Aftonbladet – 4 september 1868, sida 2

små portioner, alldeles som när man utminuterar delikatesser, på det de må räcka längre, men nu tror jag nästan det är bättre att du får det på en gång, som när man tar ett — jag vågar väl säga: lindrigt — medikament. Håll till godo! Efter att ha njutit af hemmets trefnad et par veckor, begaf jag mig således en vacker dag på väg till Sko, men innan jag ännr hunnit så långt som till ångbåten, gjorde jag en oväntad och högst angenäm bekantskar med en person, som jag skulle vilja kalla En damernas riddare. Hvar finnes en sådan nu för tiden? hör jag dig frågas-oeh jag svarar: mellan Ragvalds bro och Riddarholmen. Ja, d. v. s jag kar ej svara för att han finnes der ännu, mel hän fanns der då och jag hade den oförlikneliga förmånen att se honom ansigte mo ansigte. Jag ämnade mig som sagdt är till ångbåten, som skulle afgå till Sko och som låg vic Riddarholmen. Jag bor, som du vet, på Sö: der och som jag finner Götgatan oändlig, synnerligast under stark solhetta, tog jag mir lilla näpna nattsäck i hand och begaf mig ned för den halsbrytande, men vägen betydligt förkortande Ragvalds backe, spejaude ef. ter en af de mångbesjungna rodarmadamernas hattar, hvilka alltid, likt skyskrapan pi ett. fartyg, först te sig på afstånd för de forskande ögat. Den,som söker, han finner Jag såg icke allenast en utan två af dessa hedersamma fågelskrämmor (jag menar hattarna) som-komma--sjelfvafiskmåsarne at hålla sig på ett vördnadsfallt afstånd. Er mansperson satt redän i båten och madamerna höllo redan på att lägga ut, då mir åsyn gaf dem hopp om ännu en sexstyfver Jag talar i den gamla stilen som sig höfve: Här det rör dö fotressanta madambröny den