Aftonbladet – 16 september 1868, sida 3

m jSlottsfrun, alltid ung, alltid vacker, klädd s-jen drägt som påminner om Marie Anto ke I nettes, förnämt utseende, behag paradt me sh värdighet. Grefven, en ung italienare me ft I hyggligt utseende, han har ett nobelt ärr a I pannan. Grefvinnan, hans maka, en un ch spaniorska, mycket välfödd. — Dignitäre se I funktionärer, ambassadörer, korister. I 1:a taflan. te (Grefven och grefvinnan åka in i parkens stor n avenue. ;-) Grefven. (Förnämt läspande.) Mon cher låme, det beskedliga folket skall nog mot ;I taga oss på bästa vis. Vi skola ej föröd I mjuka dem för mycket och söka glömm al för en dag vårt öfverlägset höga ursprung. Dp) Grefvinnan. Emellertid, min vän, är de r I hårdt att bli mottagen hemma hos sig a e usurp... af parv... jag vill säga af folk, son man knappt vet hvarifrån de kommit. -) G. Jag medger, ma chere, att detta slott njliksom hela landet och folket som bebor det a tillhör, enligt gudomlig rätt, vår familj. Förhisynen har glömt sig, kanske skall den er n I dag reparera... G:nan (lifligt). Det är alldeles säkert, det -I har syster Patrocinio lofvat mamma. -I G. Utan tvifvel, min engel, men emelleri Itid äro vi ej hemma hos oss och vi ha att föra med ömtäliga personer, som kunna jelpa eller skada oss. I G:mnan. Och sådant folk skola vi behöfva vända oss till om hjelp! G. Fi done! Nej, vi skola bara känna loss före. Det är derför klokt om ni inte ) säger du åt värdinnan.. I G:nan. Jag har dock rättighet dertill, hon är ju född i våra stater, hon är min höga moders undersåte. G. Utan tvifvel, men så här på landet... G:nan. Ja, du säger något! 2:a taflan. (Under famntag och presentationer.) Slottsherrn. Grefve, jag är lycklig öfver att få mottaga sonen ar en furste, som hjertligt afskydde mig. Grefven. Sire, jag vill erinra mig att ni gjorde detsamma med honom tillbaka. ne Nå, hur är det med den stackars Frans G. Alltid i samma ledsamheter, i hvilka edra vänner försatt honom. S. Jag hoppas att mina generaler behandla honom med all den aktning, honon: tillkommer. G. Ett handtag af era soldater skulie vara honom af större nytta än alla handslag af general Dumont. j S. Man kan inte göra allt på en gång. Tillåt att jag för er presenterar min kusin, prins Murat. G. Min prins, det gläder mig att se sonen af en man, som detroniserade min farfar. — Prinsen. Monseigneur, er höge farfar, hämnade sig kungligt. Mottag min uppriktiga hyllning. S. (till grefven). Ni vet att den der envisingen oupphörligt tänker på att få regera i Neapel. G. Det gör jag också. Les beaux esprits se rencontrent ! Slottsfrun (till grefvinnan). Madame, öfverjägmästaren prinsen af Moskwa, son till den illustre marskalk Ney. G:nan (till prinsen). Det var ni, mon-. sieur, som 1840 mottog det der minnesvärda brefvet. j Prinsen. Ja, madame, jag hade den äran. ! G:nan. Skulle ni tro, att tre romerska ! hertigar häromdagen försäkrade mig, att! bretvet aldrig funnits till? f 1 D Prinsen. På hvilka skäl kunna de stödja sig, madame? G:nan. På fakta. Dessa romare äro ena elaka skämtare... Har inve er far varit i Spanien? t P. Jo, madame, han tog sig den frihe-C len att eröfra Galicien ogh Asturierna från T! er höge farfar. G G:nan. Jag har blott ett helt svagt minne at det der. Fy, monsieur, hvad det är fult att föra krig mot legitima furstar! Id P. Ers höghet, bourbonerna ha tagit re-!8 vanche på oss. G:nan. Hvad jag är barnslig ändå. Jag slömde ju alldeles bort sjelfva finalen! —8 Jtan något. groll, hr öfverjägmästare! jn Prinsen. Ah, madame, så här på landet... V I I 3:dje taflan. (Promenad i slottet.) Slottsherrn (till grefven). Denna tillbygg-v ad daterar sig från Ludvig den 13:de. ol G. En af mina förfäder. S. Dessa salar äro från Ludvig den 14:des id. jj G. Farfar till Filip den 5:te, som var den : lustre upphofsmannen till min dynasti. de Grefvinnan (rättande). Vär dynasti. S. (småleende). Emellertid ber jag få tillfo igga, att denna kolossala byggnad är ett m erk af seklets jätte, min käre onkel Napoon I. ne Grefvinnan (djerft). Mycket bra, men det r då inte det bästa han gjort här. ns (Ett ögonblicks tystnad.) Grefven (till grefvinnan). Ni syftar beämdt, ma chere, på fördraget af 1808. G:nan. Det trolösa fördraget, ja, som... G. Tst! Tst! G:nan. Nej, jag skall inte säga något. Jag Il tala om något annat. Apropos, här finä ;s väl qvar det der bordet, pennan och bläckaa ornet...? hä S. Jo, madame, det var just här som den ka ige chefen för min slägt så ädelt abdikede till förmån för min kusin, Napoleon II, dö m det afskyvärda huset Österrike... län nan.) Våra goda slägtingar! S. Jag tror, att det är klokast att vi lemna her .ra familjer i fred. 1 G:nan. I fred? Lät man kanske min stacpe rs kusin vara i fred på sitt eremitage Et-qe; oheim, der han bara tänkte på kärlek? ger t hon kände sig lika besviken i sin väntan j vil m hennes mor. . a ifr Doktor Richard hade nemligen blifvit allsåg honom hvarken då en nlig. las24Aad Afa APL ra Hon