Aftonbladet – 28 augusti 1868, sida 3

kärleksfulla ord och sodavatten. Der slå de sig ned under en stor ek på gärdspla: en; han sätter hatten på nacken och låter Guds fria vind smeka pannan. En nätt tjenstflicka kommer ut med bricka och glas; en stor hund lägger sig flämtande och med hängande tunga vid husbondens sida. Barnen klänga upp på stolarne och stödja de runda armbågarne mot bordet. Pappa är ju kommen och de skola böra hvad han säger. Den täcka frun slår i saft och sodavatten och bjuder vänligt sin herre och man — så förargligt! nu gjorde ångbåten en sväng, så att vi ej mera kunna njuta af den vackra gruppen. Vi säga den emellertid ett tyst farväl, i hopp att dagens slut må vara lika angenämt för den lilla familjen som denna början tyckes vara. Flera sådana landningsscener få vi dessutom pjuta af, ty der och hvar aflemnas och emottagas Passagerare, än vid små bryggor, än i båtar, som djerft komma kilande emot ångbåten och lägga sig vid dess sida. Kappsäckar, hattaskar och annat löst gods uppoch nedfiras, och derefter komma passagerarne sjelfva, mätande med ängsliga blickar den korta, men något äfventyrliga :färden mellan roddbåt och ångare, eller tvärtom, och säkert önskande af allt hjerta att passagerarne, som garnera akteroch fördäck, ville hysa något mindre intresse för deras himmelsfärd eller deras färd mot djupet. Ändtligen är dock allt klart, och den lilla båten styr med sin last mot Jand och vi fortsätta vår färd utåt. Men så vämn då något om dina medresandel, hör jag dig utropa. Funnos der inga intressanta figurer ombord; inga tilldragande uppenbarelser ?, Ack jo! vad det sista beträffar, så stodo under bänken midt framför Oss — två kör