Aftonbladet – 18 september 1868, sida 3

n Jemnt fördeladt tryck sprängt det på å ) kanter. Häraf det susande ljud som kapten, nen hörde i kajutan under explosionen. At ingen knall åtföljde den är äfven af det of vanstående klart. Deremot fick luften, gen nom sprängningen af fartygets bog, tillträde n ) till de upphettade kolen, och dessa komm sg I derför först efter explosionen i verklig brand. omsetinsnsineints a Bret från Skärgården. Dalarö den 13 Sept. I ett föregående bref har omnämnts händelsen med den preussiska briggen Albert Friederich, hvilken för några dagar sedan sattes på grund i Röksundet af lotslärlingen Jansson från Dalarö. Såsom i ett telegram sedermera inberättades, lyckades man efte stora ansträngningar få briggen flott, så att denna kunde inbogseras till Djurgårdsvarfvet för undergående af reparation. För det gynnsamma resultatet af bergningsförsöken hade man att tacka det vackra väder som rådde under tiden. Hade storm och hårdt väder inträffat, skulle fartyget med last och allt sannolikt gått förloradt. Kapten Rubarth, briggens egare och befälhafvare, gör en nog kännbar förlust ändå, och man kan lätt föreställa sig hans känslor, då han, kommen lyckligt och väl inomskärs, såg sitt fartyg midt på ljusa dagen och i godt väder fördt på 2 I grund af en kronans lots. Denna händelse framkalläde här på platsen t hvarjehanda klander mot lotsverket, helst Y tvenne liknande fall under ganska kort tid l inträffat vid Dalarö, nemligen ångfartygen I Tarsits och Ariels pågrundstötning. Det förra sattes på grund i sjelfva Dalarö famn, nära ! intill den lots bostad, hvilken förde fartyget, . Joch det andra törnade på ett stycke utanför hamnen. Begge dessa pågrundstötningar borde I hafva ådragit sig en allvarlig uppmärksamhet Jaf vederbörande och framkallat åtgärders I vidtagande, hvarigenom olyckor af detta slag I för framtiden kunnat undvikas; men att döma Jaf hvad som senast passerat, synes man icke : hafva gjort sig den mödan att då närmare undersöka förhållandena och undanrödja or:I sakerna härtill, hvilket man bör önska nu Jåtminstone måtte ske. Det kan icke ingifva sjöfarande synnerlig (rygghet att gång efter Jannan se dylika händelser upprepade vid en och samma station, utan att detta föranleder till en sträng räfst med de felaktige, till afhjelpande af de brister som möjligen finnasi organisationen på stället, lotsarnes undervisning och en noggrann kontroll ötver dem. Tilldragelser såsom. de ofvannämnda kunna icke skrifvas på tillfälliga olyckors räkning, enär de förorsakats af slarf, vårdslöshet eller okunnighet. Vidkommande den nu senast timade pågrundstötningen. och lotslärlingen Janssons person, så kan nämnas, att han är omkring 22 år gammal samt känd som en nykter och ordentlig karl. Han emottog fartyget vid Hufvudskär, hvarest han befann sig 1 lotsen Holmbergs ställe, emedan denne på grund af anmäldt laga förfall erhållit permission. Vid tillfället lågo 2 å 3 äldre lotsar äfven vid Hufvudskär, och det blir alltid ett fel af dem, att de tilläto Jansson öfvertaga lotsningen af ett fartyg som han ej var berättigad att föra. Såsom utexaminerad lärling hade han under förliden sommar fått lotsa 10 fots djupgående fartyg och för sommaren hade han erhållit styrsedel för 14 fots fartyg. Nu var emellertid briggen Albert Friederich mera djupgående, och det: ligger således Jansson till last i detta fall; att han öfverskridit den af honom. innehafyvande: styrsedel. Grundstötningen inträffade, såsom förut blifvit omnämndt, i:följd: deraf, att Jansson tog en prick, som-skulle: passeras, på orätti. sida. Oaktadt han varit: med om prickens utsältande, egde han.så ringa kännedom om grundets beskaffenhet; att om han också lotsat ett fartyg af endast. några fots djupgås ende, skulle-han ändå törnat på. Uppenbar okunnighet vållade: således. olyckan, hvilken skulle undvikits, derest. Jansson ställt sigl. till efterrättelse den varning han erhöll afl en ombord varande yngre kamrat, gossen : Sandberg. I fråga om lotsarnes undervisning kan här anmärkas, att dessa icke lära sig begagna sjökort eller ens förstå dem, hvarföre de endast måste lita på sitt minne och en från barnaåren förvärfvad kännedom om farvattnet inom det distrikt de tillhöra. Utom detta ega de ingen kunskap, hvarföre en lots icke kan förflyttas från den ena stationen till den andra, hvilket gör hela institutionen ytterst stationär, oberäknadt andra olägenheter, som häraf förorsakas. Någon undersökning om saken har, då detta nedskrifves, icke ännu egt rum. Orsaken till dröjsmålet härmed känner jag icke, och anser mig icke heller böra gå ransakningen i förväg genom att nämna delagrum, i hvilka det straff bestämmes, som skall tillämpas på den af olyckshändelsen djupt nedslagne unge mannen; men jag vågar anmärka, att om än, Jansson ensam drabbas af det juridiska ansvaret, som kan blifva ganska tungt, faller. dock ett ännu tyngre moraliskt ansvar på den eller dem, som äro skulden till, att lotsars och lotslärlingars teoretiska och praktiska kunskap i sitt yrkeär så bristfällig, och vården om lotsverkets angelägenheter så slapp, att sjöfarande behöfva riskera att förlora lif och gods under omständigheter, liknande dem som varit förhanden vid nu ifrågavarande tillfällen. Det vittnar ej till lotsverkets fördel, att Jansson, ehuru vederbörligen utexaminerad lärling, icke hade reda på ett af en och hvar som passerat Röksundet kändt grund, och icke heller får man högt begrepp om den ordning; som råder vid en hufvudstation och en derunder lydande station, då man erfar, att en lotslärling, ehuru äldre lotsar finnas på stället, vågar eller får öfvertaga ett fartyg, hvilket han icke är berättigad attlotsa.h Af lotsåldermannens insigt och duglighet är k er lotsstations anseende i väsentlig man bei roende. Huruvida den person, som vid Dalarö innehar nämnda befattning, dertill befordrats på grund af egenskaper, hvilka gjorde v honom framför andra medsökande lämplig till sne erhållande lemnar jag alldeles åsido. at an var först kanonier, förde en tid ång-e båt mellan Riddarholmen och Drottningholm h samt befordrades derefter till fyrmästare vid ! Häradsskär, befattningar hvilka enligt mitt, inga omdöme icke äro egnade att bilda en bs xunnig och duglig lotsålderman. er Vidkommande den skada, som tillskyndats er sapten Rubarth, finnes ingen som är mera de oenägen än jag att påyrka att denna borde ö rsättas af lotsverket, som :törhända blefve lp, ist af ckadan Kanton Ruharth ovntao Ant la PINGAT Il l!lvweoml ee PI DD Dl kt (0 N O DO Ke NR Jb ot bt 0 AR KK st