Aftonbladet – 31 augusti 1868, sida 3

Penningställningen. Af de yttranden, hvartill bankernas qvartalsrapport per 30 Juni) gåfvo anledning, har läsaren kunnat finna att en ovanlig stillhet inträdt i allmänna rörelsen och att, till följd deraf, tillgången på ledigt penningkapital mer än väl motsvarade efterfrågan. Sedan riksgäldskontoret upptagit ett utländskt lån, stort 18 millioner rdr, och deraf indragit omkring 15 millioner rdr, ökades tillgången på ledigt penningkapital ännu mera. Riksgäldskontoret hade förut åtskilliga millioner riksdaler tillfällig upplåning mot reverser på kort tids uppsägning, och när dessa återbetalades, så iråkade långifvarne ökad svårighet att på ett tillfredsställande sätt placera sira kapitaler. Af hvad som ej användes till riksgäldskontorets tillfälliga skulder eller utgifter, utlåtades några millioner rdr mot publika papper eller till bankinrättningar. — Detta allt verkade en nedsättning i såväl högsta depositionsräntan som diskonto. Stockholms enskilda bank nedsatte högsta depositionsräntan från 5 till 4!e procent den 24 Juli och diskonto från 5!e till 5 procent den 20 Augusti. Riksbanken, som redan längesedan nedsatt högsta depositionsräntan till 4 procent och diskonto till 5 procent, uppsade den 1 Aug. alla mot 5 rocents ränta innestående depositioner att aterbetalas den 15 nästinstundande December. Uti obligationsmarknaden har uppkommit en ovanligt stark rörelse. Stockholms stads tjugufemåriga 5-procents-lån äfvensom jernkontorets kortare 5-procents-lån äro från första hand utsålde och röna efterfrågan till stegrade priser. Allmänna hypoteksbanken, hvars styrelse iakttog tillfället att till 90 procent förhöja priset på denna institutions temtioåriga obligationer, har afyttrat så betydliga belopp, att för närvarande ingen benningreqvisition från någon hypoteksförening hos hypoteksbanken hvilar oexpedierad. Dessa obligationer äro de, som till sitt nuvarande pris lemna kapitalegaren den fördelaktigaste ) I Tidningen Fäderneslandet läses: Man finner nemligen, att hela den industriella och merkantila verksamheten i landet, hvars framåteler tillbakagående ganska tydligt betecknas genom bankaffärernas större eller mindre utsträckning, fortfarande befinner sig i ett förskräckligt aftynande — en sak, som tyvärr i det dagliga lifvet alltför väl märkes, men som här genom siffror finner sin ytterligare bekräftelse.. Denna riktiga uppfattning anteckna vi såsom ett stort framsteg. Förr ansåg man att bankerna gjorde penningställningen, nu inser man att deras uppgifter tydligen beteckna den industriella och merkantila verksamhetens ståndpunkt eller, med andra ord, att bankerna just äro de mest beroende af allmänna rörelsens större eller mindre lifaktighet.