Aftonbladet – 20 augusti 1868, sida 3

hon nu led en beklaglig brist; och penningar betydde i detta fall äfven sysselsättning; det var derföre icke att undra på att Dora såj dubbelt mera strålande ut än solsken, oc tillbragte en orolig, hoppfull natt, full af djerfva förslag och lysande drömmar. Detta oaktadt hade miss Courtenay alldeles icke någon brådska med att den följande dagen försöka sin lycka. Hon tog fram sin portfölj, utvalde den bästa ritningen deruti och betraktade den med en viss tvekan. Var den då verkligen så bra som hen hade trott den vara? Mrs Courtenay, som var mycket otålig efter att få höra monsieur Merands tanke om hennes dotters konstalster, uppmanade henne oupphörligt att gå till hans butik; men Dora svarade ganska klokt, att det skulle se alltför angeläget ut, och dröjde ända till dess hon plötsligt upptäckte, att det skulle bli för sent att gå is, ifall hon icke ginge med detsamma. Hon tog derföre sin ortfölj under armen och gick ut allena, ehuru först mrs Courtenay och sedan mrs Luan erbjöd sig att följa henne. Nej, svarade Dora bestämdt, jag vill underhandla allena med monsieur Merand., i Hon gick och både modren och tanten stodo i fönstret och sågo efter henne. Dora såg dem och nickade och log åt dem och såg helt modig ut, ehuru hennes hjerta klappade en smula. Hon gick helt raskt framåt, medan hon ännu kunde ses af dem, men då hon hade kommit om hörnet, saktade hon sin fång. För att säga sanningen, så kände on sig temligen ängslig och rädd. Hvarföre går jag väl egentligen till den der monsieur Merand? tänkte hon; jag skulle ganska väl kunna undvara hans Epictet och äfven lefva utan hans engar. Kanske att han bara gjörde narr af mig i går, och ätt