Aftonbladet – 18 september 1868, sida 3

Article Image
sjelf i början vara öfvertygad om, att int annat kunde ifrågasättas, ty han lemnac genast efter pågrundstötningen fartyget, förd sin hustru och son, hvilka befunno sig om bord, till Dalarö, och vidtog i första ögon blicket ingen åtgärd, för att få fartyget ber adt. På något skadestånd aflotsverket ka an emellertid ej göra sig förhoppning; me nog kan han vara säker om, att lotsverke af honom uttager lotspenningarne. Natur ligtvis dömes Jansson att utbetala skade ståndet, hvilket jag icke kan betrakta an norlunda än som ett hån mot all rättvisa oc rimlighet. För kapten Rubarth återstår så ledes ingenting annat än att sjelf bära de förlust en kronans lots tillskyndat honom oc resa härifrån med de föga angenäma min nena från Röksundet samt så pass god tank han efter hvad som händt ännu kan hys om svenska lotsverket. Samtlige sommargäster hafva nu lemna Dalarö, och allt återkommit i sin gamla ord: ning för hösten och vintern. Bland de an gelägenheter, hvilka inom denna kommun bör: med allvar tagas i betraktande under tider till nästa sommar, då Dalarön sannolikt åte: kommer att besökas af ett ännu större anta badgäster än under den nu tilländagångna står frågan om ett gammalt, derstädes inrotadt kommunalsvineri allra först på dagordningen. . Förhållandet är nemligen det, att vid mångs af de kojor, af hvilka byn består, finnes plaserade svinhus och andra små uthus, antingen tätt invid byggnadernas knutar eller bredvid vägar och stigar, liksom skulle dessa smårus med flit blifvit så förlagda, på det at man riktigt skulle kunna njuta af de derirån utgående odörer, så mycket intensivare som desinficiering är en för infödingarne på Dalarö alldeles okänd sak. Åtskilliga personer, tillhörande kommunen, hafva sökt bringa nämnde kojors egare på bättre tankar om hvad badgästernas beqvämlighet och trefnac fordrade, men alla försök hittills att undanrödja denna olägenhet hafva strandat mot er kompakt envishet och ett absolut bevarande vf det bestående. Så länge Dalaröboarne voro lemnade åt sig sjelfva, kunde ingen förnena. kojornas egare att hafva så snuskigt och osnyggt omkring sig de behagade, men numera besökes stället under sommaren af omkring tusen badgäster, af hvilka byns invånare till en del hafva sin utkomst och Iraga god vinst, och dessa tusen badgäster öra nu få ett ord med i laget, såsom fullt verättigade att påyrka en så obetydlig reorm i den gamla byggnadsordningen samt n så ringa uppoffring som här kommer i råga. En person, hvilken i detta fall eger nycken makt, är egarinnan till den mark, varpå Dalaröboarne bo och bygga. TomtBlatserna med några få undantag tillhöra emligen fru Berg på Små Dalarö, till hvilen invånarne i byn erlägga tomtören och af vilken, de i hög grad äro beroende i alla ina åtgöranden. I nu omnämnda fall samt fven i andra hänseenden skulle hon och henes söner verksamt kunna understödja deras emödanden, hvilka arbeta för Dalaröns framid. Kommunalstämman borde ock lägga sig inn om att uppmuntra invånarne till trädlanteringar, hvarigenom denna badort, så äl belägen för hufvudstadens invånare, så tmärkt för sina bad och sin herrliga luft, kulle vinna betydligt i prydnad och sundhet.

18 september 1868, sida 3

Thumbnail