förening antnält sig att möta vid Kalmai Isand än Vermdötöreningen, hvilken doc träffat aftal att sluta sig till Stockholms kåren och således vid tillfället kunde be traktas såsom en del af densamma. Unde sådana omständigheter ansåg styrelsen en hälligt, att hon icke kunde stå till svars me att föra en truppstyrka af 12 å 1400 ma samt locka måhända tusentals lustfarare ti En plåts; der Hela dönnå truppstyrka oc folkmassa måste stanna på landsvägen, så vida den ej velat öfverträda erhållna förbu att beträda den kringliggande marken. Emel lertid var inom Stockholms-föreningen all ordnadt till en utflygt, afgifter derför upp tägna af itbdlemmarre oo 2 Y:; Och styrelse; fann sig derföre böra välja en annan desti nationsort, och man bestämde sig för Rosers berg — en plats, särdeles väl belägen båd för Håbokåren och Upsalakåren och äfver tillgänglig Mälarvägen: På samma gång beslöts dock att genast påföljande morgon genom telegrammer underrätta de föreningar Mälaretrakterna, som möjligen Kunde förmödas ämna stig till Kalmärsänd, om det förändrade beslutet, en uppmärksamhet, som man ansåg sig skyldig dem, för den händelse att dessa föreningar möjligen hade hufvudsakligen afsett ett sammanträffande med Störkholihskåten: Då slutligen hr Björkman uppgifvit, att kompanichefen hr dr Sohlman hade erhållit underrättelse, att Strengnäs och Mariefreds skarpskyttekårer anmält sig vilja komma till Kalmarsand, så äro vi i tillfälle upplysa att denna uppgilt ickö är pritndad, mtan hade hr Sohlman endast i förbigående nämnt för hr Björkman att han af tidningarne sett, att man Strengnäs och Mariefred förberedde lustresor till Kalmarsand, hvilket gaf anledning ömoda att dervarande skarpskyttar ämnade nfinna sig. . . Först sedan alla förberedelser för Bosersvergsfärden voro träffade erfor man, att Eskilsunakåren bade ämnat sig till Kalmarsand, ch vi tro oss veta att man inom Stockholmsöreningen allmänt beklagat, att man icke lenna gång fick tillfälle att sammanträffa ned nämnde utmärkta kår. I allt öfrigt lade man en anledning I ckönska sig at len skedda förändringen. tt denna icke unde vidtagas så sent utan att medföra nåra obehag, förutsågs vid BStockholiisstyrelens öfverläggningar i ämnet, men man förutåg också att dessa obehag skulle blifva obedligheter i jemförelse med det missnöje, som kulle ha uppstått både inom Stockholmskåen och hos alla andra, som infunnit sig vid kalmarsand, och der funnit hvarken manöerplats eller rastplats. Det vore önskligt om de tidningar, som ingit hr Björkmans reklamation, äfven ville reddela de här lemnade upplysningarne, med vilka man bör kunna hoppas att polemiken ämnet skall vara slutad.