Aftonbladet – 8 september 1868, sida 3

ej j begära bättre tur än åtskilliga andra hvilka med lika längtan som vi emotsett et! besök hos den ärade författaren och käre vännen, men måst vända om med oförrättadt ärende. Vi qväfde således vår suck och kastade blott intresserade blickar mot de fönster, innanför hvilka skalden satt, och hvilka skyddas från gärdssidan af en sorts hög akacieväxt och från trädgårdssidan af de långa nedhängande grenarne från en stor lind. Men icke en skymt af den frivillige fången derinne kunde vi upptäcka. Vår älskliga värdinna frågade oss emellertid om vi ej skulle ha. lust att bese Viks sätesgård i närheten, så kunde det ju vara en möjlighet, att hennes man under tiden komme på andra tankar, och glada togo vi detta tillfälle i akt, som gaf oss ett hopp, om än aldrig så svagt, att få vår innerliga önskan uppfylld. Hon skulie emellertid bii hemma och försöka sin makt och den 17årige sonen, en frisk och glad ungdom, bli vår ledsagare. På detta sätt kommo vi att beskåda Viks slott, dit vi anvars aldrig tänkt resa. Det var emellertid en utflygt, den vi hade allt skäl att rosa. Map kan ej tänka sig ett vackrare läge än det slottet bar vid Låstaviken, en af Mälarens vackra fjärdar, omgivet af resliga löfträd, hvilkas kronor dock, när man är uppe i slottsfönstren, susa Jångt uäder dessa, så högt ligger det. Det har numera endast sju våvingar, de. tre underjordiska inber de 1 Ä on på 13( . 1 akt och mening att så ät för de lopar at vädt och 1 oh hvmstaö a och sköflade: lantlet, ade derförs på en klippa, som lp