Aftonbladet – 31 augusti 1868, sida 3

hufvudmynten (1, ,, riksdaler) kunde för blifva alldeles oförändrade, torde det vara rät tast att som skiljemynt låta utprägla af silfve 20 och 5 skillingar och af brons 2, 1 och a skil lingar. De genom en sådan förändring föranledd omkostnader blefvo sannolikt obetydliga, me; deremot skulle riksdalerns indelning i 100 skillin, förminska statsinkomsterna, enär flera af dessa be räknas och upptagas efter skillingar, hvarigenon alltså gjordes en förlust af 4 proc., men kommis sionen saknar uppgifter för att kunna ens mer någorlunda säkerhet uppgifva totalbeloppet af de: förlust som skulle ådragas statskassan, och anse det ligga utanför sitt uppdrag att närmare utred: betydelsen häraf och de sätt genom hvilka dei ifrågavarande förlusten skulle kunna godtgöras. Danske inrikesministern förordade försla. get, om danska riksaalerns fördelning i 10( skilling, men finansministeriet, som upplyst att den lilla förändringen, hvilken efter kommissionens egen uppfattning ej kan få någor synnerlig varaktighet, kostade 458,000 danska riksdaler årligen, ansåg för öfrigt at vaken tillsvidare borde vid det nuvarande er0. Tidningen Fedrelandet yttrar med anlelning af det betänkande, ur hvilket vi häl gjort utdrag, följande: I det vi återgifva förloppet i denna sak in skränka vi oss i dag till den erinran, att man häruti finner ett slående bevis på huru ändamålsvidrigt det är, att söka främja en reform genom nedsättandet af en kommission, när medlemmarne af densamma antingen äro af reformens motståndare eller ljumma vänner. Meningen med en kommissions nedsättande för att förbereda en förbättring i det nuvarande kunde förnuftigtvis dock icke vara att man efter 4 års förlopp skulle få se ett betänkande, som innehöll allmänna fraser, om att folk har vant sig vid det gamla tillståndet, och som framhöll olägenheterna af en öfvergång vill det nya, utan att angifva på hvad sätt dessa olägenheter kunde öfvervinnas och som slutligen tillrådde: att blifva vid det gamla tilldess alla andra öfvergått till det nya. Men kommissionens afsigt har väl också endast varit att i all stillhet begrafva saken och det var nästan obeskedligt af inrikesministeriet att det har stört den 17 månaders stilla slummern. Vi äro icke helt och hållet öfvertygade, att denna danska kommissions afsigt har varit att förhindra reformens framgång. Kommissionen erkänner i de mest ampla ordalag, att decimalsystemet medförer stora fördelar vid all beräkning och anser önskvärdt, att detsamma så mycket som möjligt och så snart som ske kan må införlifvas med folkets föreställningssätt. Men för att uppnå detta önskningsmål föreslås ingen reform, som förtjenar detta namn, utan blott ett tuppfjät emot det höga mål, enhvar, som sträfvar för en sann och stor id, måste föresätta sig. Huru föga båtande det är att i denna fråga lappa den gamla tröjan bevisar kommissionen dermed, att den beklagar att den antagna decimalindelningen i handelsvigt ej gjort några synnerliga framsteg bland allmänheten. Orsaken är klar och tydlig; åtgärden vari! enstaka, utan sammanhang med hvarken mynt eller mått. Att i någondera af mått, mål, vigt eller myntindelningarne bibehålla tolftalsräkningen eller andra tillfällighetsindelningar, under det man i en grupp inför decimalräkningen, försvårar och försenar reformen. Denna erfarenhet har man förut gjort i Förenta Staterna, hvarest man för länge sedan skulle hafva infört det metriska decimalsystemet i sin helhet om man ej vidtagit den felaktiga åtgärden, att först enstaka införa decimalindelningen uti mynt, under det man bibehöll de engelska måttoch vigtindelningarne. Allmänheten trodde, att de olägenheter, som uppkommo just derigenom att man begagnade decimalsystem för värdemätaren men icke för indelningarne af längd, rymd eller vigt, hvarigenom uppgifna priser ej med lätthet kunde reduceras till mått eller vigts underafdelningar, härrörde af decimalindelningens tillämpning på myntet, och ej, som rätta förhållandet var, af det ofullständiga i systemet. Af sådan anledning har man der icke varit gynnsamt stämd för att fortsätta den beträdda banan. Helt annorlunda har erfarenheten visat sig i Sverge, der man 1855 tillämpade decimalindelningen på ej allenast mynt utan jemväl på mått och vigt. Koramissionens förslag, att indela danska Rigsdalern i etthundra skilling, äfven om det vore i den rätta riktningen, hvilket det icke är, skulle således ej leda till någon ökad benägenhet hos folket för decinalindelningen. Men förslaget i och för sig If förtjenar ringa uppmärksamhet. Hvarje örändring bör numera afse en öfvergång till en myntfot af guld. Att kommissionen icke öreslagit en sådan, förundrar oss mindre, ch vi tillåta oss icke antaga att orsaken kulle hafva varit någon bristande benägenet hos kommissionens ledamöter för den tora reformen, ty man bör ihågkomma att kommissionens betänkande afgafs den 251 Mars 1867, eller före den internationella nyntkonferensen, hvilken sammanträffade örst den 17 Juni 1867, och hvarvid så ovelersägliga faktiska förhållanden framlades utt representanterna för tjugu stater, Dan-: nark deri inberäknad, enhälligt förklarade, l: utt guld borde vara den metall hkvarpå en inernationel myntfot skulle grundas. Der uppystes att redan nu fanns guld i form af plants och mynt såsom liqvidationsmedel i ulmänna rörelsen till ett värdebelopp aderon gånger större än det silfver, som för amma ändamål begagnas. Man kunde hysa betänkligheter före denna utredning i afsende på valet af myntmetall, men efteråt är let omöjligt, och hade samma danska kommission afgifvit sitt betänkande den 25 Mars 868, så förmoda vi att innehållet blifvit nnorlunda. Nu står frågan på den punkt, tt hvarje nation har att afgöra, huruvida on vill träda i första ledet för att genomöra den vigtiga, fredliga, i humanistisk rikting verkande reformen eller om hon vill gå släptåg efter dem, som rygga tillbaka för ågra tillfälliga olägenheter, utan att ens ndersöka hvaruti dessa egentligen, bestå. rägan är obestridligen en tidsfråga. Man an för närvarande låta bero, men den ag kommer, då man hellre skulle ha velat fven med uppoffring af någon beqvämlig