Aftonbladet – 18 september 1868, sida 2

Minnesfest öfver Israöl Hvasser. I går, 78:de årsdagen af Israöl Hvasser födelse, aftäcktes å Upsala kyrkogård e minnesvård öfver den berömde universitets läraren och skriftställaren, hvartill mede Jåvägabragts genom subskription af fordn lärjungar jemte ätskilliga andra af han vänner och beundrare. T KI. !2 6 e. m. samlades deltagarne i hög tidligheten å medicinska fakultetens sessions Jrum. Man såg der samtliga lärarne inon I Upsala medicinska fakultet, rector magni I ficus prof. Svedelius och några andra uni versitetslärare, ett betydligt antal af läkar från hufvudstaden, samt Upsala läkareföre Tnings medlemmar och medicine studiosi. Kl något före 6 begåfvo sig de församlade I procession, framför hvilken bars läkareföre Tningens stora förgyllda Aesculapiistaf, til i kyrkogården, der redan en talrik mennisko I massa var samlad. De i processionen del tagande slöto krets kring Hvassers graf, son är belägen tätt invid omhägnaden på de sida, som vetter åt det nya astronomiska ob. servatoriet. Läkareföreningens sångkör upp Istämde nu följande sårg på melodien U svenska hjertans djup: I lärjungars och vänners rund Din bild vi mana denna stund Från flydda dagar fram. Dröj bland oss sådan, som Du var, Med hjertat varmt och tanken klar, En föresyn för framtidsdar, Du man af kärnfast stam! Ditt minne lefva skall bland oss Och lysa med ditt snilles bloss, Vid hjertats låga tändt. Hvad sannt och skönt, som Du oss gaf, Sig höjer friskt ur glömskans haf; Det spirar än uppå din graf. Tack för hvad Du oss skänkt! Professor Glas, en af Hvassers mest älskade lärjungar och hans efterträdare på lärostolen, höll derefter ett åminnelsetal, hvari han med pietet och hjertats vältalighet sökte i korta drag karakterisera den oförg mannen såsom universitetslärare, författare, menniska och medborgare. Vid slutet af detta tal blef täckelset borttaget, och minnesvården framstod för de församlades blick, vacker och imponerande i äll sin enkelhet. Den består af en hög sten, i hvars öfre del är innefattad en medaljong af brons med Hvassers bröstbild i naturlig storlek. Bilden är modellerad af professor Molin och särdeles lyckad. Derunder står inskriften: Israel Hvasser. Född den 17 Sept. 1790. Död den 11 Maj 1860. Längre ned läses: Lärjungar och vänner reste stenen. Under tiden hade skymningen inträdt och sedan sångkören sjungit Geijers herrhga och vid ett sådant tillfälle som detta synnerligen gripande sång: Stilla skuggor breda sig i qvällen, var den enkla invigningshögtidligheten afslutad. Upsala läkareförening, som förut på dagen haft sin årshögtidssammankomst, hade senare på aftonen å Gillets stora festsal föranstaltat en sexa, i hvilken en stor del af dem, som kommit från hufvudstaden för att bivista högtidligheten, deltogo. I fonden af salen sågs en byst af Israel Hvasser, omgifven af en rik dekoration af lefvande växter. Efter supen tog Upsala läkareförenings nuvarande ordförande professor Hedenius först till ordet och erinrade i ett ädelt, värdigt och varmt föredrag om Israel Hvassers stora förtjenster om läkarebildningen i vårt land, dervid särskildt påminnande att han var stiftaren af Upsala läkareförening. Med entusiasm tömdes skålen för den ädle bortgångnes minne. Professor F. Holmgren höll derefter följande versifierade föredrag: När lifvets sorger lägga sin jernhand på vårt bröst, Må vi besöka minnets tempelgårdar Och höra grafvens visdom, som än med väldig röst Förkunnas af de dödes minnesvårdar. Då får vårt hjerta åter den tro, den frid, som flytt, ch anden vinner styrka och tålamod på nytt Att bära på de bördor, Gud oss sänder. Allt, som i tiden föddes, med tiden skall förgå, Ivar stoftets son skall möta sin förvandling. Men andens säd är evig, — ehvad han månde så, )dödlig växer den i ord, i handling. Ivad du som yngling älskat och hvad som man du ort, Ivad du har tänkt och velat — om litet Mer stort, Jet är det arf du skänker menskligheten. ) fader! rikt och herrligt var arfvet du oss gaf, on skatt; hvaraf din andes söner lefva. un bräcklig sten till gengäld vi reste på din graf; ur detta allt, ditt minne månde kräfva? ) nej! när våren kommer, blir jorden åter grön: Jer eken föll, hon sådde omkring sig tusen frön, )ch det skall gro en skog ur hennes aska. å är ditt värf ej slutadt, fast du ditt öga lyckt; ju är ej död — du lefver i vårt minne. itt snilles ljusa prägel du på ditt verk har tryckt, itt hjertas värme göt du i vårt sinne. in starke andes rustning du fällt för längesen, i skiftat den, o fader, — den var för tung för en, len delad står bon stark ännu i striden. mm Dn mtr mn OO Lr