Angbåten har emellertid fortsatt sin väg, den outtröttliga musiken spelar igenom hela sin repertoir och vi gunga friskt undan på de hoppande böljorna, som tyckas växa med hvarje ögonblick för att försvåra det blifvande experimentet. Midt för det eleganta Trouville och det ännu mer aristokratiska Deauville, den fina pariserverldens prefererade sommar vistelseorter, hvars pittoreska villor vi kunna urskilja med en god kikare åtminstone, göres halt. Vi äro nu vid målet för vår färd. Hr J. B. Stoner, uppfinnaren i fråga uppträder på akterdäck, håller ett litet föredrag, hvari han förklarar sin uppfinnings fördelar och underrättar att han och en medhjelpare skola ikläda sig hvar sin drägt och kasta sig i vattnet. Derefter börjar sjelfva åklädandet. Om bröstet spännes först en orkgördel, hvarefter pådrages en beklädnad af guttaperka, rock och byxor i ett stycke, samt en kapuschong att draga öfver hufvudet. Allt knäppes och spännes noga till endast ansigtet och händerna förblifva obetäckta. I en liten blecklåda, arrangerad så att den flyter på vattnet finnes provisioner för flere dagar, d. v. s. kan inneslutas åtminstone. Ett snöre fästes vid densamma, hvars andra ända fastgöres vid ett om lifvet gående skärp, hvarefter man ej vidare bekymrar sig ensamma. HSålunda utrustade hoppa de båda experimentörerna i vattnet. Vid fötterna fästade tyngder hålla dem i upprätt ställning, så att hufvudet och en del af bröstet äro öfver vattnet. Medelst särskilda små inrättningar kunna de likasom ro sig i hvilken direktion de vilja. Der ligga de nu de begge skeppsbrutne, hala ibland sin medförda förrådslåda till sig, äta, dricka, sätta upp en liten nödflagg til och med, som vid mörker kan utbytas mot en kulört lykta och ångbåten gör under tiden en lång tur omkring dem. Men hvad som tillika skall visas är att vid ett längre uppehåll i vattnet, kläderna under kautshuksrocken äro fullkomligt torra jemte allt som finnes i fickorna, klocka, värdepapper och dylikt. De stanna således qvar i sjön men frågan är at! under tiden kunna angenämt sysselsätta publiken så att den ej blir otålig, och derför vet också vår amerikanareråd. Från restaurationen ombord kommenderas nu upp brickor med Champagne Bordeaux-vin, bakelser och cigarrer, som med ojemnförlig frikostighet bjudas omkring och hvaraf publiken, visserligen i början litet öfverraskad och krusersam snart gör sig till godo. Att detta skulle bidraga till att betydligt lifva sinnesstämningen är klart, också blef konversationen allmän och animerad. Någon värdj fanns icke, han låg som bäst i sjön, utan hvar och en betraktade sig som hemma hos sig och tog för sig af hvad som fanns att tillgå, — och kyprarne korkade oupphörligt upp nya buteljer, ännu långt efter sedan passagerarne upphört att dricka, så att till slut en välvillig menniska fann sig föranlåten att söka hejda dem i deras ifver. Ah, ni förstår er icke på Metiern, ni, ju flera buteljer som äro uppdragna, vous savez..., desto mera förtjena vi, blef det underförstådda slutet på den afbrutna frasen. Och våra skeppsbrutne,. Ja de ligga fortfarande helt trankilt i sjön, utan annat sällskap än hvarandra och ett par fiskmåsar som synas mäkta nyfikna öfver detta nya slags fiskar, kring hvilka de slå allt trängre och trängre kretsar) likasom de skulle hysa några hemliga planer att i ett obevakadt ögonblick slå ned på dem. Efter mer än en timmas vistande i det våta elementet halas de begge experimentörerna ombord och helsas naturligtvis med dånande hurrarop, gällande förmodligen lika mycket de lyckade arrangementerna ombord som det lyckade experimentet. Men voro de som kommo ur sjön torra så blef det i stället vår tur att bli våta. Himlen hade nemligen medan vi pimplade som bäst mulnat till och under ett hällande regn vändes stäfven hemåt. Hvarken detta eller den tilltagande sjögången med thy åtföljande symptomer af mal de mer,, urladdande sig öfver relingen, förmådde nedstämma den allmänna munterketen, som oafbrutet varade tilldess vi åter under full musik lade till vid kajen och skildes åt efter en glad dagp. POTEENESSRE TNT