Aftonbladet – 15 september 1868, sida 3

Den gamla historien! sade han. Min bästa unga dam, tillade han, hvarföre betraktade ni inte den der karlens simpla och låga ansigte? Ni skulle då ha genomskådat honom. Saken är helt enkelt den, att jag gifvit honom arbete under de sist förflutna sex veckorna, och under denna tid ha hvarken han sjelt eller hans hustru eller hans barn eller ens den svarta honan ett enda ögonblick varit illamående ! Dora kände sig helt nedslagen och förödmjukad. Hon hade blifvit lurad och bedragen, och doktor Richard endast skrattade åt hennes enfald. Han är en oförbätterlig dagdrifvare, återtog doktor Richard, ännu alltjemt talande på engelska, men godlynt skakande sitt pekfinger åt brottslingen, som såg helt besvärad ut, men skicklig är han, ett geni, som lärt sig sjelf allt hvad han kan, och ehuru det är bra nedrigt gjordt af honom att på det der sättet ha dragit er vid näsan, kan jag likväl inte förmå mig att vara ond på honom. Se bara på den här ramen, som jag nyss köpt. Det ligger fantasi och uppfinningsgåfva i den. Se på det här löfver! et! Ursäkta mig, doktor Richard, sade Dora i det hon sakta vidrörde hans arm och såg både road och förlägen ut; den här ramen är gjord åt mig: Ha de sålt min ram till er? Doktor Richard, det är Jag som har beställt den. Nej, det var jag som gjorde det, miss Courtenay. De vexlade blickar — derpå brast doktor Richard ut i ett gapskratt. Den slyngeln! — den gemene slyngeln! sade han åter. Han ville kanske sälja ramen två gånger. Lyd mitt råd, miss Courtenay, och akta er hädanefter att vara så