Aftonbladet – 4 september 1868, sida 2

STOCKHOLM den 4 Sept, Kyrkomötet har i dag blifvit inledt medP n högtidlig gudstjenst i Storkyrkan, der tyrkomötesmedlemmarne hade tagit plats i bänkarne på högra sidan om stora gången. Liksom för att erinra derom, att det här e var fråga om att representera en statskyrka, som sätter kött sig till arm, paraderade en afdelning af Andra lifgardet, med gevär, i både utanför och inom kyrkan. Konungen, såsom statskyrkans summus episcopus, sågs F i den kungliga med tronhimmel smyckade stol, iklädd generalsuniform. Altartjensten förrättades af hofpredikanterna Steinmetz och Sundler. Biskop Bring predikade öfver text ur Ephes. 4 kap. 1—6 v. Han inledde sin predikan med orden i Joh, Evang. 17 kap. 20 och 21 v.: Men icke beder jag allenast för dem; utan ock för dem, som genom deras ord skola tro på mig; att de skola alle vara ett, såsom du, Fader, i mig, och jag i dig; att de ock skola vara ett i oss, på det att verlden skall tro, att du hafver oss sändt. Hans föredrag rörde sig omkring ,den församlingens enhet, som vi äre kallade att arbeta för och hufvudvilkoren för att den skall kunna uppnås. l Efter gudstjenstens slut samlades mötets ! medlemmar i andra kammarens sessionssal, ! der dess sammanträden komma att hållas och hvars främre del blifvit genom en af-l4 skrankning afskild från den öfriga delen af li salen. Sedan ledamöterna intagit sina plat-1 ser på uppmaning af ordföranden, som der-l4 vid anmärkte, att det var något sånär lik-ji giltigt hvilken plats man intoge, öppnade dr lt euterdahl mötet med ett längre tal, i hvil1 ket han manade till inbördes aktning, för1 troende och kärlek. Derigenom skulle visserligen icke åvägabringas enighet i beslut, men bitterhet förekommas. Att stor meningsolik c het förefunnes bland mötets medlemmar vore 1 1 : 1 f ( 1 l L I 4 1 j ; ; (4T rt otvifvelaktigt, men denna skulle blifva tillli gagn. om andarne drabbade samman och tuktade hvarandra. i Hrr Anjou och Kolmodin, hvilka sedan gårdagen anländt, erhöllo härefter polletter, hvarpa ordföranden hemställde huruvida någon anmärkning mot valhandlingarne före. komme, då tillfälle gåfves att framställa densamma. Några ögonblicks paus inträdde och : ordföranden höll just på att låta klubbanl:s falla, då riksarkivarien Nordström begärde ordet och ifrågasatte huruvida lekmannaombudet för Strengnäs stifts andra distrikt (professor C. G. Malmström) kunde anses behörig att i mötet deltaga då kyrkomötesförordningen stadgade, att ombuden skulle vara utsedda från stiften, men den ifrågavarande personen, såsom bosatt i Upsala, ej vore från Strengnäs stift. Hr Nordström ansåg att om äfven ordalagen ej vore fullt! tydliga, gjorde dock den logiska konseqvensen det fullkomligt klart, att ifrågavarande person ej vore kompetent att vara ombud för Strengnäs stift. Hr N. fann det emellertid icke lika klart, att mötet i detta afseende egde någon pröfningsrätt, då ingenting derom nämnes i förordningen, men trodde dock att,i analogi med hvad som i riksdagsordningen finnes bestämdt en sådan pröfniogsrätt tillkom mötet. Grefve Henning Hamilton trodde ilikhet med hr Nordström att författningens mening varit, att ledamöterna skulle tillhöra det stift, af hvilket de väljas, men fann dock denna mening ej så tydligt uttryckt att han skulle tilltro sig på grund deraf beröfva en lagligen vald medlem sin plats vid mötet. Hvad deremot syntes grefven fullkomligt klart var, att mötet ej kunde tillmäta sig en pröfningsrätt, som författningen icke uttryckligen tillerkände detsamma, hvarföre han yrkade att den framställda anmärkningen icke måtte föranleda någon åtgärd. Professor Ribbing, som slutligen fick ordet, höll sig endast till frågan om mötets behörighet att upptaga frågan, och var han i detta afseende af samma tanke som grefve Hamilton, hvarpå, sedan hr Nordström förklarat sig endast ha velat bringa saken under ompröfning, hela frågan förföll. Mötet förklarades nu vara konstitueradt. På förslag af ordföranden antogs till sekreterare regementspastor Almqvist. Med antagande af kansli och vaktbetjening skulle anstå tillsvidare. Biskop Bring fick härefter ordet ochframlade såsom sin motion ett förslag till arbetsordning, hvilket var uppgjordt i samråd med några mötets medlemmar och nu tryckt utdelades. — Förslaget bordlades, men på föranledande af biskop Sundberg uppstod likväl derefter fråga om att genast antaga en af dess bestämmelser, nemligen den om placeringen, på det densamma redan vid nästa sammanträde skulle kunna iakttagas. Förslaget gick i detta afseende ut derpå, att medlemmarne skulle placeras så, att de sjelfskrifne ledamöterna sutte främst samt derefter Stockholms och stiftens valda ombud (prester och lekmän tillsammans) enligt dem emellan förut vedertagen ordning. iskop Beckman ansåg lämpligare att alla medlemmar från samma stift sutte tillsammans. En och annan talare uppträdde dels för att understödja de olika meningarne, dels för att yttra sig om lämpligheten att nu iämnet besluta. Resultatet blef, att frågan uppsköts. Man var ännu sysselsatt med nämnde vigtiga angelägenhet då ecklesiastikmivistern inställde sig för att aflemna följande k. skrifvelser : . 1:o Med bibelkommissionens förslag till öfversättning af Nya testamentet. 2:0 Med komiterades förslag till förändrad kyrkohandbok. 3:o Med ett af sistlidne riksdag antaget förslag till ändring i k. förordningen den 26 Oktober 1858 ang. särskilda sammankomster för andaktsöfning på tid, då allmän gudstjenst hålles. 4:0 Ang. ändring af 2 kap. 13 g kyrkola) gen, om tingspredikningar. jag aldrig kan förlåta de små näsvisa ånvgbåtarne att till största delen ha trängt ut. Manspersonen, som satt i båtens akter, skyndade artiot fram och hjelnte håde mig och natt