Aftonbladet – 27 augusti 1868, sida 3

a latt från Lycksele kyrkoplats, dit banad väg fr Ume till en längd af nära 13 mil funnits under . Itid af öfver 40 år, sträcka sig efter Umans flo I dal genom Stensele socken och Tärna kapellfö 7 samling, samt vidare öfver riksgränsen till anti gen Hemnzes eller Mo kyrkor, begge liggande v hvar sin vik af Ranenfjord i Norge. -Väganläg ning mellan Lycksele och Stensele är redan p börjad, och det bör kunna antagas att denna vä till en längd af nio mil, blir fullbordad inom fö loppet af icke många år. Emellan Stensele oc Lycksele flyter väl Uman, men några forssar denna elf äro af den beskaffenhet att kanaliserir ej kan komma i fråga. Möjligen kan en 4s m läng sammanhängande sjöled beredas genom k nalisering förbi Rusforssen vid Kattisatvan san begagnande af Juktån till Bastutrösksjön. Öfrig trafikabla delar af Uman,emellan Stensele oc Lycksele äro hvar för sig helt korta. Från by Luspen, belägen en half mil vesterom Stense; kyrka, är sjöväg 6 mil efter Stor Umasjön ti Slussfors, hvarifrån vägen skulle till en längd 2 mil gå på norra sidan af Gratjansjön och Uma genom byarna Nordanås och Forsmark till sj Gardejaur, efter hvilken sjö samt Söjmasjön, Wa, -I tjasjön, Uman och sjön Stora Björkvattnet kar Jutan alltför stora kostnader, blifva sjöväg till e , längd af 4 mil till byn Ängesdahl, hvarifrån vä I bör brytas 1, mil till byn Westansjö, och deri I från på norra sidan om Jovattselfven och Jovatt Inet till Ström och genom byn Joessjö på norr sidan af öfra Jovattnet till riksgränsen, till e längd af 3 mil, samt från riksgränsen till Korgen I der en kapellkyrka finnes, 6 mil, och derifrån til Hemnees kyrka 2 mil. Inom norska området lig I ger sjön Stora Ryssvattnet, som kan öfverfaras p: I färja vid ett smalt ställe, kalladt Sundet, der öf verfarten nu vanligen sker. Utom denna väg I sträckning, innehållande i längd från Stensele til Hemnss kyrka 24, mil, har äfven blifvit ifråga satt en 25 mil lång kommunikationsled från Sten sele till Mo kyrka i Norge, hvilken ligger längr i norr än Hemnes. På sträckningen från Sten sele till Mo kyrka kan vägen till omförmälde b Westansjö blifva antingen den här ofvan beskrif na till en längd af 13. mil, eller ock från Sten sele efter meranämnde väg endast till Forsmarcl 8s mil, och derifrån på norra sidan af Gardejaw till Gardvik, på samma sida om Uman till byr Rödingfors, på norra sidan af Anjaursjön, sjör Blattniken och Geutasjön till Tärnafors och vi dare öfver Uman till Laxnäs eller Tärna, samt på sydvestra sidan om sjön Lajsan till Westansjö, til. en sammanlagd längd af 6 mil. Från Westansjt skulle vägen dragas längre mot norr till Björk: fors och derifrån på norra sidan af; Umans norrs gren till Umfors 34 mil, hvarifrån är sjöled 4 mil på öfra Stor-Umasjön till Umbugten nära in vid riksgränsen. Från Umbugten är afståndet til Mo kyrka och Ranfjorden efter Tvärelfven 3!. mil. Väglängden mellan Stensele och Mo kyrkor skulle således blifva, om vägen. från Stensele till Westansjö tages efterden södrasträckningen24!, mil och efter den norra 25 mil, hvaraf inom svenska området i förra fallet 21 mil och i det senare 21!,, mil, då deremöt, om väg anlades mellan Stensele och Hemnees kyrkor, af denna väglängdendast 16, mil skulle. komma inom svenska området. Denna sistnämnde väg, hvilken icke allenast är kortare, utan ock, emedan den går genom tätare bebygda trakter, lättare att hålla farbar, anse våra kommittenter böra föredragas framför den till Mo kyrka ledaude väg, hvilken ock förmodas öfver Kölen erbålla något brantare lutning. I afseende å de grunder, efter hvilka de föreslagna kommunikationslederna böra ordnas, må anmärkas, att en väg, om den anlägges för vinter eller sommarkommunikation, bör så förläggas, att den berör så tätt bebygda trakter som möjligt, utan att det är nödigt, att den skall