Aftonbladet – 8 september 1868, sida 3

djupt hål. En krämpaktig sammandragning : kroppen och ett rosslands läto honom förmod att mordet nu ändtligen var fullbordadt. Dt hade nu förgått halfannan timme, under bvilke tid förbrytaren ideligen på det mest upprörand sätt hade misshandlat sitt offer, medan dezm ständigt hade bönfallit om nåd och erbjudit al hvad han hade hos sig, ja till och med, enlig mördarens egen utsago, sin rock och väst, soi han drog af, för att slippa undan med lifvet. Då missgerningen var fullbordad, samlade Björr berg tillsammans ur, penningar och klädespersed lar, begaf sig till ett Uike i grannskapet, hvares han, så godt det lät sig göra, aftvättade,blode från ansigte och händer och gick så hem till sit logis, hvarifrån han nästa morgon afreste till Svea ge. Jörgensen fånns på tisdagsmorgonen af en vi vattenledningen anstäld karl. Han hade då haf kraft att släpa sig ett stycke fram, var ännu vi lif och fördes genom en tillkallad polisbetjents för sorg till lasarettet. Han var, då han fanns, så be tagen af det emot honom utöfvade. våldet, att ha: tydligen trodde att den man som fann honom ya Björnberg, som ville tillfoga honom ännu mer ondt. På lasarettet afled han, efter att dock dessför innan ha kunnat afgifva en till sakens belysning särdeles vägledande förklaring. Förbrytarens be kännelse är i alla afseenden temligen fullständig med undantag af hvad motivet till mordet beträf far, i det han icke ännu har velat vidgå ätt har lockat Jörgensen till detta ensamma ställe för at döda honom och beröfva honom hans penningar Hans föregifvande om att Jörgensen hade knuffa till honom och att det häraf uppstått ett slags mål, är så mycket osannolikare, söm det, oaktadt Jörgensen var en stark man, icke fanns spår aj våld på Björnberg, ej heller på hans kläder; en dast i det ena fingret har han erhållit det ofvan: nämda bettet, då han gjorde det misslyckade försöket att strypa Jörgensen. Björnberg, som förut i Danmark varit tilltalad för slagsmål, är en temligen ung, icke synnerligt starkt byggd man, med en utproglad skurkfysionomi, starkt framträdande underansigte och slöa ögon, som ej röja någon rörelse vid tanken på det hemska dåd han begått. Med största kallblodighet förklarar han alla enskildheter vid mordet oci ej heller åsynen af det förfärligt stympade liket förmådde aftvinga honom något erkännande om att han ångrade sitt brott. Hvad skulle det också tjena till? tillade han till sitt nekande svar på den ågan, om han icke ångrade hvad han hade gjort. örmodligen skall han nu blifva förd tillbaka hit till Sverge, och antingen sakens slutliga behandling eger rum i Danmark eller här i hans adopterade fädernesland (han lär vara född i Preussen) är det att hoppas, att han slutligen skall förmås till fullständig bekännelse. I hvilket fall som helst, kan man vara viss på att denne grymme brottsing för aHtid skall blifva gjord oskadlig för det samfund, hvars lagar han på ett så upprörande sätt har kränkt. — Mord för några ören. Örebro den 5 Sept. Den för mord, begånget i Svartåskogen, häktade Anders Petter Gufsstafssons från Mullersätter bekännelse innehåller hufvudsakligen följande: Gustafsson var sysselsatt med huggning af kolved å nämnda skog i medlet af Maj månad detta ir. Efter slutadt arbete en dag mellan 5 och 6 vå aftonen skulle han begifva sig till nattläger i n koja. Å den från Storbjörboda gästgifvaregård ill Ölsboda egendom ledande våg mötte han då vå ett ställe, der han kom ut från skogen, en rån Ölsboda kommande okänd karl af medelmåtig längd, något satt till växten, med mörklagdt nsigte och mörka polisonger samt mörkt hår; ivarjemte .mannen var iklädd grå rock och gråa yxor samt 2 hufvudet en grön mössa, men utan otbeklädnad, derjemte försedd med käpp i enå anden och uti en: säck bärande ett skrin. Je hade sällskapat ett stycke, derunder Gustafson svarat på den okändes frågor om skogens ängd, om dess egare, om den okände kunde få nat vid Svartå o. s. v. Gustafsson hade deremot cke framställt någon fråga till den okände, vare ig i ett eller annat afseende. — Under gången ade Gustafsson gått nära på midten af vägen amt den okände strax bredvid, och sedan denne ramkastat frågan om skogens längd; vakade mordlusten hos Gustafsson, enär han trodde arlen ega penningar på sig. Gustafsson gick erefter några ögonblick, ej längre än 20 eller 30 mnar, bredvid karlen, hvarefter Gustafsson drog ig något tillbaka, då han ögonblickligt med bägge änderna fattade tag i den medförda yxans skatt, red högra handen framför den venstra, och derpå ed yxhammaren eller baksidan af yxan tilldelade arlen ett slag på högra sidan af hufvudet med i stor kraft, som han förmådde. Offret föll geast till marken invid vägkanten, hvarefter ed yxhammaren tilldelades ytterligare ett slag hufvudet. Gustafsson fattade sedan i karlens itter och drog honom in i den på venstra sidan f vägen varande skog, derunder karlen drög ett ar andedrag, hvarvid ryckningar kändes i benen; en sedan hade något lif icke kunnat förmärkas. icken med dess innehåll kastades inåt skogen t stycke, innan undersökningen börjades. Skören blef dock ringa, ty i den olycklige mannens läder anträffades endast 2 eller 3 st. öresslantar koppar, dem Gustafsson stoppade på sig. Skrinet nehöll. blott litet småkram.