent, och den andra att det varit för kommissionen både en skyldighet och en rättighet att bibehålla den gamla öfversättningens språk, såvida det ej vore otydligt och osvenskt. Emot dessa grundsatser vore infenting att anmärka. Det betydde nemligen, enigt talarens åsigt, ingenting om sj råket läte gam malt blott dot vare tullt begripligt och tydligt. bermed Ville docktaldren icke hafva sagt, att ju icke åtskilliga arkaismer i. kommissionens öfversättning funnes, som bort utstrykas. Så t. ex. borde ordet lifsens bibehållas i förening med väg, emedan uttrycket vore fullt begriptbt Hen lerertot förändras i uttrycket beviga INGh orä, shredan döt: dervidigg fördubklade meningen, som vore det eviga lifvets ord,