genomgå hvarje i närheten af dess riktning belägen by eller gård. Genom anläggningen af en väg, vare sig landväg eller vattenväg, förbättras obetydligt vinterkommunikationen uti ifrågavarande trakter, hvarföre sommarkommunikationen torde blifva den, som nu i första rummet afses. Vintertiden beror trafikens möjlighet nästan uteslutande af ledens mer eller mindre mot snöstormar skyddade läge. större eller mindre trygghet i detta afseende vinnes ej genom en bättre eller sämre anlagd väg, utan endast genom vägens framdragande på sådana ställen, der det finnes skydd, det vill här äga, skog och vegetation, hvilken senare är nödvändig för traktens bebyggande. Med den glesa befolkningen i lappmarken, torde man ej få beräkna någon liflig trafik i egentlig mening, hvadan kommunikationslederna böra derefter rättas. Man bör derföre söka utreda ändamålsenligaste sättet för anläggningen af kommunikationsleder, som nu och för den närmare framtiden uppfylla de billigare anspråken på trafikförmåga, och icke medtaga allt för stor anläggningskostnad. Då fördelen af billig transportskostnad fordrar, att ombyten från det ena transportmedelet till det andra blifva så få-som möjligt, är det nödigt att söka ordna leden med fästadt afseende derå. Det är nemligen tydligt att, om en kommunikationsled blir dels landdels vattenväg, en fora vid öfvergångsstället fordrar nytt transportmedel, och att sådanas tillhandahållande på flera ställen skall förorsaka dryga kostnader. Fördelen af sjöledens trafikerande med ångbåt beror ock i väsentlig mån af ledens längd, ty det torde lätt inses, att en ångbåt, som gär till exempel några få -mil hvar tredje dag under loppet af endast några få månader af året, skall jemförelsevis medtaga storn utgifter, hvadan det är antagligt att; åtminstone till en början och måhända för en nog lång framLid ångbåtar icke kunna, såsom man säger, bära sig, emedan trafiken dertill blir otillräcklig och för mycket tillfällig eller ojemnt fördelad. — Tillrlitliga upplysningar om ändamålsenligaste sättet för anläggningen af ifrågavarande kommunikationseder, antingen helt och hållet till lands, hvarigevom den fördel vinnes, att allmogen kan efter lensammas hela längd färdas med egna dragare, ller dels till lands dels till vatten, kunna endast rinnas genom undersökningar å de föreslagna communikationslederna af dertill kompetenta -peroner. Vi vilja nu i korthet uppgifva de hufvudsaklisaste fördelarne för Westerbottens län af lättade communikationer med Norge och dess ständigt sfria hamnar vid Nordsjön. Obestridligt är, avt törsta fördelarne tillfalla lappmarkens invånare, vilka böra såsom hufvudnäring idka kreaturskötsel, i förening med binäringar, deribland skogsiandtering och husslöjd, samt kunna i Norge päkna en god afsättningsort för sina produkter. ad lappmarken, åtminstone den södra delen leraf eller Åsele och Lycksele lappmarker, dels relan producerar, dels, i följd afökad efterfrågan; med ätthet skulle kunna frambringa; består hufvudakligen af kreatur, smör, ost, kött, talg, hudar ch skira tuunstäf, som till stora qvantiteter finna fsättning vid Norges rika fiskerier, båtar, hvarjeanda redskap och husgerådssaker, tjära och tjärjerma, som äro nödvändighetsartiklar för sjöfa en, åtskilliga af spånadsväxter bereddaarbeten, så. om fiskredskap elter garn dertill, tågvirke af ampa, lin eller så kallade rottågor, hemväfnader IR ADDA rv To fo RH efte le. Nn. m, v Bland de varor, som från Norge kunna afhem: as, äro hufvudsakligen spanmål, specerier och andra andelsvaror, likasom Norges fiskeriprodukter kulle finna en god marknad i det svenska Norr: und. Ett stort antal arbetsföra personer från :. torrland skulle erhålla en säker arbetstörtjenst; Norge genom deltagande uti de rika storsillch torskfiskerierna vid Helgeland samt i Lofoden. )bestridligt är det äfven, att de föreslagna väg