Aftonbladet – 27 augusti 1868, sida 3

annat, Deras patienter vänta att de skola vara begåfvade med gudalik ofelbarhet, och ve dem om ett ord eller en blick gäckar denna tro! Men doktor Richard tycktes icke fråga mycket efter sitt rykte såsom läkare, ty utan att gifva Dora tid att svara, fortfor han: Jag kan inte yttra mig ännu. Vill ni låta mig sitta här en timme och vänta? Det vill jag visst; men det skulle ju vara att beröfva er er nattro. Nej bevars. Jag kan läsa under tiden. Medan han talade tog han upp ur sin ficka en bok och var snart helt och fållet upptagen af sin läsning. Dörren till det inre rummet öppnades en kort stund derefter och mrs Luan trädde in; men doktor Richard vände om bladet, utan att se sig om. Mrs Luan satte sig ned ett litet stycke ifrån honom, och ännu alltjemt var eller tycktes doktor Richard vara okunnig om hennes närvaro. Sålunda sutto de alla tre i plågsam tystnad, medan mrs Courtenay alltemellanåt yttrade några flyktiga anmärkningar. , Dora! ropade hon en gäng helt ifrigt. Ar ingenting borta? Nej, mamma, det är det inte.n Jag menar penningarne. Ty, ser du, mr Brown är inne i rummet! Hon kastade en betydelsefull blick på doktor Richard, som såg upp och, studsade lätt, ja, äfven rodnade en smula. Afven Dora rodnade och förklarade hastigt: Mr Brown var vår bankir, och olyckligtvis förlorade vi genom honom litet penningar; och så... Mrs Courtenay tar mig för honom; sade doktor Richard, utan att låta henne fortsätta, Ni behöfver alldeles inte göra någon ursäkt derför. SMr Brown vär ön skurk! anmärkte mrs