Aftonbladet – 27 augusti 1868, sida 3

tj) hölls här i Ume, i ändamål att öfverlägg om flere för provinsens utveckling mer bety dande frågor, förekom äfven, som bekant ä 1 förslaget om vägförbindelserna mellan W este: och Norrbotten å ena samt Nordlands an å andra sidan. Som läsaren torde erinra si; voro samtlige de vid mötet närvarande ens om den åsigten, att första vägen öfver fjellc borde dragas så. sydligt som möjligt inor Umans vattensystem, nemligen vid Joevatt net förbi Ryssvand till Ranfjorden, i för hoppning, att en nordligare väg framdele skulle komma att förena Lulevattnen me Tysfjorden, medelpunkten för Lofodens fisker Mötets deltagare beslöto derför, att genom tr komiterade — borgmästaren Rothoff sam löjtnanterna Cederberg och Hörnell — ing Ttill konungens befallningshafvande i länet me en framställning i ämnet jemte anhållan, at Jundersökning rörande vägen i den föreslagn sträckningen måtte verkställas. Denna fram ställning har nu bl gjord af bemälte ko I miterade, hvilkas skrift i ämnet lemnar fler: goda upplysningar till frågans bedömand och vi derför anse böra komma till länet invånares kännedom. Med uteslutande a inledningen lyder skriften sålunda: De stora fördelar i politiskt, kommersielt och industrielt hänseende, som lättade kommunikatio ner i allmänhet medföra, till och medi orter, son förut icke saknat kommunikationsmedel, äro fö! väl kända, att deras upprepande kan vara behöf ligt. Än ty re framstå nödvändigheten och nyttan af v iggningar i bebygda orter, dei någon banad väg eller sjöled icke finnes. Uti de sydligare delarne af Sverge och Norge befordra samfärdseln emellan dessa landsdelars invånarc icke allenast af mellanliggande haf, utan ock me delst en jernväg och jlera andra vögar, hvaremot den skandinaviska halföns nordliga delar förete helt andra förhållanden. En väg sammanbindei väl under flera årtionden staden Östersund i Jemt ingen Levanger i Norge, men norr asträckning kar spaden aldrig varit i verksamhet för öppnandet af någon vägförbindelse öfver Kölens rygg. De af denna bergsträcka åtskilda länder behöfva i hög grad hvarandras produkter, hvilket behof redan framkallat en ic obetydlig handelsrörelse emellan invånarne derstädes under sådan årstid, då varatransport emellan de begge länderna hitintills varit möjlig, nemligen vintertiden. Det följer af sig sjelf, att i lämplig rigtning anlagda vägar skola i hög grad underlätta och befrämja denna handelsförbindelse; och bör man, sedan flere personer samt tidningspressen på begge sidor om Kölen börjat visa nit och intresse för dessa väganläggningar; samt motioner rörande undersökningar af de föreslagna kommunikationslederna varit vid svenska riksdagen väckta, kunna hysa den välgrundade förhoppning, att dessa väganläggningar, der de visat sig af behofvet mest påkallade, skola under en icke aflägsen framtid bringas till verkställighet. För närvarande ära två särskilda kommunikationsleder ifrågasatta: Den ena är af norske professorn L. K. Daa uti ett föredrag i det Skandinaviske Selskab den 12 November 1867 föreslagen att utgå från köpstaden Bodö vid Saltenfjord öfver riksgränsen och efter Skellefte floddal genom lappmarkssocknarne Arjeploug och Arvidsjaur, samt från sistnämnde socken vidare till dels Pite, dels Skellefte. Enuligt professor Daas uppgifter ärna invånarne i Bodö anskaffa ett ångfartyg för fart på Saltens inre ord, efter utförandet af hvilken plan, hvilken likväl blott vore ett tidsspörsmaalv, Bodö erhölle en beqväm förbindelse på den 5 mil långa fjorden till