Aftonbladet – 15 september 1868, sida 3

godtrogen. Hvilken skada att den der slyngeln skall ha ett så godt hufvud! Se bara på den här ritningen, huro korrekt och gratiös den är, och de som jag har hemma äro ännu bättre. Jag måste förlåta honom, miss Courtenay, för det här bladets skull Dora rodnade och skrattade. Men, doktor Richard, stammade hon, ritningen är inte hans — den är min; jag har gjort den. . Har ni gjort den här ritningen, miss Courtenay? Ja. Jag behöfde en ram åt min tafla, och jag gjorde åtskilliga ritningar, men han sade mig att denna var den bästa — och så —V Hon sade icke mera. Doktor Richard var en helt och hållet förändrad menniska. Ådrorna i hans panna svällde, och det brann en harm i hans stora, bruna ögon, som nästan gjorde henne rädd. Den munterhet, hvarmed han hade hört Dora berätta huru hon hade blifvit förd bakom ljuset, försvann, då han sålunda upptäckte att äfven han blifvit bedragen. Så att det var edra ritningar! utbrast han slutligev, talande fort och häftigt och tydligen i högsta grad förbittrad. Och han gaf ut dem för sina, och jag, stackars narr, som jag alltid är, jag trodde honom! Hans blick, då den föll på den demaskerade förgyllaren, uttryckte den häftigaste förtrytelse. Doktor Richard fann synbarligen icke någonting löjligt eller roligt uti att bli dragen vid näsan. Är inte detta skamligt och gement? utbrast han, i det han vände sig till förgyllaren på franska, ett språk som han talade väl och flytande. Ni kunde ha besparat er denna skam, utan att blifva fattigare för det.