Aftonbladet – 18 september 1868, sida 3

Rättegångsoch Pollssaker. Sextonde paragrafen i grufvestadgan den 1: Januari 1855. Andra momentet af denna para graf lyder: De tillskott för grufverörelsens be drifvande, som beslutas vid allmän bolagsstämma hvilken blifvit 2 månader förut i allmänna tidnin forne utlyst och dessutom två gånger kungjorc rån predikstolen i den sockens kyrka, der gruf van ligger, sista gången minst en månad för stämman, skola af delegarne ovägerligen betala: inom den derför utsatta tiden. Men uteblifve någon delegare då med sitt tillskott, och erläg ger han ej heller detsamma inom två månadei Ifrån den dag ban derefter om betalningens full görande blifvit bevisligen erinrad, vare han sing grufvelotter förlustig, jemte dertill hörande ande i byggnader, inventarier och effekter, hvilket allt till bolaget hemfaller; men för de grufvan eller bergverket tillhörande hemmanslägenheter, eller annan jordegendom, njute han af bolaget full ersättning efter laga värdering, der ej om beloppet öfverenskommelse träffas kan. På Svea hofrätts pröfning beror för närvarande ett af Stockholms rådhusrätts sjette afdelning nyligen afdömdt mål, dervid rättens ledamöter varit af skiljaktig mening om denna paragrafs tolkning. Förhållandet är i korthet följande: Ett gräfvebolag i Småland hade på två i laga ordning hållna bolagsstämmor uttaxerat tillskott för rufverörelsens bedrifvande, hvilka tillskott en af elegarne i bolaget uraktlät att betala inom den derför först bestämda tiden. Han blef om betalningens fullgörande bevisligen erinrad af bolagets disponent, men erlade ej heller tillskotten inom två månader ifrån den dag han erhållit nämnda erinran. Han var beredd att förlora sina gruflotter jemte dertill hörande andel i byggnader, inventarier och effekter, som i följd af hans uraktlåtenhet måste hemfalla till bolaget. Detta underlät emellertid att affordra honom gruflotterna, utan instämde honom i stället till härvarande rådhusrätt, med yrkande att han skulle åläggas utbetala de utaxerade tillskotten, uppgående till några tusen riksdaler. En vidlyftig skriftvexling egde härom rum mellan parterna. Kärande-ombudet stödde hufvudsakligen sina påståenden på paragrafens bestämmelse, att tillskotten skola oväorligen betalas, förmenande, att förlusten af gruflotterna var ett straff, som derutöfver drabbade delegaren för hans tredska, och som det berodde på bolagets godtycke att tillämpa eller icke. Svarande-ombudet bestred en sådan uppfattning anseende enda ansvarsföljden i thy fall vara förlust af gruflotterna, stödjande detta påstående derpå, att paragrafen uppenbarligen stadgar tvenne alternativer: antingen måste delegaren ovägerligen betala det uttaxerade tillskottet inom den först utsatta tiden, eller ock blifver han sina gruflotter förlustig, om han då uteblifver med sitt tillskott, och ej heller erlägger detsamma inom 2 månader ifrån den dag han derefter om inbetalningen blifvit bevisligen erinrad. Sådan är i korthet tvistefrågan. Rådhusrättens pluralitet dömde svaranden att utgifva de uttaxerade tillskotten samt ersätta rättegångskostnaderna. Från detta beslut var ordföranden skiljaktig, anseende att någon sådan betalningsskyldighet icke kunde svaranden åläggas. Målet saknar icke sitt intresse och tvistefrågans bedömande och afgörande i högre instanser är af ganska stor vigt för bestämmandet af förhållandet mellan ett grufbolag och dess delegare.t Ref. vill icke gå hofrättens domslut i förväg med några egna kommentarier, men det synes fönom som skulle den af rådhusrättens pluralitet följda åsigt kunna leda till vissa farliga konseqvenser. Så skulle t. ex. ett grufbolag, så länge det behöfde tillskott, hafva i sin makt att oupphörligt utsöka dessa belopp hos en delegare, hvilken, gång efter annan genom uraktlåtenhet att inbetala desamma förverkat sina gruflotter, och först då, när bolaget komme i en bättre ställning och delegarens penningtillskott ej vidare behöfdes, godtyckligt tillämpa straffet derutöfver, eller då slutligen fråntaga honom gruflotterna. Åtskilliga andra oiägenheter skulle ock, såsom det förefaller ref., i följd af en sådan godtycklighet, hvilken icke heller gerna kan ur paragrafens ganska tydliga ordställning, om man läser den i sin helhet, deduceras. — Olyckshändelsen på ångfartyget Dana. Målet härom i poliskammaren blef i dag, sedan alla saken rörande handlingar hunnit införskaffas, remiteradt till vidare behandling vid härvarande rådtusrätt. ; — Våldsverkare, Sistlidne söndags afton tilltällde 8 å 10 manspersoner våldsamma uppträden id Claös på Hörnet, Albano och trakten derom-:! ring, hvarvid flere personer blefvo slagna och ! tskilliga andra med knifvar sårade, hvaribland , trädgårdsdrängen Wilhelm Hagelin, så svårt i ufvud och rygg att han måste i droska afföras ill serafimerlasarettet. Dessutom utslogo våldserkarne icke mindre än 9 stycken fönsterrutor os skoarbetaren Magnus Ceder, boende vid Alano, hvarjemte de inträngde i hans bostad, der n hop folk var församlad, i anledning utaf en af n slagtare Petersson tillställd lottdragning med ansnöje, och hvarest de begingo de gröfsta våldamheter, såsom att slå omkring sig med stolar ch andra tillhyggen, begagna knifvar o. 8. v. em af våldsverkarne voro igenkända, nemligen e för slagsmål förut illa kända bröderna Lär