Aftonbladet – 14 september 1868, sida 3

-nans uppbörd, hvilket enligt hr fnansmini -Isterns förklaring i kammaren icke blir hän ajdelsen med de enskilda bankerhas sedlar rjÖm föröfrigt jemngodheten kunde komm: -Jatt bero derpå att såväl riksbankens son de enskilda bankernas sedlår redligen vi anfordran infriades med full valuta i klin t gande mynt, så synes oss dette sharare var: rlett önskningsmål, som borde eftersträfvas blän en fara, söm man vill afböja. En bank. sedel kan aldrig blifva för god, och om för. Slaget endast afsåg att förbättra ena eller andr: Slaget banksedlar, så vore väl detta anlednin; n nog att antaga detsamma. De enskilda ban i kerha kunna; icke vinna någon annan förde el af förändringen än den ökade trygghet egandee rätten i allmänhet vinner. Dessa institutioner t äro visserligen i tillfälle att vida bättre än h t r t Ar enskilda freda sig från förluster, uppkommande af ett möjligt afbrott i riksbankens invexlingsförmåga, emedan de äro berättigade att infria Bina egna banksedlar med riksbankens, äfven sedan dessa senare upphört att infrias med mynt. Nu vilja åtskilliga, att de enskilda bankerna skola begynna med åtagandet att infria sina egna banksedlar med mynt och r icke desto mindre vara pligtige att i liqvid s emottaga riksbankens. Ställningen blefve då r ) sådan, att hvarje enskild bank kunde med ,) kassaskåp fyllda afriksbänkens sedlar komma Ai förlägenhet. Har deremot den allmänna invexlingsskyldigheten blifvit antagen, liksom . friheten att i liqvid emottaga mynt eller de sr I kreditpapper man ansåg sig kunna godkänna, ;så komma genom de förändrade förhållant I dena, de enskilda bunkernä tål att för håld Å b landet af mnetalllsk kassa vidkännas ökade kostnader, men hvilka dock rikligen ersättas genom den ökade trygghet, som tillskyndas eganderätten. Någon anhal vinning har icke I kunnat uppgifvas falla de enskilda bankerna I till del, hvaremot riksbanken gör den största I direkta vinsten, ty den befrias till en väI sentlig del från det betungande onus att hålla metallisk kassa åt landets hela rörelse. Det ligger i sakens natur, att år stora bankinstitutionerna i södra och vestra Sverge ofta finna billigare att hemta ädla ihetaller direkt från utlandet, än att dessa Gyrbarheter sköla först förås Ull hufvudstaden och sedan åter till den ort de måhända redan passerat. Det blir samtliga bankernas gemensamma intresse att på fördelaktigaste vilkor erhålla behöfliga förstärkningar åt sina metalliska kassor. Nu, och så länge de enskilda bankerna kunna ttbyta papper mot papper, är Visserligen riksbankens metalliska kässas stigande eller fallande ett ämne som följes med uppmärksamhet, men dock ej något, stim förmår de enskilda bankerhä Vidtaga hågon åtgärd. Skall ett dylikt tillstånd fa fortfara? och finner man ej den förändringen, att förklara mynt vara mynt och papper vara papper, enklare att vidtaga än sådana åtgärder, som att bibehålla riksbankens sedlar vid namn, heder och värdighet af mynt, utom i de fall då samma banksedlar innehafvas af de enskilda bankerna och dessa vilja ativända dem såsom betalningsmedel. Något annat val än emellan dessa alternativer har man sannerligen icke, och valet förefaller så mycket mindre svårt, som ingen förändring i allmänna rörelsens gång uppkommer, så länge samtliga banker bonorera sina förbindelser, hvilket vi hoppas alltjemt skall fortfara. Den lättnad riksbanken vinner blir ganska väsentlig och den farhåga man hyser att riksbankens sedlar skola strömma till Inckat för erhållandet af mynt är alldeles öfverdrifven. Det förefinnes ingen anledning hvarför man efter för-! ändringen skulle afsäga sig den stora beqvämlighet banksedlars begagnande medförer. Vi hafva sagt att förändringen bert vidtagas år 1834, då silfverinvexlingen återbörjade. Att så icke skett är beklagligt, mer : häruti ligger ingen ursäkt att låta denna !l: oegentlighet fortfara. Vi äro nu på den ståndpunkt i denna fråga, som det vore ur! säktligt att hafva iråkat näst efter ett svårt krigs afslutande, men alldeles icke i den ställ! ning och med de finansielt. ordnade förbål-! ! landen som sextio ars fred bort kunna åstadkomma. Man anar ej tillvaron af denna svaga punkt förrän det är för sent eller för kort tid att åstadkomma bot. Fn och abdnan )) ser uti detta lagstadgande mett välbehöfligt! värn för riksbanken, förmodligen mot dess : fordringsegare? Om det icke vore fråga om något annat än riksbankens fördel, så gällde saken en obatydlighet, men pär riksbanken upphör att infria sina banksedlar med mynt, så förlora samtidigt alla skuldförbindelseri värde. Om riksbanken har tretio millioner banksedlar utelöpande och råkar i den belägenhet, att ett nytt tvångsackord eller, som det kallas i förtäckta ordalag, realisation beslutes, och dervid bestämmes att riksbankens förIringsegare få nöja sig med t. ex 667s prosent, så inträffar samtidigt att flera hundra nillioner riksdaler i skuldförbindelser förlora en tredjedel af deras värde, att alla löner, kontrakt, derå betalningar utfästs, förminskas med -en tredjedel; hvilket faller sig så-mycket olägligare, som dylika realisationer vanigen äro åtföljda af en naturlig förlamning allmänna rörelsen, uppkommande genom en så våldsam skakning, Grundlagen bjuder m— AH — AO jael et AO ROR L vilkorligen att riksbankens sedlar skola så t som mynt anses. När riksbanken slutar att!g nfria sina banksedlar med mynt, så medgifrer bankoreglementet att, såsom Georg Adlersparre i sin tid gjorde, instämma riksbanken r ill Svea hofrätt.. Efter vid pass ett års för-t opp afkunnar Svea hofrätt utslag i frågan, 3 nen under tiden hafva icke desto mindre riksy vankens sedlar tvånyskurs i alla liqvider en-lr kilde emellan. Om detta ej kan bestridas,f å torde det få anses nog upplysande. 8 b oskmn—zXÖÖERE 5 NORGE. ; Förhören med deltagarne i potatiskriget ils 3ergen fortgingo ännu i förliden vecka. Ej! nindre än 182 vittnen hade blifvit hörda.! sg