Aftonbladet – 21 augusti 1868, sida 3

Det har jag inte sagt, svarade Dora som gerna ville mystifiera honom en smula jag säger bara, att den är gjord af en enda hand. Monsieur Merand såg helt ledsen ut. Ni har således inte några flera sådana? sade han. Det har jag inte heller sagt, svarade Dora helt road. Vill ni verkligen ha flera? Låtom oss vara uppriktiga med hvarandra, sade monsieur Merand och tog på sig en min af mycken öppenhet. Jag fäster mig inte vid hvem som gjort de här ritningarne, men vill ni låta mig få flera af samma hand — till exempel två till att börja med? Men inte för tio francs stycket, svarade Dora och såg mycket alivarlig ut. Nej, för denna och de andra ger jag tjugu. Epictet och femtio francs för tre. Ja, det går an, svarade Dora, sedan hon för skens skull stått en stund och funderat, ehuru hon inom sig kände sig helt förtjust. Har ni brådtom ? Jag skulle gerna vilja ha dem i den här veckan. I dag är det tisdag — om lördag till exempel? . Ja, det går an, svarade miss Courtenay åter, i det hon gjorde sitt bästa att taga på sig en likgiltig affärsmin. Farväl, sir! Hon gaf monsieur Merand en liten nedlåtande nick; ty han måste vara i mitt våld och inte jag I hans, tänkte hon, då hon i det hon i all sköns mak vandrade nedåt gatan, tilldess hon kom till en sidoport på Nötre Dame-kyrkan, genom hvilken hon trädde in. Dora kände sig lycklig, och denna känsla gaf sig hos henne luft i bön och tacksägelse. Den) stora gamla kyrkan med dess väldiga pelare och gigantiska fönster kunde icke väcka bäfvan hös henne och vända hennes