Saltdalen, hvilken dals längd till högfjellet utgör omkring 7 mil, hvaraf mer än hälften med örväg, så att en väganläggning inom Norges omde af endast omkring 3 mil erfordras för att orges anpart af det storartade verket skall blifva utförd. Från riksgränsen antages afståndet, enligt mått på kartan, omkring 5—06 mil till Löfmock, som ligger vid öfversta eller vestligaste ändan af sjön Iornavan, hvilken utgör en delaf det vattensystem, som, med namnen Hornavan, Uddjaur och Storavan, tillsunmans bildar en vattenförbindelse af tio mil, hvilken, under vintern såsom naturlig körbana och under sommaren plöjd af ångfartyg, skulle göra en dyrbar landväg umbärlig. Sistnämnde insjös nodra eller ostligaste ända, Avaviken, ligger endast 2 å 3 mil från Arvidsjaurs kyrkoplats, hvilken har en sådan belägenhet, att vå af lappmarkens parallela dalsträckningar der sammanstöta för att tjena till utgångspunkt för vå vägförbindelser, hvaraf den ena med Pive, dit en körväg af omkring 12 mils längd redan är färlig, men den andra, nemligen en dylik förbintelse med Skellefte, till en längd af ungefär 15 mil, icke så långt framskridit, ehuru i orten ernd att vara ett kraf, som snart borde tillfredsällas. I följd af dessa uppgifna förhållanden tommer professor Daa till den slutsats, att för en communikation emellan Bodö och Pite erfordras cke längre väganläggning än på den norska sidan, omkring 3 mil, och på den svenska sidan 8—10 nil, samt att det är sannolikt att ingen annan communikation öfver svensk-norska halfön kan ståndbringas för mindre kostnad. Det bör annärkas, att de af professor Daa uppgifna millängler äro norska mil. Vidare meddelar professor Daa, att det antal nenniskor, som kunna draga nytta af berörde vägörbindelse; ej heller är obetydligt, ty vid Saltens jord ligga tre prrestegjald, Saltdalen, Skjserstad ch Bodö, hvarjemte det fjerde, Folden, står melelst Fuskejdet i -så lätt förbindelse med fjorden, tt detsamma äfven är intresseradt i denna traiks utveckling. Folkmängden var den 31 Dec. 365 i dessa 4 prestegjeld och Bodö köpstad: 1,930 och den 31 Dec. 1866 i Pites och Skellefes dalsträckningar 37,536 personer. Prof. Daa lemnar äfven några, af statistiska byåerne i Stockholm och Kristiania meddelade upp: ter om ofvannämnde distrikters folkmängd och ringsgrenar, hvaraf må antecknas: att folkmängen uppgick den 31 Dec. 1866: i Arvidsjaurs socen till 2334, i Malå kapellförsamling till 848, i wrjeplougs pastorat med Löfmock och Norrbotens länsdel af Sorsele till 1304 personer; samt att ntalet underhållna kreatur år 1865 utgjorde: il: rvidsjaur och Malå, hästar 474, och hornboskap . 790; 1 Arjeploug med Löfmock och Norrbottens : insdel af Sorsele, hästar 134 och hornboskap 470, . fvensom i ofvannämnde fyra norska prestegjald red Bodö köpstad, hästar 1177, och större hornoskap 7968 Emedan Saltdalens och Ranens dalsträcknitgar tgrena sig från samma öfvergångspunkt vid riksränsen ungefär likasom dalgångarne från Arvidsur till Pite och Skellefte, anser prof. Daa sanolikt, att en väg, som kommer till stånd till Salns snart skall utsträckas med en sidorm till Ranens dal och fjord, vid hvilken ligga venne priestegjald, Hemnses och Mo, med 7751 wvånare. Under titel Oplysninger om en ny vej fra Bodö Il Piteå samt Skellefteå, samlede af Ludvig Kr. jaa äro på trycket utgifne ofvannämnde i det kandinaviske Selskab i Kristiania hållna föredrag, mte åtskilliga tidningsartiklar samt bref till prof. aa från enskilde personer i Sverge och Norge, ia förordande den föreslagne vävanläsgninsen EA RR s