Aftonbladet – 5 september 1868, sida 2

ler öfverläggning i afsigt att dräpa vållar n annans död. 2. Den, som med förgift ller annat dylikt vållar en annans död, aningen afsigten var att döda eller blott att illfoga skada till kropp eller helsa. 3. Den, som dödar sin äkta maka, med hvilken han efver tillsammans, eller slägting i rätt uppstigande led eller sin husbonde eller matmor, eller om fånge dödar fångvaktare, uppsyningsman eller annan, som är satt öfver honom. 4. Dödsstraff användes äfven, om gerningsmannen har underkastat den dödade ovanliga plågor eller smärta, eller det ör hafvande qvinna han med vetskap om hennes tillstånd dödat. 5. Dödsstraff användes på fångar, som äro dömde till lifstids straffarbete och göra sig skyldiga till mord eiler dråp. Enligt den nya strafflagstiftningen blefvö nu igen dödsdomarne sällsyntare, men likväl så tillräckligt talrika, att man i de flesta fall måste taga sin tillflykt til den k. benädningsrätten. En fullständig kriminalstatistik skulle här ha varit mycket intressant att rådfråga, men en sådan finnes i och hvad jag i det följande kan upplysa rande förhållandet mellan fällda och verkligen fullbordade dödsdomar omfattar endast de sista 25 åren. Före den nya kriminallagens införande var antalet af afkunnade dödsdomar så stort, att jag, upprik ladt, har saknat tålamod att upprät fullständig förteckning öfver ten före 1843, ji ör blo Der bilade Er Pisa genomgatt justitie2 protokoller för ett par är a dep, tidigare period: År 1827 utfärdades sålunda 57 resolutioer öm dödsstraff, afsagda af höjesteret: blott 2 af dessa gingo ut på, att domen skulle gå i verkställighet. Ar 1828vorc dödsdomarne 54, af hvilka en blef verksti år 1832 voro de 53, af hvilka två Verkställ des, I medelta! tyckas således på den tiden ett halft hundra dödsdomar ha blifvit afkunnade årligen, men då bland dessa blott en eller två verkligen blifvit fullbordade, så frestas man onekligen att fråga, om icke detta ö1 det bästa bevis mot dödsstraffet. Ty hvac skräck och varning för likasinnade kunde väl ligga i hotet med dödsstraff, då brottslingen visste, att sannolikheten för, att hote skulle utföras, var så utomordentligt ringa Och benådas måste nästan alla i dessa fall ty till och med den strängaste stockjuris skulle väl knappt våga tillstyrka att tag: lifvet af två gifta personer, för det de lupi bort med hvarandra, af falskiniynötare, a mödrar, som födt barn i lönndom, eller a barn, som slagit sina föräldrar. Lagens fle sta föreskrifter om dödsstraff voro således redan innan den Nya kriminallagen trädde kraft, de facto upphäfda. Ännu år 184 blefvo, enligt de gamla lagbiden, 36 dömd till döden; de bletvo dock samtliga benå dade, Från den tid, då den nya kriminallage trädde i kraft, och till slutet af förra åre ha, enligt dess stadganden, inallet 86 döds Idomar afkunnats, al lvilka endast 16 h blifvit verkställda — således i medeltal tv Jexsekutioner för hvart tredje år. Då i Jul månadinnevarande år en dödsdom verkställdes Ihade fyra år förflutit, sedan någon afrätt Ining egde rum. På denna mellantid had dödsdomar blifvit afkunnade öfver endast personen, och för et af dessa var tillräkne ligheten tvifvelaktig. Tre af dessa fall vor mord på tyfödt barn — två af mödrari och ett (i förening med blodskam) af fadrer blott ett var ett rån. Under de båda e tidigare period tillhörande år, hvilkas kri minalstatistik jag har underkastat ett nog frannare genomgaende, åren 1827 vch 183: nnas frå dödsdömar för rån med morc verkställda ar 1827 två, och en år 183; Tager man nu i betraktande, huru förhål landet har varit under: den nya kriminal lagstiftningen, så skall man finna, att meda 1 rolkmängden ständigt ökats, har antalet de till dödsstraff qvalificerade brotten ir galunda stigit. Följande antal dödsdomar I nemligen blifvit afkunnade: