Aftonbladet – 14 september 1868, sida 3

Ön der, och äfven Doras kopia af Keysers Musiklektion, och om denna ville han nu tala Med ett visst misstroende frågade han om Dora hade arbetat för någon annan tafvelbandlare. Hennes rättighet att göra det satte monsieur Merand aldrig i fråga. Men det kunde han försäkra henne, att hon icke skulle finna någon af dem som var så frikostig i afseende på betalningsvilkor som han. Hvad angår den här kopian efter Keyser. tillade han i sin mest inställsamma ton, så skulle jag bra gerna vilja ha den, ifall. den nte är bortlofvad: Nej, det är den inte, svarade Dora helt artigt, och i sitt hjertas fullhet ämnade hon just tillägga, att monsieur Merand gerna skulle få den, då dörren öppnades och doktor Richard trädde in i rummet. Dora glömde ett ögonblick både tafvelhandlare och ritning. s Manima sofver, sade hon ifrigt — är det ett godt tecken, doktor Richard? Ett mycket godt tecken, svarade han leende. Jag tror emellertid att hon snart vaknar. Då skall jag vänta till dess hon gör det.n Han tog en stol och satte ifrån sig sin natt. Det föll honom tydligen icke in att Doras affärer med monsieur Merand kunde vara af en enskild natur. Portföljen låg på bordet, ritningen kunde mycket väl ses af loktor Richard, och han lutade sig pu utan vidare omständigheter fram mot den för att aga den i närmare ögonsigte. .En sådan vacker ritning! utbrast han. Ar den der af er hand, miss Courtlenay ? Ja, det är denn, svarade hon med en lätt odnad, soch monsieur Merand önskar köpa len af mig. Men antingen hade doktor Richards inräde eller hans loford öfver Doras arbete