Aftonbladet – 18 september 1868, sida 2

Ej skall med tårar firas ett minne såsom ditt, Ej sången vid din graf omanligt klagar, Ty än du stärker själen, gör sinnet gladt och fritt Och värmer hjertat som i forna dagar. Du visat vägen, fader, — den väg vi skola gå: Hvart verk med ädel sträfvan vi bygga deruppå Skall bli din minnesvård, som aldrig vittrar. Rector magnificus professor Svedelius tolkade derefter i ett vältaligt föredrag Hvassers betydelse såsom förkämpe för kultur och humanitet och såsom ungdomens vän och uttryckte universitetets varma deltagande i den hyllningsgärd som mera specielt egnades den bortgångne från den medicinska fakultetens sida. Prof. F. E. Sundevall föreslog en skål för de tillstädesvarande gästerna från Stockholm, hvilken skål besvarades af svenska läkaresällskapets nuvarande ordförande professor Rossander, som dervid särskildt betonade det goda förhållande, som numera råder emellan Carolinska institutet i Stockholm och medicinska fakulteten i Upsala, åt hvilken senare talaren egnade de varmaste loford och hvars skål han utbragte. Upsala läkareförenings nuvarande sekreterare medicine licentiaten G. Bergman Olsson föreslog en skål för de medicinska lärarne, hvilken besvarades af professor Glas, som äfven utbragte en skål för rector magnificus professor Svedelius, som derpå svarade med ett särdeles spirituelt och anslående tal. Mellan föredragen utfördes lämpliga körsånger och orkesternummer. Någonting märkligt och glädjande vid denna fest var att se, förenade kring ett gemensamt dyrbart minne och i den största vänskaplighet och samdrägt, män, som förr legat i skarp fejd med hvarandra i afseende på medicinska undervisningen och universitetsfrågan. Den närmare och lifligare beröringen mellan Upsala och Stockholm visar redan sina frukter; det går med dessa stridigheter, som det gått med striden mellan gamla och nya skolan och så många andra dylika fejder; man varseblifver, att det icke längre finnes någon anledning till strid och att den derföre af sig sjelf upphört. Upsala universitet arbetar af alla krafter på sin utveckling och förkofran, utan att derföre vara ovänligt stämdt mot hufvudstaden och dess sträfvanden i samma riktning; och man inser i Stockholm, att man mycket väl kan med den mest brinnande ifver arbeta för bildningsanstalter i hufvudstadem och ändock hysa de vänligaste känslor för Upsala universitet och för de män, som der med oförtrutenhet och framgång arbeta för den fosterländska odlingens sak.